Hoppa till huvudinnehåll

Strömsö

Vilka är vi då?

Från 2012
Uppdaterad 30.10.2015 14:15.

Det börjar bli dags för att presentera valparna, så gott det går då de fortfarande är så unga, bara en dryg vecka gamla. Några större skillnader i personlighet går inte än så länge att skönja eftersom de egentligen bara äter och sover.

Hundhögen består alltså av två flickor och två pojkar. Två är litet ljusare på ryggen och två är litet mörkare. Också här är könskvoteringen rättvis, vi har vita flickan och vita pojken och mörka flickan och mörka pojken. Det där med mörk är inte riktigt sant, eftersom det bara är fråga om fläckar på ryggen, men på något sätt vill jag skilja dem åt. Grundfärgen är ju vit.

Valparna har en otroligt stark känsla för var maten finns och de kravlar med häpnadsväckande stor målmedvetenhet och träffsäkerhet fram till Trixi om hon har varit borta från dem. Det finns redan en större kraft i kravlandet, jämfört med de första dagarna. Speciellt i början kunde det hända att någon sög på en annan valps tass eller öra men sådana misstag sker numera sällan.

Än så länge kan de varken se eller höra, står det i hundboken. Pälsen är silkeslen och de ger ibland ifrån sig ljud som påminner om en katts jamande. Ännu är här alltså lugnt och stilla.

Trixi förhåller sig allt mer behärskat till att man lyfter upp valparna från bädden. Hon blir orolig först om valpen ger ifrån sig ljud. Hon har väl märkt att hon nog får dem tillbaka efter granskning. Hon är också lika vänlig mot besökare som alltid och möter dem glatt i tamburen. Hon agerar inte skräckinjagande ilsken best som inte vill släppa någon över tröskeln.

Något hamnar hennes helgongloria som uppoffrande mor på sned om det vankas något gott i köket. Då stiger hon helt sonika upp och kommer kutande, trots att några diande valpar fortfarande hänger fast under magen på henne. De faller var de faller.

Valpbloggen