Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Det naturliga (ur)valet

Från 2010
Uppdaterad 05.07.2012 13:26.


Våren väcker naturen och bäddar för framtiden. Ljuset medför aktivitet. Det är inbyggt i våra strukturer att just på våren är tid att välja. De blivande studenterna tänker intensivt på kommande urvalsprov, men inte länge. I den kommande universitetsvärlden verkar man inte lita på annat än gymnasiestudierna då man skall välja sina studenter. Hårt arbete belönas och studentbetyget avgör.

Man frågar sig, vad händer med alla konststuderande? Är betyget tillräckligt detaljerat för att ge en rättvisande bild över förmågan och förutsättningarna att lyckas i studierna? För en artist och konstnär är hantverket både medlet och vägen till en yrkesidentitet. För att kunna hävda sig på studiemarknaden måste en bildkonstnär eller musiker ha en livslång konstrelation bakom sig, låt vara att livet än så länge varit mycket kort. I vintras ondgjorde sig Sakari Oramo i en tv-intervju över vårt lands musikaliska återväxt, att i synnerhet blåsmusikerna inte klarar av nivån som ger en plats i en finländsk orkesterpult. Hälften av platserna går till utländska musiker.

Under de senaste åren har de sökandes antal till vårt lands enda musikuniversitet Sibelius-Akademin minskat märkbart. Man skall i sig inte enbart stirra på siffrorna, vi har en synnerligen bred högskolesektor med möjligheter till konststudier, och våra yrkeshögskolor dränerat studenter från Konstindustriella högskolan och Sibelius-Akademin. Utbildningen av blivande konsthantverkare överstiger ändå efterfrågan. Enligt undervisningsministeriets senaste rapport om utbildningsbehovet borde studieplatserna inom vissa konstområden beskäras med upp till 40 %. Yrkesstudierna indelas i tre nivåer, andra stadiet förefaller vara en passage till högskolan och blir för det mesta en etapp på vägen till målet.

Då man studerar studieutbudet blir man minst sagt förvirrad. Hur skall man kunna avgöra vad som tjänar bäst ens syften och målsättningar? Skulle det kanske ändå vara bäst att söka sig till en tryggare och säkrare tillvaro i ett yrke med bättre sysselsättningsprognos? Trots givna svar är suget till kultursektorn stark och oemotståndlig. Att bli konstnär eller musiker är som ett kall som behöver få sitt utlopp.

Hur urvalet till olika samhällsuppgifter och yrken sist och slutligen sker är ett stort mysterium. Slumpen spelar en roll, men inom konstsektorn kan det inte vara fråga om en slump att man ägnar hela sin barn- och ungdomstid åt metodiska och konsekventa studier och träning. För att uppnå en färdighet som möjliggör yrkesstudier måste man i praktiken besitta kunskaper som vida överstiger snittet inom övriga sektorer.

Kulturarbetarnas antal styrs inte nödvändigtvis av marknaderna, men själva konstnärsyrket, vare sig man är musiker, bildkonstnär eller dansare, behöver entreprenörskap mer än någonsin. Att hävda sig kräver ingående kartläggning av ens särkunskaper, gärna en varumärkeslik profilering, innovations- och kreativitetsförmåga och en tro på sig själv och sina möjligheter, utan eftergifter, att klara av att försörja sig inom konstbranschen.

Evolutionsteorin talar om det naturliga urvalet. Så är det också inom kultur. Vårt stipendie- och subventionssystem bidrar till att skapa möjligheter att försörja sig på konst. De största arbetsgivarna finns inom allehanda grundutbildning. Men, en konstutbildning på yrkesnivå leder dessvärre allt oftare till ett avlönat arbete som diametralt skiljer sig från utbildningen.

Stor konst uppstår inte utan misär och elände. Det ändå att hoppas att den vardagliga misären inte är den enda källan till stor konst. Bäst att tänka efter innan man kastar sig in i konstens underbara och spännande värld…