Bristen på coronavaccin i u-länderna kan försämra läkemedelsbolagens vinster – det kan hota hela vaccinutvecklingen säger Läkemedelsindustrin

Borde västvärlden försämra de stora medicinföretagens patenträttigheter när det gäller coronavaccin?

De som svarar ja hoppas på mera vaccin. De som svarar nej säger att det kan hota hela vaccinutvecklingen.

Samtidigt sätter dagliga dödsoffer till exempel i Indien press på världens politiker att öka vaccinframställningen.

Bromsar de stora läkemedelsbolagen tillverkningen av coronavaccin för att kunna roffa åt sig alla vinster själv?

Den uppfattningen verkar många ha.

Läkemedelsbolagen skyddas av sina patenträttigheter, som ger dem monopol på de coronavacciner de har utvecklar i tio år.

Men i dagens läge räcker deras fabriker inte till för att snabbt förse alla med de vacciner som de skulle behöva.

Det är bara de rika länderna som Finland som har fått fart på sina vaccinprogram.

Under tiden sprider sig viruset okontrollerat i många fattigare länder och muteras på olika sätt som också kan hota oss.

Fler vaccindoser ligger i allas intresse.

Varför får inte u-ländernas fabriker tillverka coronavaccin?

Flera u-länder som kämpar med pandemin grämer sig över orättvisan i att rika länder roffar åt sig vacciner medan de själva blir utan.

Indien och Sydafrika har i Världshandelsorganisationen WTO föreslagit att de rika länderna skulle lätta på vaccintillverkarnas patenträttigheter.

Tanken är att existerande fabriker i u-länderna då skulle kunna börja tillverka coronavaccin utan att behöva tillåtelse från de stora medicinjättarna som utvecklat dem.

De rika länderna där de stora läkemedelsbolagen finns var länge skeptiska till förslaget, men förra veckan öppnade USA överraskande för förhandlingar i frågan.

Många har välkomnat USA:s nya förhandlingsvilja. Bland dem Läkare utan gränser och WHO.

Nu hoppas man att tillverkningen av coronavaccin i u-länderna snart ska kunna ta fart.

Men en som inte tror på det är Pasi-Heikki Vaaranmaa som är enhetschef på handelspolitiska enheten vid Utrikesministeriet.

– När det gäller vacciner är det självklart att det inte kan vara en lösning till de problem man nu har med produktionen.

Finns det alls fabriker i u-länderna som kunde tillverka coronavaccin?

De som vill bryta läkemedelsbolagens monopol hoppas alltså att u-länderna har många fabriker som kan börja tillverka coronavaccin så fort de stora bolagen förlorar sina patenträttigheter.

Men Mia Bengtström som är expert på Läkemedelsindustrin i Finland grusar de här förhoppningarna.

– De nya MRNA-vaccinerna som Pfizer-Biontech och Moderna tillverkar är en alldeles ny typ av vaccin. Det finns inga sådana avancerade fabriker som kan tillverka dem som står tomma. Både produktutvecklingen och fabriksbyggena tar normalt åratal. Nu har vi på mindre än två år redan lyckats vaccinera hundratals miljoner människor. Det är en helt utopisk tanke att det skulle finns en massa fabriker som skulle kunna göra den här typen av produkter.

Detta är inte bara läkemedelsindustrins uppfattning. Också Pasi-Heikki Vaaranmaa har samma bild.

– Den normala produktionskapaciteten för vacciner i världen ligger kring fyra miljarder doser per år. Under coronapandemin har vi behov av tio eller femton miljarder doser av bara covidvaccin. Det är klart att det är brist på produktionskapacitet.

Som om inte bristen på fabriker skulle vara allvarlig nog finns det dessutom en ännu värre flaskhals inom vaccinproduktionen.

– Produktionskapaciteten begränsas av att det är brist på vissa råmaterial. Om man då sprider ut framställningen över en massa små nya fabriker som aldrig har gjort så här komplicerade produkter blir läget bara sämre, säger Mia Bengtström.

Pasi-Heikki Vaaranmaa lyfter fram att man också har brist på kvalificerad personal och kunskap.

