Kvanthopp: Voyager 1 kommer att skriva historia
Det finns många saker som får mig att skämmas ögonen ur mig då vi talar om mänskligheten. Men det finns lysande undantag också, otroliga bedrifter som får en att tänka på vart vi kunde nå om vi slutade ha ihjäl varandra och bete oss allmänt illa och gnuggade geniknölarna i stället.
Ta nu de amerikanska Voyager-sonderna till exempel. Voyager ett och två. Helt nyligen firade vi att det hade gått exakt 35 år sedan de två sonderna avfyrades från Cape Canaveral. Året var 1977, discons och den första Star Wars-filmens år.
Huvudsyftet med Voyagerprogrammet var ursprungligen att besöka och undersöka jätteplaneterna Jupiter och Saturnus, vilket sonderna också gjorde med superba bilder och mängder av data som resultat. Voyager 2 besökte också Uranus och Neptunus.
Det var tänkt att Voyagertvillingarna skulle fungera i fem år, men de har nu varit på väg sju gånger så länge, och väntas ännu vara funktionsdugliga i omkring tio år till.
Och helt på sistone har det blivit klart att Voyager 1 nu håller på att skapa historia på allvar och ta oss dit där ingen människa eller ens en farkost tillverkad av människor någonsin har varit: den håller på att passera gränsen där solvinden upphör och den interstellära rymden, det ofantliga gapet mellan stjärnorna, börjar.
Voyager 1 kommer när som helst nu att lämna solsystemet, helt konkret. Och det har aldrig hänt förr. Det är som att bara ha känt till en liten ankdamm och plötsligt paddla ut på Stilla havet.
18 miljarder kilometer hemifrån är Voyager 1. Det mest avlägsna föremål tillverkat av människohand någonsin (Voyager 2 ligger 3 miljarder kilometer efter). Så långt borta att solen knappt går att urskilja bland de andra stjärnorna. Det är så långt borta att radiosignalerna från sonden tar 16 timmar att nå jorden, och de rör sig med 300 tusen kilometer per sekund.
Och tänk på det här: Voyager har aldrig fått så mycket som en gnutta service på hela vägen, på 35 år. Tänk om din bil skulle klara av samma bedrift! Fast biltillverkarna skulle ju gå i konkurs då.
Och allt det här har den gjort, så här långt har den kommit – med datateknologi från 1977. Det är teknik från färg-TV:s barndom som vi skickat ut för att möta eventuella utomjordiska civilisationer som stöter på Voyager. De får bl a ta del av den berömda ljudskivan, vinyl förstås, som sonden bär med sig, The Golden Record, med inspelade ljud från jorden. Skulle vi ha utrustat Voyager 1 med en mp3-fil om vi hade sänt i väg den i dag?
Och nästa hållplats Voyager 1 passerar, nästa solsystem, tja, det väntas ske om 40 tusen år eller så. Bara att få ett helt ljusår fullt på mätaren beräknas ta över 17 000 år. Och som jämförelse är alltså vår galax Vintergatan 100 000 ljusår tvärs över.
Men vet ni vad som är det mest häpnadsväckande av allt: Voyager 1 kommer alltså att skriva historia riktigt på allvar och lämna solsystemet, och det hela kommer knappt ens att nå över nyhetströskeln här hemma. De allra flesta kommer knappast ens att veta om att den kanske mest hisnande teknologiska bedriften någonsin har ägt rum.
Det är ju lite synd, tycker vi här på Kvanthopp. Och gör vårt bästa för att sprida glädjebudskapet.
' /%3E%3C/svg%3E)
