Hoppa till huvudinnehåll

Strömsö

Valpbloggen tackar!

Från 2012
Uppdaterad 30.10.2015 14:16.
Bildtext Den här sötnosen var den sista som lämnade oss

Det var ett märkligt skådespel som utspelades i tamburen då den sista valpen hämtades.

Trixi hade ju inte alls brytt sig om att den första valpen försvann. Sedan verkade hon bli mer och mer fundersam i takt med att de blev färre. Och nu märkte hon tydligen vad som höll på att hända då den sista valpen hämtades.

Hon dök upp i tamburen och började intensivt slicka den lilla valpen tills den var alldeles genomblöt. Hon tog alltså farväl. Det var gripande att se.

När hon var klar ställde hon sig under bordet i vardagsrummet, de nya ägarna stoppade in valpen i en bur och bar ut den. Inte i något skede har Trixi letat efter valparna eller gnällt efter dem, hon är ju inte dummare än att hon såg att det inte lönar sig, de finns inte kvar.

Och jag då? Ja det är svårt att förklara hur det känns att plötsligt vara utan valpar. Det har ju varit ett så annorlunda liv med dem i huset.

Plötsligt kan jag ha mattor på golvet, behöver inte ständigt se upp för pölar på golvet, behöver inte stiga upp en halv timme tidigare för att städa upp innan jag går till jobbet. Ja, och jag kan sätta linsskyddet på kameran, det har varit borttaget eftersom det ständigt uppstod situationer som jag ville fotografera och gick miste om några för att det f-bannade linsskyddet var på och jag inte fick av det tillräckligt snabbt.

Det har varit en rolig och glad upplevelse om än väldigt intensiv. Jag minns att jag tänkte att jag nu ska njuta av situationen så länge den varar. Men det har jag egentligen bara kunnat då de har sovit eftersom det annars har handlat om att ständigt vara i beredskap att rycka ut för att förhindra olika katastrofer som valparna höll på att ställa till med. Dra ner bordduken i vardagsrummet till exempel, så att allt som fanns på bordet också riskerade åka i golvet.

Visst känns det nu tomt, men å andra sidan blev det ju mer och mer uppenbart ju större hundar de blev att jag inte kan ha så många av dem i huset, hur gulliga de än är. Och det var ju inte heller meningen.

Så nu är alltså resan slut. Kanske någon som planerar bege sig ut på ett liknande äventyr har nytta av Valpbloggen, om inte annat för att känna igen sig i vissa situationer och faser i valparnas utveckling.

Tack alla som har läst Valpbloggen!

Valpbloggen