Kulturfolket rasar mot orättvisan mot branschen: "Minister Saarikko borde avgå"

Måttet är rågat inom kulturbranschen, där man upplever att de redan slagna återigen får lida av att budgeten hotar krympa, otillräckliga coronastöd och restriktioner som bara fortsätter. Det planeras demonstrationer, det skrivs nya adresser och skickas massmejl till beslutsfattarna.

– Jag är jätteledsen och besviken. Jag kan nästan inte tro att det är sant att man skär ner i konst- och kulturbudgeten just nu under coronapandemin som slagit så hårt mot kulturfältet, säger Juha Itkonen, författare och ordförande för Statens konstråd.

Regeringen har förbundit sig vid att kompensera Veikkausbortfallet på 330 miljoner euro. Men resultatet efter ramförhandlingarna är ändå att man planerar skära ned med 17,5 miljoner euro i kulturens budget under nästa år, och upp till 23 miljoner 2023.

Samtidigt får torvproducenterna 70 miljoner euro, vilket kulturfolket tolkar som att kulturministern prioriterar torven framför kulturen.

Och restriktionerna bara fortsätter för kulturens del medan folk samlas på restaurangerna.

Itkonen påpekar att sparkravet inte är en stor summa för regeringen men betydelsefull för kulturen.

– Jag kunde kanske på något sätt fatta det i en annan situation, men inte att det händer just nu då konsten och kulturen redan lidit så mycket av pandemin, och på grund av restriktionerna som just den här regeringen har valt. De har inte varit rättvisa. Man kan alltid skylla på lagstiftningen men det är bara en ursäkt.

"Saarikko borde avgå"

Jukka Hätinen, chefredaktör för musiktidningen Rumba säger att den mest påtagliga känslan just nu är upproriskhet.

– Rebellisk är ordet som definierar min känsla just nu. När man följer nyhetsflödet är det ett medborgaruppror som ofrånkomligt dyker fram.

Hätinen säger att det är absurt att tusentals hockeyfans kunde samlas i Raumo för att fira Finlands mästerskap för några dagar sedan medan kulturfältet alltjämt måste hålla stängt.

Kulturbranschen får helt enkelt inte sin röst hörd. Hätinen säger att det enda sättet att pröva om restriktionerna håller juridiskt är att ordna säkra evenemang som man gjorde förra sommaren och hösten. Det här föreslog också docent Pauli Rautiainen i en intervju för Yle i januari.

– Man borde börja ordna sådana. Någon skulle säkert få en smäll på fingrarna men i det här skedet ser jag inget annat alternativ för att situationen ens i något skede ska förbättras.

Kulturarbetarna har enligt Hätinen varit för snälla och lydiga.I en kolumn nyligen frågade han sig om det inte vore hög tid att kräva att kulturminister Annika Saarikko avgår för att hon misskött sitt uppdrag.

Han medger att kolumnen var populistisk men säger att syftet var att väcka uppmärksamhet för kulturen svåra sits.

– Personligen kan jag ändå säga att Saarikko borde avgå. Själv skulle jag inte täckas se mig själv i spegeln om jag skötte mitt jobb så dåligt.

Å andra sidan kan man fråga sig vad hennes jobb i slutändan är. Hätinen syftar på att Saarikko som Centerordförande ändå har egna intressen att värna om, intressen som är viktigare än kulturfältet.

Fokus mot regionförvaltningsverket

Nu planeras demonstrationer och nästan 11 000 har skrivit en adress riktad till beslutsfattarna där man kräver att konstevenemang bör tillåtas jämsides med andra sammankomster.

Hätinen menar att orsaken till att man inom branschen inte ännu lyckats enas om en demonstration, och vad man demonstrerar om, är att branschen är så mångfacetterad med så många olika intressen.

– Vi talar om en bransch med tiotals olika intressen och olika intresseorganisationer. Det är svårt att få fram budskapet.

Regeringen har gett grönt ljus för att evenemang ska kunna ordnas inom de områden där incidenstalen gått ner tillräckligt. Men det är regionförvaltningsverken som tar de regionala besluten om när restriktionerna kan luckras upp.

Men få förstår ändå att rikta kritiken till regionförvaltningsverken, menar Hätinen.

– Trycket från kulturbranschens håll gentemot regionförvaltningsverket är förvånansvärt litet. Ilskan riktas mot Saarikko, social- och hälsovårdsministeriet eller undervisnings- och kulturministeriet medan regionförvaltningsverket får verka som en anonym aktör.

Juha Itkonen håller med om att det nu är regionförvaltningsverken som sätter käppar i hjulen.

– Det här är orättvisans topp! Hur kan det hända? Vi har ju en exitplan, trots att den varken är bra eller rättvis, men det är ju meningen att evenemangen så småningom ska kunna ordnas igen. Det är helt absurt att tjänstemännen på regionförvaltningsverken gör det omöjligt för så många människor att förtjäna sin inkomst.

För liten makt

Itkonen tror att allt till syvende och sist handlar om att kulturbranschen inte har tillräckligt med politisk makt.

– Jag menar inte att regeringen inte skulle bry sig om kulturfältet men alla partier har andra intressen som är mer viktiga för dem. Visst kan man kalla det demokrati men jag är verkligen besviken och upprörd över det här.

Kulturbranschen har också tidigare drabbats av nedskärningar men tidigare har man haft Veikkausmedlen att ty sig till. När pandemin stängde spelautomaterna sinade också kulturens penningkranar.

– Det är bara för mycket när politikerna säger att framtiden efter pandemin kommer att bli solig och kulturbranschen kommer att komma starkare tillbaka. Just nu är det jättesvårt för mig att tro på det, säger Itkonen.

Jag skulle beskriva det som en känsla av att långsamt bli strypt.

― Emilie Gardberg, dekan, Sibeliusakademien

Valtider en möjlighet

Emilie Gardberg, dekan vid Sibeliusakademin delar Itkonens frustration.

– Jag skulle beskriva det som en känsla av att långsamt bli strypt. I det här skedet känner man sig matt samtidigt som det också byggs upp en vilja att kämpa emot.

Medan flera andra länder med betydligt sämre coronaläge redan öppnar upp för en större kulturpublik är Finland i ett läge där man fortfarande planerar förlänga kravet på två meters avstånd bland publiken, konstaterar Gardberg.

– Det gör alla salonger och konserthus obrukbara eftersom det inte är ekonomiskt möjligt att genomföra föreställningar på sparlåga. Det här är helt enkelt inte motiverat samtidigt som folk sitter armbåge mot armbåge i restaurangen i samma byggnad.

Frustrationen är stor och just nu funderar många kulturarbetare vem man alls kan rösta på i de stundande kommunalvalen. Gardberg ser valtiderna också som en möjlighet.

– Det är dags för politikerna att berätta vad de tänker om framtiden. Delvis har de ju redan gjort det genom sina beslut, men det finns också en möjlighet att ännu berätta något annat för oss. Jag hoppas att alla fortsätter att fråga och kräva.