– Till och med de stora producenterna Pfizer, Moderna och Astrazeneca har brist på personal som kan ta ansvar för produktionen. Det finns inga människor som kan resa runt i världen och lära ut hur man producerar coronavacciner.

Patenten motiverar läkemedelsbolagen

Både Pasi-Heikki Vaaranmaa och Mia Bengtström betonar att dagens patenträttigheter har bidragit till att läkemedelsindustrin har utvecklat coronavaccin med rekordfart.

Hela poängen med patenträttigheter är att ett bolag som utvecklar till exempel ett coronavaccin för dyra pengar, ska kunna lita på att det får pengarna tillbaka om det lyckas sälja vaccinerna.

Då ska inte andra bolag få komma in och tillverka samma vaccin hur som helst och snylta på vinsten.

– Vi har nu vacciner som vi inte hade för bara ett år sedan. Det är historiens snabbaste vaccinutveckling. Det är ett bevis för att patenträttigheterna har sina poänger, säger Pasi-Heikki Vaaranmaa.

Enligt Mia Bengtströms färskaste uppgifter kommer bolagen till slutet av året ha framställt 10 miljarder vaccindoser.

Hon varnar för att hela läkemedelsutvecklingen försämras, om patenträtterna försvagas.

– Det är just vad det betyder. När man märker att vi får en pandemi gäller det att sätta pengarna på produktutveckling och köra upp industriell framställning.

– Det som den här gången är helt enastående är att många vaccintillverkare började tillverka sina vacciner redan innan de hade fått försäljningstillstånd. Hade de inte fått tillstånd hade de investerat ofantliga summor helt i onödan. Men den risken tog man för att man ville vara med i vaccinproduktionen. En risk man aldrig annars tar.

– Det är klart att om man nu underminerar patentskyddet är det ingen som gör den här typen av satsningar efter det.

Det här argumentet bemöts ändå ofta med påpekandet att mediciner i praktiken bygger på statsfinansierad universitetsforskning.

Den kliniska forskningen blir dyr för företagen

Många undrar varför företagen ska få patenträttigheter på alla coronavaccin då de bygger på forskning som är finansierad av skattebetalare.

– Det som kostar mest är att bygga upp stora faciliteter och göra den kliniska forskningen. Det är där de stora investeringarna behövs. De investeringarna görs av företagen.

– Det är inte grundforskningen som kostar, utan det är då man gör kliniska tester på människor som visar att det inte finns biverkningar som det går tiotals eller hundratals miljoner per forskningsprojekt.

– Det är alltså läkemedelsindustrin som sätter in en till två miljarder per produkt oberoende av vem som har gjort den ursprungliga uppfinningen, säger Mia Bengtström.

Läkemedelsindustrin talar för kontrollerade avtal

Som läkemedelsindustrin ser det borde tillverkningen spridas till u-länderna genom kontrollerade avtal med dagens producenter.

– Annars finns det ju inget samarbete mellan dem som har patentet och all kunskap och samarbetsparten. När man har ett avtal ser ursprungsframställaren till att den nya fabriken har den kunskap och håller den kvalitet som behövs. Det är ju det man borde se till att fungerar så bra och smidigt som möjligt.

– Om man ger tillverkningstillstånd till en massa fabriker som varken har kunskap, kapacitet eller fyller EU:s, USA:s eller någon annan myndighets krav på läkemedelsframställning leder till ett mycket sämre resultat än om man låter de befintliga fabrikerna producera för fullt så långt det är möjligt med tanke på bristen på råvaror.

Hon oroar sig dessutom för rent svindleri om tillverkningen släpps fri.

– Alltid när många icke traditionella läkemedelsbolag kommer med i systemet finns det många som endast är intresserade av att sälja någon produkt utan att bry sig om vad de de facto säljer.

Ska skattebetalarna bekosta fabriker?

Mia Bengtström har rätt i att kontrollerade samarbetsavtal mellan stora läkemedelsbolag som äger sina patent, och andra fabriker som för en avgift får rätt att tillverka deras läkemedel på licens är en beprövad modell som passar företagsvärlden.

De stora bolagen sprider sin kunskap i hopp om större vinster, och kunderna får så småningom tillgång till tillräckliga mängder medicin i takt med att allt fler fabriker inleder produktionen.

