Kolumn: Grattis Lukko – silverlaget TPS är ändå FM-ligans nya maktfaktor

Sällan har ett hockeymästerskap i Finland varit mer välförtjänt än Lukkos i år. Tränaren Pekka Virta och sportchefen Kalle Sahlstedt lyckades till sist ro hem guldet som Raumo väntat på i decennier. Nästa år kan det vara finalmotståndaren TPS som firar. Utanför isen pågår nämligen ett bygge som kan resultera i en ny dynasti.

Lukko spelade snudd på komplett hockey och körde över TPS i FM-ligans finalserie. Åbolaget vann den första finalen med 4–1 efter att ha gjort mål på så gott som varje chans, men i de tre därpå följande matcherna var det spel mot ett mål.

Lukko malde konstant på med fyra kedjor mot TPS tappra och orutinerade lag, som till sist tvingades till misstag som Lukko tog vara på.

Det bjöds på sällan skådad idrottsromantik då Lukkos chefstränare Pekka Virta fick avsluta sitt fyra år långa projekt i Raumo med guld – klubbens första på nästan 60 år. Virta drabbades hårt av covid-19 i februari och låg på intensiven i en månad. I månadsskiftet mars-april fick han lämna Åucs och då betraktades en comeback under våren som omöjlig.

Under slutspelet var Virta ändå tillbaka på läktarplats och då Lukko hade svårt att få spelet att stämma klev han in i spelarbåset där han satt med sitt andningsaggregat och vädrade guldluft.

Åbobon Virta gjorde sin 15:e säsong som chefstränare i ligan. Under åren i KalPa (2014–17) gjorde han sig känd för sitt karakteristiska spelsystem som byggde på extrem puckkontroll. Om allt inte stämde i uppbyggnadsfasen var direktivet att vända om, ta ny sats och göra ett nytt kontrollerat försök. Det var förbjudet att dumpa puck och jaga.

I Raumo har Virta sedan slipat på sin spelsystemsmodell och gjort den offensiva delen mindre förutsägbar. Det defensiva systemet har i sin tur byggt på hög press med aktiv fore- och backcheking där motståndarna ofta tvingats göra det Virta hatar – dumpa puck.

Hela slutarbetet presenterades säsongen 2020–21.

Tidigare TPS-profil konstruerade lagbygget

Segerarkitekten heter i sin tur Kalle Sahlstedt, sportchef sedan säsongen 2018–19. Född i Raumo och Lukkoprodukt, men trefaldig mästare i TPS 1999–2001. Efter karriären bosatte sig familjen i Åboregionen och innan Sahlstedt tog över Lukko var han hockeylektor i Åbo där han hjälpte ungdomar att kombinera skola med hockeytränande.

Redan i fjol hade Lukko ett av ligans bästa lag. Under sommaren tappade Lukko stjärnor som Justin Danforth, de svenska succétvillingarna Pathrik och Ponthus Westerholm samt backarna Ville Heinola och Tarmo Reunanen.

Sahlstedt fick ändå allt att stämma för andra året i rad: Thomas Gregoire, Vili Saarijärvi, Daniel Audette, Anrei Hakulinen, Pavol Skalicky och Aleksi Saarela höll alla ypperlig ligaklass.

Nu står Sahlstedt inför en tuff situation. Ligans bästa back Robin Press flyttar till KHL och stjärncentern Eetu Koivistoinen ryktas vara klar för HIFK. Det är i allra högsta grad oklart hur laget ser ut i höst, men NHL- och KHL-klubbar lär rycka i bra många stjärnor.

Marko Virtanen, JYP-ikonen som tränade TPS våren 2020, tar över som chefstränare då Virta flyttar till SaiPa. Trots Virtas arv finns det en uppenbar risk för att Lukko nästa säsong är ett färglöst mittenlag.

Tre semifinaler på sjutton år

TPS var årets stora sensation. Laget skar i spelarbudgeten, tog in nio nya utlänningar och inför säsongen snackades det om placeringar som nia, tia eller kanske till och med missat slutspel.

Det blev en tredjeplats i grundserien och en semifinalseger över profilstarka HIFK.

