Toppforskaren Cecilia Sahlgren ryter till om de planerade nedskärningarna: "Om det inte satsas på grundforskning avstannar utvecklingen i Finland"
Cecilia Sahlgren har lyckats med det som flera forskare bara drömmer om. Hon är professorn i cellbiologi som har beviljats rekordbelopp för sin forskning och kallas för “drottningen av extern finansiering”. Men hur har hon lyckats med det i en bransch där konkurrensen är hård och framtiden osäker?
Som professor i cellbiologi vid Åbo Akademi och nederländska Eindhovens universitet raljerar Cecilia Sahlgren att 120 procent av hennes tid går åt till att trygga finansieringen för det forskningsprojekt hon leder, men hon blir snabbt allvarlig igen.
– Det säger ganska mycket om hur systemet med forskningsfinansiering är strukturerat och uppbyggt i dag.
Och bättre lär situationen inte bli om regeringens föreslagna nedskärningar blir av från år 2023.
Enligt förslaget ska 370 miljoner euro sparas in och som en del av de föreslagna nedskärningarna kommer Undervisnings- och kulturministeriets budget minska med 35 miljoner euro. Flera befarar att nedskärningarna särskilt kommer drabba forskning och vetenskap.
Alla innovationer, allt som vi njuter av idag och tar för givet kommer från grundforskning.
Redan i dag anser Sahlgren att Finland inte ligger särskilt bra till när det kommer till statlig finansiering av forskning. Fast å andra sidan är det inte särskilt många andra länder som gör det heller, menar hon.
– I dag när det krävs produktivitet, effektivitet och tydliga slutresultat är det svårt att få finansiering. Det finns inte instanser och vilja att satsa på forskning.
Dyr forskning
Innovationer kräver forskning, och forskning kostar pengar. Det här vet Sahlgren som själv leder en av Åbo Akademis spetsforskningsenheter med forskare från flera universitet och länder.
För sin forskning har hon beviljats rekordsummor i finansiering, någonting som har blivit avgörande för forskningsprojektet.
– Det betydde jättemycket! Vi kunde ta i bruk nya metoder, köpa nya instrument och rekrytera begåvningar från olika länder.
Innan Sahlgren beviljades flera miljoner euro i forskningsfinansiering fick hon också flera avslag, som hon inte ändå lät sig nedslås av. Och tur var det, för den tredje gången hon sökte stöd från Europeiska forskningsrådet, ERC, beviljades hon två miljoner euro för sin blodkärlsforskning.
Summan är den största en enskild forskare på Åbo Akademi har beviljats och Sahlgren kallas i dag för “drottningen av extern finansiering”.
Cecilia Sahlgren
Trots rekordfinansieringen tampas Sahlgren fortsättningsvis med den kontinuerliga utmaningen att försvara sin forskning och med jämna mellanrum drabbas hon av kval om hon har tagit sig vatten över huvudet. Med åren har hon ändå börjat se forskningen som en ödmjuk helhet.
– Gör vi inte det här så kommer den här lösningen aldrig att komma. Samtidigt måste man vara tillräckligt ödmjuk och tänka att det kanske inte är jag som kommer fram till en avgörande upptäckt, men jag är kanske en av personerna som bidrar med något.
Forskning ska handla om samarbete
Att forskningen blir allt mer tävlings- och resultatstyrd ser Sahlgren som en risk i och med att konkurrensen om finansiering ökar. Banbrytande forskning är ofta resultatet av flera misslyckanden och därför är också de viktiga, anser Sahlgren.
– Man måste komma ihåg att man lär sig mycket av misslyckade experiment, ofta mer än av de som lyckas.
Särskilt den centrala grundforskningen tror hon riskerar bli särskilt utsatt då den inte leder till liknande snabba resultat som kan locka investerare.
– Jag är övertygad om att grundforskning är roten till allt gott. Alla innovationer, allt som vi njuter av idag och tar för givet kommer från grundforskning.
Vetenskaps- och kulturminister Annika Saarikko (C) twittrade den 4.5 2021 att man strävar efter en lösning som skulle trygga grundforskning.
Unga forskare ger upp
Redan i dag ser Cecilia Sahlgren hur många unga forskare byter bana eller söker sig utomlands. Någonting som hon inte överraskas över.
– Finland är ett land där det är svårt att göra en karriär som forskare. Det finns få tjänster och all finansiering är väldigt utmanande. All experimentell forskning betalas med externa medel. Sådant finns helt enkelt inte inom universiteten.
Jag har pratat med flera som säger att Finlands framtid ligger i service och inte i kunskap. Där håller jag överhuvudtaget inte med.
Det räcker alltså inte med att man är driven och besitter spetskompetens inom sitt ämne om man strävar efter att livnära sig som forskare. Dessutom är ovissheten en stor del av en forskares vardag.
– Jag tror att alla forskare lever med en otrygghet och osäkerhet, som forskare måste man bevisa sig själv hela tiden. Det är vad vi gör.
Forskningen kunde vara en resurs för Finland
Sahlgren är rädd för att utvecklingen kommer att avstanna om det inte satsas tillräckligt på forskning. Hon ser också risken att Finland inte kommer att hänga med framstegen i den övriga världen.
– Jag har talat med flera som säger att Finlands framtid ligger i service och inte i kunskap. Där håller jag överhuvudtaget inte med.
Hon ser att det finns outnyttjad potential som kunde leda till framtida innovationer.
– Vi har inga diamantgruvor i Finland, men vi har ett väldigt starkt skolsystem. Vi borde fortsätta bygga på den kunskapen och verkligen skapa experter. Vi har dessutom en väldigt hög arbetsmoral och är väldigt precisa, men ändå satsar vi inte på det här.
Cecilia Sahlgren gästar Daniel Olin i kväll klockan 20.00 på Yle Fem och på måndag 10.5 kan en längre version av intervjun höras på Yle Vega klockan 19.22. Hela intervjun finns också på Audio Arenan.
Med sin forskning vill Cecilia Sahlgren och hennes team få kroppen att reparera sig själv. Hör henne berätta mer om sitt forskningsprojekt som påminner mera om science fiction än om vetenskap. Hela intervjun med Cecilia Sahlgren finns på Yle Arenan:
' /%3E%3C/svg%3E)
