Tolkningsproblem i handikappservicelagen

Den två månader gamla handikappservicelagen vållar fortfarande huvudbry bland kommunerna i Svenskfinland.
Flera svensk- och tvåspråkiga kommuner är ännu inte på det klara med hur den subjektiva rätten till personlig assistans för gravt handikappade ska tolkas. Svenska Yles nyheter ringde runt till närmare tio kommuner på olika håll i Svenskfinland.

Vem är gravt handikappad?

Enligt Kerstin Ljung som är ledande socialarbetare i Raseborg finns det flera tolkningsmöjligheter i lagen, bland annat när det gäller vem som ska anses vara gravt handikappad.

Hennes uppfattning om tolkningssvårigheterna delas av flera andra kommuner. En annan fråga som man fortfarande debatterar i åtminstone Jakobstad och Nykarleby är huruvida rätten till personlig assistans också ska gälla dem som bor på till exempel servicehem.

"Lagen är helt tydlig"

Ulrika Krook, som är juridiskt ombud vid Finlands Svenska Handikappförbund säger ändå att lagen är helt tydlig på den här punkten. Varken boendeform eller diagnos skall vara ett hinder för rätten till personlig assistans, anser hon.

Flera kommuner har ännu bara fått få eller inga ansökningar alls och därmed har man ännu inte hunnit ta ställning till vissa centrala frågor. Därför väntar kommunerna nu på rättsliga domar, som skulle ge dem tydligare riktlinjer.

Ingen rusning

Rundringningen tyder också på att det inte har blivit någon rush av ansökningar om personlig assistans. En del befarade en sådan eftersom en större grupp människor som nu omfattas av rätten till personlig assistans.

Sedan början av september har kommunerna varit skyldiga att ordna personlig assistans för gravt handikappade. De här bestämmelserna gäller nu även primärt även utvecklingsstörda.

Meningen med lagen är att personer som lider av olika typer av grava handikapp med hjälp av en personlig assistent ska kunna leva ett mera självständigt och jämlikt liv.

(Av Patrick Holmström)