Mellan 1989 och 2001 såg tränarna Hannu Jortikka och Vladimir Jursinov till att TPS vann 8 av 13 guld. Under de 17 senaste säsongerna har det varit en hel del kaos i TPS som bara har tagit sig till semifinal tre gånger: 2010 då det blev guld, 2018 då det blev brons och i år då det alltså blev silver.

Skrällsilvret kan vara början på en ny och stor era i Åbo. I klubben är nämligen nu alla bitar på plats.

TPS har byggt om utanför rinken

Männen bakom spelföretaget Supercell, Ilkka Paananen och Mikko Kodisoja, är huvudägare och ser med sina tjocka plånböcker till att TPS kan satsa.

I styrelsen sitter även såväl TPS-ikonen Saku Koivu som den sportsligt ansvariga Erkka Westerlund – två av de mest respekterade hockeyprofilerna i Finland.

I den sportsliga ledningsgruppen har Koivu och Westerlund sällskap av sportchefen Rauli Urama, ett inte alltför välkänt namn för den stora hockeypubliken.

Urama jobbade som toppidrottschef på hockeyförbundet 2012–2020 och hade där en ytterst central roll då Finland lyckades vända på trenden och plötsligt började producera världsspelare på löpande band.

Säsongen 2020–21 var Uramas första i TPS. I sin nya roll har Urama ett brett, operativt helhetsansvar. I ligalagsbygget har scouten Tomi Kallio burit ett tungt lass.

Urama jobbar med att skapa en modell och miljö som ska hjälpa TPS att ta fram stommen ur de egna leden. Det är något av en förutsättning för att nå framgång i FM-ligan. För det första är det kostnadseffektivt och för det andra bidrar det till reducerad spelaromsättning. Men framför allt resulterar det i en lokal och förankrad klubbidentitet.

Ny generation på gång

Redan under Uramas första säsong lyckades TPS slussa in många egna spelare i centrala roller. I backbesättningen imponerade backparet Eemil Viro–Ruben Rafkin, båda 19 år gamla, stort. Särskilt Rafkin, som i höstas var besviken över att inte reserverats av någon NHL-klubb, var nästintill komplett under sin första vår i ligan.

I den tre år äldre Aleksi Anttalainen kan TPS ha en robust backpjäs som är för dålig för NHL, men framstående i ligan.

I slutspelet hade TPS en egen fostrad förstakedja i Mikael Pyyhtiä–Juuso Pärssinen–Lauri Pajuniemi. Snittålder: 20 år.

Och då TPS hade skadeproblem var det Aarne Intonen, 19 år gammal, som klev in och vikarierade såväl i ettan som i powerplay.

Då tonåringarna klev fram kunde TPS skapa bredd i offensiven genom att låta den 22 år gamla TPS-produkten Markus Nurmi spela i andrakedjan med skickliga Ruslan Isjakov och målsprutan Josh Kestner.

TPS har flitigt tillämpat det moderna förhållningssättet där unga spelare med offensiva färdigheter också ska köras in i en offensiv roll. Tidigare var ligahockeyn mer hierarkisk: unga anfallare skulle jobba upp sig i kedjehierarkin. För otaliga spelare gick många viktiga år till spillo då de inte utvecklades i sina defensiva roller med blygsam istid.

JVM-guldtränaren tar över

TPS nya juniorstjärnor är i samma ålder som NHL-spelaren Kaapo Kakko. Även om Kakko lämnade Åbo sommaren 2019 har hans framgångar sporrat sina tidigare lagkamrater från juniorhockeyn och Kakko personifierar, precis som Saku Koivu på 90-talet, den nya generationen i Åbo.

Det betraktas som så gott som säkert att Jussi Ahokas snart presenteras som ny TPS-tränare. Det är alltså han som ska förvalta den talangbank som Åboklubben byggt upp.

Ahokas är bara 40 år gammal, men har hunnit vinna JVM-guld med Finland 2019 och har lotsat anonyma KooKoo med stor framgång under sina två säsonger i FM-ligan.

All heder till årets ifrågasatte TPS-tränare Raimo Helminen, men i Ahokas har Åbolaget en av Finlands bästa tränare. Redan nu kan det deklareras att TPS är en stark guldkandidat våren 2022.