Gammalt och nytt och om möjligheten att odla ananas i Finland

Utöver att vara en garvad trädgårdsmästare började jag för cirka tio år sen återuppväcka mitt slumrande intresse för historia. Alltsammans började när jag gick omkring en dag i den praktfulla botaniska trädgården Kew Gardens i London.

I några timmar njöt jag av trädgårdens historia och kunde nästan se framför mig människorna som tog emot växtvärldens juveler som kom från jordens alla hörn på 1700-talet. Historien om växtjägarna som sändes iväg av olika växtsällskap, handelsträdgårdar och privata gods handlar om äventyr och ofta även om stor oro i jakten på botaniska utforskningar.

Historiens vingslag

Jag har nog varit ganska bortskämd som kommer från Storbritannien, ett land som är känt för sin trädgårdshistoria, och i mitt tidigare liv har jag jobbat i trädgårdar som hör till några av de mest praktfulla gamla godsen och slotten.

Man känner verkligen historiens vingslag och jag tänker ofta på alla de trädgårdsmästare som funnits där före mig. Den industriella revolutionen ledde till en era med nyrikedom och det var inte längre bara aristokratin som ägde de praktfulla godsen.

Den industriella revolutionen förde med sig pengar och pengarna innebar också köpkraft att visa upp sitt välstånd genom majestätisk trädgårdskonst.

Det förflutna lär oss en läxa för åtgärder i framtiden

Jag har varit verksam inom trädgårdsodlingsbranschen i hela mitt liv och jag har alltid ansett att historien upprepar sig själv.

Denna tanke att historien ständigt upprepar sig själv har många stora västerländska filosofer, krigskorrespondenter och moderna romanförfattare skrivit om. I sin bok ’The Idea of Historical Recurrence in Western Thought’ noterar G.W. Trompf att den västerländska föreställningen om att historien upprepar sig själv innebär att ”det förflutna lär oss en läxa … för åtgärder i framtiden”.

Vad gäller jorden till exempel kan man se att det som verkligen förbättrar den är att man matar den med organisk kompost och gödsel (så som man alltid gjorde innan det fanns konstgödsel).

Det moderna jordbruket har förstört jordmånen så till den grad genom att man bearbetat den varje år samt använt bekämpningsmedel och konstgödsel. De bästa resultaten har man fått idag genom en ny inställning till jordbruket: man minskar plöjandet, planterar täckgrödor och använder organisk gödsel.

500 miljoner plastkrukor

Jag har också vuxit upp i plastgenerationen och jag är så bedrövad över den mängd plast som används inom trädgårdsodlarbranschen.

Cirka 500 miljoner krukor och såbrätten i plast säljs varje år i Storbritannien. Det är kanske inte så överraskande att inse att tvåtredjedelar av dessa krukor slängs på soptippen eller eldas upp.

Det finns många alternativ, men jag tycker att papperskrukor går sönder så lätt när de är våta och krukor gjorda av kokosfiber eller bambu är också förenade med ett stort ekologiskt fotavtryck.

Både kokosfiber och bambu kommer i första hand från Sydasien, vilket medför en rad miljöpolitiska aspekter, inte minst i fråga om de resurser som krävs för att transportera produkterna halvvägs över hela världen.

Min lösning på detta problem är att jag får använda det jag har och göra det på ett ansvarsfullt sätt. Det betyder att jag använder krukor och såbrätten av plast, men sådana som kan återanvändas gång på gång. Jag satsar på kvalitetsprodukter och inte på engångsprodukter som bara slängs.

Jag driver upp nästan alla grönsaker jag odlar i min köksträdgård från frön jag sår i såbrätten. De här såbrättena har jag använt de senaste fem åren och jag steriliserar dem varje år för att förhindra sjukdomar från att utvecklas och för att förhindra skadedjur från att övervintra i växthuset.

Det här är min lösning på dagens användning av plast i trädgården, men grunderna är de samma som de alltid varit ända sen de första växterna dök upp på vår jord för cirka 500 miljoner år sedan. Sätt ett frö i jorden och det börjar växa. Det är en av de grundläggande principerna.

Några av de gamla metoderna fungerar fortfarande

Våra odlingsmetoder förändras, inte minst i och med den globala uppvärmningen. En temperaturökning på några grader gör en skillnad när det handlar om vilka växter som kan övervintra. Det ger oss också en längre odlingssäsong om vi får tidigare vårar och senare höstar.

