"Prata om svåra saker då du fiskar"

Kristian Wahlbeck, forskningsdirektör vid Föreningen för mental hälsa, är ledsen över att det igen har skett en familjetragedi, där en "helt vanlig" familjefar misstänks ha skjutit ihjäl sina tre barn och sig själv. Enligt Wahlbeck visar det här hur svårt män har att söka hjälp- och få den.

Män har ofta svårt att sätta ord på sina problem och söka hjälp. Män har också svagare självkänsla, ser det som viktigt att hålla fast vid den "manliga identiteten", till vilken det inte hör att vara svag eller ha depression. Fasaden ska hållas, till varje pris.

Vilka tankar rör sig i huvudet på den som står i beråd att mörda sina barn?
-Generellt handlar självmord om hopplöshet och utsiktslöshet. Fast andra ser utvägar, ser personen själv inte det.

Vad kan man göra från samhällets sida?
Det är viktigt att det finns hjälp utan trösklar, som inte är stämplande. Man ska kunna få hjälp utan att behöva erkänna att man är svag, eller har psykisk ohälsa. Gemensamma aktiviteter i stället för samtal kan vara bra.

Vilken konkret hjälp kan man ge?
Man kan försöka ta saker till tals, ej lämna någon ensam, ta med dem som har det jobbigt.

Det verkar som om vi ser en dyster trend, vilken är orsaken?
Dels kan det vara frågan om modellinlärning, tyvärr. Det är viktigt att visa på alternativ och hjälp, fast man själv kanske kan känna hopplöshet.
Vi borde kunna erbjuda lågtröskelhjälp 24 timmar i dygnet, hjälp som inte är stämplande. Det behöver inte nödvändigtvis vara psykiatri, utan också annan sorts hjälp.
Vi har en nationell plan enligt vilken det inom varje hälsocentral ska finnas möjlighet till lågtröskelhjälp och jourmottagning, men det fungerar inte i praktiken.

Män har ofta svårt att hitta ord, bättre att göra saker, cykla, fiska, röra på sig. Vi ska vara innovativa, möta mannen på mannens egna villkor

-Men hjälper en fisketur om man planerar att döda sin familj?
-Medan man fiskar kan man prata om väldigt svåra saker.

Det finns en arbetsgrupp vid Inrikesministeriet som granskar familjemord, rapporten kommer i augusti, vilka är dina förväntningar?
Jag hoppas rapporten tar ställning för tillgängliga lågtröskeltjänster dygnet runt i hela landet. Inte nödvändigtvis mottagningar, men åtminstone t.ex. telefonjour. Hjälpande telefoner borde finansieras så det kan hålla öppet dygnet runt.

Nu sätts 85 procent av resurserna på anstaltsvåd, 15 procent på öppen vård - vi borde föra över resurserna på tidiga insatser.

Vi har en föråldrad syn, satsar gärna på institutioner och byggnader, men viktigt vore att hjälpen finns nära, är attraktiv och erbjuds på folks egna villkor. Det finns olika kanaler, man kan använda telefon, nät, mottagningsverksamhet, grupp- , individuell- eller familjemottagning. Hjälpen borde vara innovativ och skapande.

Inrikesministeriets arbetsgrupp visade i maj att gärningsmännen i regel inte är berusade, polisen känner inte heller till tidigare våldsbrott, vad berättar det?
Det visar att det är svårt med identifikation i förväg- i stället för att försöka identifiera eventuella gärningsmän, borde man vidta generella åtgärder som minskar risken för våld i samhället, så att man inte impulsivt kan komma åt vapen. Typ vapenkontroll och vapenförvaring i hemmen. Vapen ska förvaras så att de inte kan kommas åt. Forskningsresultat visar att ju mindre tillgängliga vapnen är, desto mer minskar våldsdåden, brott och självmord.