Dopningsfilm river upp gamla sår

Filmdokumentären Sinivalkoinen valhe hade sin första pressvisning på måndag. Filmen tar upp tidigare användning av dopning inom finländsk men även norsk och italiensk skidåkning. Misstankar om fusk riktas bland annat mot skidlegenden Juha Mieto, tränaren Jarmo Punkkinen och hans italienska adept Manuela Di Centa.

Den olympiska mästaren i tynglyftning, Kaarlo Kangasniemi, hävdar i filmen att Juha Mieto år 1975 bad honom om råd gällande användning av anabola steroider. Enligt Kangasniemi ägde diskussionen rum i en bastu i Saarijärvi. Kangasniemi hade frågat Mieto om hur mycket han använt anabola steroider tidigare.

- Han sade, fem milligram dianabol, säger Kangasniemi. Dianabol är en anabol steroid.

Kangasniemi berättar i dokumentären att han gett Mieto rådet att en uthållighetsidrottare inte kan använda mer än 10-15 milligram steroider om dagen.

- Han tackade för rådet. Han gjorde ju väl ifrån sig under karriären, fortsätter Kangasniemi.

Kangasniemi har medgett att han själv använde anabola steroider under karriären. Då Kangasniemi vann OS-guld år 1968 var steroiderna inte ännu förbjudna.

Juha Mieto förnekar all användning av dopning till Yle Urheilu.

- Det finns inga bevis, det är helt säkert. Jag förnekar allt, säger Mieto.

Punkkinen nekar till anklagelserna

Jarmo Punkkinen fungerade som tränare för det italienska skidlandslaget under åren 1984-90. Dokumentärfilmen Sinivalkoinen valhe hävdar att man under Punkkinens tid inte fick plats i det italienska landslaget ifall man inte gick med på att dopa sig. Framför allt bloddopningen var systematisk i Italien under 1980-talet, påstår den dåtida landslagsåkaren Giuseppe Pulié i filmen.

- Bloddopning användes fram till år 1988, kanske även längre. Efter det övergick man till andra metoder, säger Pulié.

Enligt Punkkinen tillhörde Pulié B-landslaget under finländarens tid i Italien. Punkkinen efteträdde Vilho Sadeharju som chefstränare för det italienska A-landslaget. Under Sadeharjus tid var bloddopning tillåtet i idrott. Bloddopning förbjöds först 1985.

Punkkinen är ledsen över att dokumentärfilmen är lösryckt från sitt sammanhang och har endast en vinkling och ett snävt förhållningssätt till skidsporten.

- Det verkar som att man inte alls har beaktat den stora omställningen från klassisk skidåkning till fri skidteknik, och de olika nationernas reaktioner på de ändrade omständigheterna. Man kan säga att skidsporten år 1985 började från om från start, säger Punkkinen.

- Ett annat faktum som inte berörs är Cera F-glidvallan som användes enbart av det italienska landslaget under åren 1984-87. Även i dag är det omöjligt att klara sig bra i tävlingen utan fluorglidvalla, fortsätter Punkkinen.

Jarmo Punkkinen har också tidigare anklagats för att ha medverkat i bloddopning. Tränaren har systematiskt nekat till anklagelserna.

- Jag tycker att det är synd att dopningstestandet på 1980-talet inte var lika välutvecklat som i dag. Min linje har alltid varit klar: ju mer det testas desto bättre, säger Punkkinen.

Manuela Di Centa anklagas för epo-användning

Enligt dopningsforskare Sandro Donati hör den italienska OS-vinnaren Manuela Di Centa till de skidåkare som med säkerhet har använt epo.

- Di Centa är en av de 33 idrottare som med säkerhet har använt epo-hormon enligt anklagarens experter, säger Donati och hänvisar till polisutredningen som gjordes för ungefär tio år sedan.

Di Centas påstås har börjat användningen av epo år 1993 under ledning av professor Francesco Conconi. Ett år senare vann Di Centa två guldmedaljer vid OS i Lillehammer. De Centa åkte aldrig fast för användning av dopning.

Jarmo Punkkinen fungerade som Di Centas tränare åren 1987-91 samtidigt som han tränade det italienska herrlandslaget. Enligt damlandslagets tidigare tränare (1995-97) Dario Bellodis fortsatte Punkkinen träna Di Centa betydligt längre.

- Vad jag vet tränade Punkkinen Di Centa åtminstone till år 1996. Jag vet inte om hurudan träning det handlade om, säger Bellodis i dokumentären.

Punkkinen förnekar påståendet till Yle Urheilu.

- Mitt kontrakt i Italien tog slut på våren 1990 men från Finland fortsatte jag träna Di Centa ett år till, alltså fram till VM i Val di Fiemme 1991. Jag känner inte Bellodis, och hans påstående att jag fortsatte träna Di Centa fram till 1996 stämmer inte, slår Punkkinen fast.

Se filmens trailer!