Allt rör sig i dagens värld, speciellt vad gäller frågor som klimatförändring och växande teknologi. I fråga om dessa måste jag anpassa min trädgård så den hålls vid liv och frodas, men jag letar också efter svar i det förflutna när det gäller att tänka ut system för framtiden.

Jorden har alltid varit en enorm kolsänka och ett av de sätt jag tror vi kan vända den globala uppvärmningen på är att täcka bara ytor med växter och grödor och på så sätt öka koldioxidbindningen.

När jag blickar tillbaka inser jag att en del gamla metoder fortfarande har ett visst värde i dagens jordbruk och trädgårdsodling.

Att odla ananas – ett bevis på välstånd och skicklighet

I fjol satt jag en underbar sommarkväll och drack kaffe med en kollega och diskuterade olika idéer när vi kom in på ämnet ananas.

Jag hade funderat en del på hur man använder varmbänkar i vårt nordiska klimat för att kunna starta odlingssäsongen lite tidigare när man försår plantor.

Principen är enkel: en varmbänk ger värme underifrån och man använder stallgödsel som nedbryts istället för elektricitet som värmekälla. På så sätt kan man påskynda tillväxten av små och späda plantor.

Man använder färsk gödsel blandat med halm i ett 60-90 cm tjockt lager (efter att man trampat ner det). När gödseln bryts ned alstrar den värme och när man trampar ner den ordentligt så den blir kompakt säkerställer man en jämnare värmetillförsel.

Godsägarna under den viktorianska eran använde varmbänkar för att odla ananas. Henry Telendes metod för ananasodling publicerades år 1721 i Richard Bradleys “A General Treatise of Husbandry and Gardening” (En allmän avhandling om djurhållning och trädgårdsskötsel).

Telende odlade de små plantorna i stora kalla ramar. De fruktbärande plantorna flyttades därefter in i drivhuset där de kunde utnyttja den extra värme som kom från rökkanalerna.

I botten av odlingsramarna fyllde man småstenar och därefter följde ett lager med gödsel och överst ett lager med garvningsbark i vilket man ställde ner krukorna. Det sista lagret var det viktigaste.

Garvningbark (ekbark som legat i blöt i vatten och som användes vid lädergarvning) jäste långsamt och skapade en jämn temperatur på 25ºC-30ºC i två, tre månader och i ytterligare två månader om man rörde om i den. Enbart gödsel fungerade sämre, eftersom den först åstadkom en häftig värme men sedan kallnade snabbare.

En stabil undervärme är av största vikt när man odlar ananas och garvningsbark var den första pålitliga värmekällan. Den blev en av de viktigaste resurserna för drivhusodlare och man fortsatte använda den ända till slutet av 1800-talet. Att odla ananas var en statussymbol för godsägaren men det var också ett fint bevis på överträdgårdsmästarens skicklighet i trädgården.

En ananas är ett långtidsprojekt

Ananasen, ananas comosus, kommer från det tropiska eller subtropiska Sydamerika där den växer året om och behöver tropisk värme för att växa.

Det tar nästan tre hela år att odla en ananas från en liten planta och jag har kommit fram till att den bästa metoden är att skära av den gröna toppen av en ananas du köpt i butiken, skala av en dryg centimeter av de nedersta bladen och sedan sätta skottet i vatten så det får rötter.

När skottet fått tillräckligt med rötter kan man plantera det i en kruka med torvsubstrat och låta plantan växa vidare i en varmbänk under sommaren.

Man måste ta in plantan över vintern så den inte fryser och nästa år placerar man den i varmbänken igen. Detta upprepar man år efter år tills det bildas en ananas.

Det är ett långtidsprojekt för en liten ananas, men man blir rikligt belönad för sitt tålamod. Idag är vi vana att se ananas och andra tropiska frukter på snabbköpets hyllor, men jag kan försäkra dig att ingen av dem smakar lika gott som dem du odlat själv.

Min trädgård är min lugna oas

Vi lever i en snabbt föränderlig teknologisk värld med alla de fördelar och nackdelar det innebär. Just därför är jag så glad att min trädgård är min lugna oas som jag kan dra mig tillbaka till efter en lång arbetsdag och där jag kan lämna all stress bakom mig om så bara för några timmar före läggdags. Men jag lägger mig inte i varmbänken – den har jag bara till mitt ananasexperiment!