Snart kan Ryssland inte stänga av strömmen i Baltikum – en efterlängtad transformator flyter just nu upp för Njemen

Baltikum tar ett stort steg mot energioberoende från Ryssland när en ny transformator snart installeras i Litauen. Den gör det möjligt att ta emot större mängder el från Mellaneuropa utan att Moskva kan stoppa det.

– Den här autotransformatorn är ett avgörande steg på vägen mot större energisäkerhet, sa Litauens energiminister Dainius Kreivys i samband med en ceremoni då den anlände till hamnen i Klaipeda.

Sedan lastades den över på en flodpråm som för den upp för floden Njemen till en elstation utanför staden Alytus i södra Litauen. Med en vikt på 164 000 kilogram är det den största autotransformatorn i Baltikum.

En tillfällig lösning – 2025 kopplas Baltikum från Ryssland

För tillfället är de baltiska ländernas elkraftsystem tekniskt sett ännu kopplade till det ryska elenergisystemet.

Det betyder att de personer som övervakar balansen mellan den el som produceras och konsumeras inom systemet sitter i Moskva.

Deras huvuduppgift är att övervaka att systemet inte kollapsar, men de har också den tekniska möjligheten att stoppa eltillförseln och -distributionen till Baltikum.

Därför strävar EU och de baltiska länderna efter att år 2025 flytta över de baltiska elnätverken till EU:s energisystem – synkronisera på fackspråk.

Den nya autotransformatorn innebär alltså ännu inte ett byte av regionalt elenergisystem. Däremot ökar den Litauens kontroll över hur mycket elenergi som kan tas emot från andra EU-länder.

Läs här för mer information om elkraftsystem och synkronisering av Baltikum med EU (på engelska).

Energiön Baltikum

Målet att lösgöra Baltikum från det ryska elenergisystemet är en viktig del av ett betydligt större projekt: att göra Estland, Lettland och Litauen helt oberoende av rysk energipolitik.

Ännu för femton år sedan var Baltikum helt isolerat från resten av EU när det gällde elenergi. Sedan dess har Estland, Lettland och Litauen steg för steg introducerats på grannländernas elmarknader.

I januari år 2007 lanserades Estlink 1, en elkabel mellan Harku i Estland och Esbo. Sju år senare var sedan Estlink 2 mellan Püssi och Borgå i drift.

I Litauen öppnades Litpol-länken – som går genom ovannämnda omvandlarstation i Alytus – i slutet av 2015. Kort efter invigdes Nordbalt, en kabel från Nybro i Sverige till Klaipeda i Litauen.

Så småningom ska ännu Harmonilänken (Harmony Link) byggas, en undervattenskabel mellan norra Polen och Litauen.

Synkroniseringen blir det sista steget i Litauens integration med den demokratiska västvärlden

Dainius Kreivys, energiminister

Förutom att Ryssland kontrollerar själva elnätverket har landet väldigt litet inflytande på två av tre baltiska länders elförsörjning.

Estland slutade importera elektricitet från Ryssland för snart tjugo år sedan och producerar nästan all sin elenergi själv, främst av oljeskiffer. När Estland importerar el köps den över Estlink 1 och 2.

Tyvärr är oljeskiffer ett ovanligt smutsigt fossilt bränsle, så Estland måste hitta alternativ för att klara sina utlovade klimatmål.

Lettland importerar en något större del av sin elenergi än Estland, men också letterna har nästan helt slutat importera från Ryssland. Över hälften av konsumtionen täcks av förnybar energi (främst vattenkraft).

Litauen saknar hållbar energistrategi på sikt

Litauen är det land som har den svåraste sitsen. Sedan kärnkraftverket Ignalina stängde för elva år sedan har landet inte hittat en långsiktigt hållbar energistrategi.

Sedan början av förra decenniet har Litauen importerat ungefär 70 procent av sin elenergi. När Nordbalt invigdes blev Sverige elleverantör nummer ett.

Men för ett par år sedan steg importen av el från Ryssland och Belarus plötsligt överraskande snabbt. De två länderna stod en tid för över två tredjedelar av Litauens elimport.

Tills Litauen ändrade sig igen. Som en protest mot att Belarus bygger ett, enligt Litauen, osäkert nytt kärnkraftverk nära gränsen, förbjöd landet import av belarusisk och rysk elenergi i höstas.

Under de två senaste åren har EU-kommissionen tilldelat synkroniseringen över en miljard euro - de pengarna möjliggör att vi kan installera nödvändig infrastruktur

Žygimantas Vaičiūnas, Litauens förre energiminister i höstas

Undantaget är rysk energi från enklaven Kaliningrad, som ligger på andra sidan gränsfloden Njemen. Men svensk och polsk energi har åtminstone i princip högre prioritet.

Det är det som är bakgrunden till energiminister Kreivys uttalande i Klaipeda:

– När synkroniseringen (till det kontinentala elenergisystemet) genomförs år 2025 blir det sista steget i Litauens integration med den demokratiska västvärlden.

Källor: LRT (Litauens public servicebolag), Litgrid, Elering