Växtskyddsmedlen blir effektivare, men riskerna för naturen kan vara större – intresset för att utveckla kemikalier för finländskt klimat är svalt

Även om mängderna bekämpningsmedel som i dag används har minskat, har nivån av toxiskhet i naturen ökat, eftersom de nya ämnena ofta är effektivare. Alltsedan Rachel Carson publicerade sin bok Silent Spring (Tyst vår) år 1962 har sambandet mellan bekämpningsmedel och levande organismer varit känt.

I alla tider har den odlande människan kämpat mot ogräs och skadedjur som hotat att förstöra skörden. I början endast med mekaniska eller biologiska metoder, men från mitten av 1900-talet även med kemiska medel.

Det senaste årtiondet har bekämpningsmedlen blivit effektivare. Även om mängderna bekämpningsmedel som används har minskat, har nivån av toxiskhet i naturen inte minskat, utan tvärtom ökat.

Det har forskare vid universitetet i Koblenz kommit fram till i en artikel i tidningen Science De har undersökt hur de nya bekämpningsmedlen påverkar belastningen av miljön, speciellt för vattenlevande organismer och pollinerande insekter.

Undersökningen är gjord i USA så resultaten kan inte direkt överföras till situationen i Finland och Europa.

Men varför blir bekämpningsmedlen giftigare?

– Om man använder samma ämnen år efter år kan växterna bli resistenta. Den kemiska industrin försöker kontinuerligt hitta olika verkningsmekanismer i sina växtskyddsmedel och de nya ämnena är ofta effektivare, så att man inte behöver så stora mängder, säger Sari Autio, överinspektör vid Säkerhets- och kemikalieverket Tukes.

Alla kemiska bekämpningsmedel är giftiga för de organismer man bekämpar, men andra organismer kan också påverkas trots att det inte är meningen.

Användningen av växtskyddsmedel rapporteras bara vart femte år

Det är Säkerhets- och kemikalieverket som ansvarar för förhandskontrollen av bekämpningsmedel innan de kommer ut på marknaden. Alla verksamma ämnen i växtskyddsmedel som används ska dessutom ha godkänts av EU kommissionens ”Standing Committee on Plants, Animals, Food and Feed”, där medlemsstaternas representanter röstar om beslut.

Livsmedelsverket ansvarar för övervakningen av jordbrukarnas och trädgårdsodlarnas användning på gårdarna och Naturresursinstitutet gör upp statistik över hur mycket växtskyddsmedel som används årligen.

Men myndigheterna kan inte stå vid varje åker och övervaka sprutningen utan det är jordbrukarna själva som bokför användningen av bekämpningsmedel.

De uppger vilka medel de använt, för vilket behov och hur mycket per sprutning. Den här bokföringen är obligatorisk för jordbrukare i Finland.

Enligt en EU-lag från 2009 samlas det in uppgifter om försäljningen av växtskyddsmedel varje år, men uppgifter om vilka växtskyddsmedel som används samlas in bara vart femte år.

Så när Naturresursinstitutet gör sin undersökning på hur mycket jordbrukarna använt kräver det en hel del arbete eftersom det inte finns ett enkelt system för hur man skulle kunna samla in den här informationen

– Det är inte optimalt att vi har uppgifter på användning från bara vart femte år, där länderna dessutom får välja vilket år, så det blir svårt att jämföra. Länderna har också olika klimat och odlingsväxter. Vi hoppas att det blir bättre så småningom, säger Tove Jern, jordbruksöversinspektör vid jord- och skogsbruksministeriet.

Bekämpningsmedlet glyfosat populärt också i Europa

I den tyska studien framkom det att amerikansk genändrad majs som framavlats för att motstå bekämpningsmedlet glyfosat också behöver andra bekämpningsmedel. Skadedjur och ogräs har blivit resistenta mot medlet.

I Finland tillåts inte genändrade grödor, men här används förhållandevis mycket glyfosat. Det är den mest använda herbiciden.

– Det är en effektiv herbicid, och det är synd att den måste användas så ofta, för det är alltid riskabelt att använda samma medel år efter år eftersom risken för resistens växer. Därför borde man alltid fundera om det finns andra möjligheter att bekämpa skadeväxter, säger Autio från Säkerhets- och Kemikalieverket.

Om man ser sig tvungen att använda glyfosat ska man sprida den då det är vindstilla och i så liten mängd som möjligt. Det är också viktigt att sprida ämnet innan ogräsen växt till sig, för att hålla mängden liten.

Gällande lagstiftning är från början av 1990-talet

– Dagens bekämpningsmedel är bättre än de vi hade för många år sen. Men det som den tyska studien visar på är att vi nu borde vara mer bekymrade för de ryggradslösa organismernas hälsa, för vattenorganismer, insekter och liknande, säger Tove Jern.

Till hennes uppgifter hör att se över lagstiftningen i frågan.

– Lagstiftningen är aldrig konstant, den ändras enligt hur världen ändras och enligt vad forskningen säger. Den lagstiftning vi har idag är EU:s och den gjordes för första gången upp i början av 1990-talet. Då bestämde man sig för att gå igenom alla bekämpningsmedlen som fanns på marknaden.

När man skrev lagstiftningen hade man ett optimistiskt mål att på tio år gå igenom alla verksamma ämnen. Det tog i praktiken nästan tjugo år för att bygga upp metoder för hur arbetet skulle göras och även anvisningar för hur man skulle göra riskbedömningar. År 2009 hade man gått igenom alla verksamma ämnen för första gången.

