Wallin: Kiviniemi har fel

SFP:s ordförande Stefan Wallin kritiserar i ett öppet brev till statsminister Mari Kiviniemi (C) hennes uttalanden om det svenska språket och möjligheten att göra förvaltningsreformer i framtiden.
Kiviniemi sade i går i Stockholm att det efter erfarenheterna med Karleby, som ska samarbeta med Vasa och inte Uleåborg, inte går att göra förvaltningsreformer överhuvudtaget i områden där det bor svenskspråkiga.
Wallin: Mycket har de facto gjorts
Det här är inte sant, skriver Wallin. Under nuvarande grundlag har vi genomfört flera stora reformer utan hinder av grundlagen, säger Wallin. Han nämner bland annat polisdistrikten, räddningsväsendet och tinsgrätterna.
Vidare påpekar Wallin att Kiviniemi i fallet Karleby felaktigt utgick från landskapsindelningen som adminstrativ grund. Det är den kommunala indelningen som gäller och i det fallet var majoriteten av Karlebyborna för en orientering söderut. Att nu göra landskapet Mellersta Österbottens majoritetsbeslut allena saliggörande för orienteringen, så som Centern gjort, är ett uppfunnet resonemang, skriver Wallin.
Det är också enligt Wallin fel att dra in den obligatoriska undervisningen i svenska i det här sammanhanget.
Hbl publicerade Wallins brev tidigare i dag.

Här är hela brevet:
Eftersom jag ännu är på jobbresa i Rom och snart i inrikesflyg mot Pisa och där har späckat program vill jag ge en officiell kommentar, som gärna får citeras. Den handlar om Mari Kiviniemis uttalanden i dagens HBL - och då utgår jag självfallet från att hon är rätt citerad.

För det första har grundlagen sedan 1919 innehållit motsvarande stadgande, som anger den kommunala indelningen som adminstrativ grund - inte landskapsindelningen. Att nu göra landskapet Mellersta Österbottens majoritetsbeslut allena saliggörande för orienteringen, så som centern gjort, är ett uppfunnet resonemang. Vi har kommunal självbestämmanderätt, inte landskapens självbestämmanderätt. Och då är det inte heller ointressamt att Karleby, där 65% av MÖ:s befokning bor, valde söderut - visserligen också här med majoritetsbeslut.

För det andra stämmer det inte att det inte skulle gå att göra förvaltningsreformer där det bor svenskspråkiga - efter fallet MÖ. Under nuvarande grundlag har vi genomfört flera stora reformer utan hinder av grundlagen: polisdistrikten, tingsrätterna, räddningsväsendet, KSSR. Skillanden har varit att dessa inte kränkt grundläggande rättigheter. Det hade däremot en norrorientering av MÖ inneburit - på sätt som GrU och JK påpekat. Det är alltså inget fel på grundlagen - eller styrkan på grundrättigheterna. Det är fel på målet med en politik, som visar sig stå i kontrast med grundlagen.

För det tredje är det fel att dra in den obligatoriska undervisningen i svenska i just detta sammanhang. Man kan inte anklaga tjänstemännen i Uleåborg för att de inte har samma beredskap att ge svensk service som tjänstemännen i Vasa. Detta beror på att personerna på t.ex ELY-centralen i Uleåborg naturligtvis inte tagit emot sina tjänster på den premissen att de en dag måste ge service på svenska. Åter en gång är det fel på den förvalningsmodell som plötsligt försätter tjänstemännen i denna situation.

Jag har levererat alla dessa argument åt både Kiviniemi på sommaren och Pekkarinen, så sent som senaste vecka. Även tidigare har vi naturligvis resonerat med centerministrarna om vad Karlebyfrågan handlar om och vad inte. Tyvärr hade partiet synbarligen bundit upp så mycket prestige i sin modell och sitt landskapstänkande att argumenten ovan, som inte är dåliga vill jag hävda, förbises.

Fortsättningsvis hoppas jag att centerns ledning inte låter detta fall skölja bort alla andra argument för en levande tvåspråkighet och den obligatoriska skolsvenskan som partiet förfäktat. Till dessa argument hör princpen om Finland som tvåspråkigt land, vårt nordiska sammanhang, det nordiska samarbetet och vikten med fungerande förvaltning på bägge nationalspråken.
Rom, 9.9.2010
Stefan W
(Av Sara Langh)