Pasi-Heikki Vaaranmaa noterar att USA:s ändrade ståndpunkt också väcker en del misstro.

– USA har sagt att de är redo att diskutera slopandet av uttryckligen vaccinpatent. Men de sa till exempel ingenting om terapeutiska medel eller läkemedel. Det är intressant att de flesta vaccinpatent är europeiska, medan de flesta patent för terapeutiska medel och läkemedel är amerikanska.

Men Pasi-Heikki Vaaranmaa är diplomat, och ser inte lika svartvitt på patentfrågan som Mia Bengtström.

– Resultatet beror naturligtvis på hur man arrangerar lättnaden av patenträttigheter. Avgörande är ifall man får företagen och staterna att komma överens om villkor för att lätta på patenträttigheterna för att öka produktionen. Om företagen får tillräcklig kompensation tror jag inte att det blir särskilt svårt.

Om vi inte vill att företagen ska vara tvungna att betala för rätten att producera coronavaccin, måste alltså länderna, och i förlängningen deras skattebetalare göra det.

Det verkar för tillfället vara vår enda lösning om vi är missnöjda med den vaccinproduktion som marknaden ger oss.

– Jag tror att vi måste föra en diskussion mellan stater och den privata sektorn. Det är också något som WTO:s generaldirektör Ngozi Okonjo-Iweala har talat om som en tredje väg. Då skulle man ha ett samarbete mellan staterna och den privata sektorn för att skala upp produktionen.

– Jag tror att USA:s beslut att delta i debatten i WTO är en del av diskussionen om en bra balans mellan privata rättigheter och offentliga intressen, säger Pasi-Heikki Vaaranmaa.

Det gäller också om vi i framtiden vill ha fler fabriker som är färdiga att börja tillverka vaccin när vi får nästa farliga coronamutation, eller en helt ny pandemi.

– Jag vet inte om privata företag vill ha kapacitet som de inte använder. Det är ju en investering som kanske inte behövs i framtiden. Jag tror beslut om att skala upp kapaciteten borde tas av staterna, säger Pasi-Heikki Vaaranmaa.

Problemet är att efterfrågan på vacciner inte är stabil

Problemet med den licensieringsmodell mellan företag som Mia Bengtström förespråkar är att den fungerar bäst då efterfrågan är någorlunda stabil.

Då kan marknaden anpassa antalet fabriker till behovet.

Men en pandemi fungerar inte så. Innan den bryter ut finns det ingen efterfrågan på medicin mot den. Men när den väl kommit igång borde man kunna rivstarta en omfattande medicinproduktion ur tomma intet.

Länder som vill gardera sig mot det här kunde alltså se på vaccinproduktionen lite på samma sätt som på sin försvarsmakt.

Ett försvar hålls funktionsduglig för dyra pengar även om det inte är krig. Vapen byts ut när de blivit föråldrade även om de är helt obrukade.

På samma sätt kunde länder hålla avancerade fabriker i beredskap inför en eventuell epidemi.

Många hoppas att svagare patent ska ge u-länder mera know-how

Om dagens medicinjättar skulle tvingas sprida sin kunskap kunde länder med tiden bygga upp en beredskap.

– Kanske är det något vi kan tänka på, men det är ingen lösning på det problem vi ser nu. Det skulle ta för lång tid. Först borde vi öka produktionskapaciteten och sedan behöver man experter och specialister som man kan utbilda till ansvarspositioner i produktionen. Det kan man inte göra över en natt, säger Pasi-Heikki Vaaranmaa.

När det gäller USA:s ändrade ståndpunkt har han en pragmatisk hållning.

– Vi måste naturligtvis diskutera frågan inom EU och se hur vi kan ta ställning till vad amerikanerna har föreslagit.

Mia Bengtström tycker att den viktigaste lärdomen av dagens vaccinproduktion är att lösa det problem som begränsar den mest för tillfället.

- I den här pandemin hjälper inte fler vaccinfabriker eftersom vi inte har ämnen att utgå ifrån i produktionen. Det är kanske något man kunde fundera på i fortsättningen att en del substanser endast tillverkas på en eller två ställen i världen. Kanske till och med inom samma område. Kanske borde man tillverka dem också i EU och USA, så att man inte är helt beroende av Kina och Indien.