– Nu håller vi på med andra omgången och hela tiden utvecklas det här. Vi får nya, mer noggranna riskbedömningsanvisningar. Vi tittar på nya saker som man förut inte förstod att vara viktiga. Miljökonsekvensbedömningarna kom med först på 1980-talet och har utvecklats sen dess, säger Jern.

Liten risk för bekämpningsmedel i maten

– Vi har en nationell handlingsplan för hållbar användning av växtskyddsmedel. Alltsedan 1953 har vi i Finland följt med försäljningen av växtskyddsmedel. De används endast av professionella odlare och doserna är exakt definierade, säger Rikard Korkman som är ombudsman för Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund.

Övervakningen av resthalter i livsmedel och foder omfattar cirka 2000 prov. De här proverna tas oftast av kommunerna. Då undersöks också både ytvatten och grundvatten för att se om det finns rester av växtskyddsmedel över de godkända gränserna.

Det är sällsynt att det hittas, och när det hittas är det fråga om sådana medel som inte är godkända längre idag.

– År 1991 fanns det 1000 verksamma substanser i EU och idag har vi i Finland 160 aktiva substanser och 500 olika preparat. För att undvika resistens är det viktigt att man kan kombinera olika medel och inte dra alla växtskyddsmedel över en kam, konstaterar Rikard Korkman.

Finns det en risk att det hamnar bekämpningsmedel i vår mat?

– Förstås finns det en risk. Men den har bedömts som mycket liten i Finland. Livsmedelsverket kontrollerar resthalter i maten varje år. Om de hittar högre halter i något livsmedel så kommer det livsmedlet inte ut på marknaden. I allmänhet har man bedömt att mängden rester av bekämpningsmedel i maten är mycket låg, så konsumenterna kan äta finsk mat utan att vara oroliga, säger Autio.

Odling helt utan kemiska växtskyddsmedel ökar långsamt

Intresset för ekoodling har vuxit under många år och det i sin tur minskar på riskerna för miljö och människor. Ungefär 14 procent av Finlands åkerareal är ekoodlad och över 10 procent av odlarna är ekoodlare.

Även för ekologisk produktion finns det godkända biologiska växtskyddsmedel i form av till exempel växtbaserade oljor, svampar och bakterier. Men användningen är relativt liten.

– Finlands regering har satt upp ett mål om 20 procent av jordbruksarealen och vi har inte nått det ännu, men det behövs också att folk väljer de här ekologiska produkterna i butiken. Så att produktionen kan utvecklas på ett balanserat sätt i förhållande till efterfrågan, konstaterar Korkman.

Det behövs mera forskning för att hitta alternativa växtskyddsmetoder som biologiska och mekaniska bekämpningsmetoder som gynnar hela jordbruket och kan komplettera de kemiska växtskyddsmedlen.

Kemikalieproducenterna inte intresserade att utveckla produkter för vårt klimat

EU har ett riskbedömningssystem som rullar på hela tiden, och när det kommer ny information kan myndigheterna ta upp en produkt till behandling. Så skedde 2013 med neonikotinoiderna som hade skadlig inverkan på pollinerande insekter.

När neonikotinoiderna förbjöds hade Finland inga alternativ, så i flera år gavs det undantagstillstånd till betning av oljeväxterna ryps och raps. Att beta utsäde betyder att man applicerar neonikotinoider på frön. Trots att medlen var förbjudna användes de med dispens.

År 2019 kom ett ersättande preparat som gjorde slut på undantagstillstånd för oljeväxter.

Sedan förbjöd EU all användning av neonikotinoider i fält, och då förbjöds också användningen för betning av sockerbeta. Nu har vi i några år haft undantagslov för det, vilket betyder att det använts trots förbudet, vilket har kritiserats väldigt mycket.

Tove Jern säger sig förstå kritiken. För avsikten var ju att få ett slut på användningen. Tukes har motiverat användningen med att sockerbeta är en växt som inte blommar, så den lockar inte till sig pollinerare.

Vid sockerbetsodling är man är väldigt noga med att bekämpa ogräs, och därmed finns inte heller blommande ogräs.

Undantagslovet hade också restriktioner gällande följande års odlingsväxter, som via möjliga rester i odlingsmarken kunde ge upphov till risker.

Undantagslov kan inte godkännas hur många år som helst, och man försöker hitta alternativ. Men problemet är att Finland är ett litet land upp i norr, så de stora kemikalieproducenterna är inte intresserade att utveckla produkter för våra odlingsomständigheter.

Färre blommande gula raps- och rypsåkrar

– Inom odlingen av oljeväxter har intresset minskat när det gäller areal och mängder och det är inte bra för självförsörjningen och livsmedelssäkerheten. Det är inte så många växter som vi kan odla här upp i norr, så vi måste värna om dem, säger Korkman.

Processen när det gäller godkännande av växtskyddsmedel har blivit väldigt långsam, både inom EU och Finland och den borde fås lite mera strömlinjeformad, menar Korkman. Det försvinner hela tiden mera växtskyddsmedel än det kommer till, och utmaningarna på gårdarna kvarstår att kunna producera mat av hög kvalitet.

Ryps- och rapsskördarna, som uppgick till 31 miljoner kilo, beräknas ha minskat med 26 procent i fjol jämfört med föregående år.

– När det gäller oljeväxterna ser det ut som om växtskyddsproblemen kan ta kål på hela odlingen. Processen borde säkerställa att odlarna har växtskyddsmedel som är trygga för människor och miljön, säger Korkman.

kl 9.03 Artikeln har kompletterats till vissa delar.