Kärleksberättelser bland veckans filmpremiärer
Kaksi tarinaa rakkaudesta
Regi: Eirik Svensson
Handling: Kaisa (Pamela Tola) är på resa i Istanbul med sina väninnor där hon träffar Jacob (Espen Klouman-Høiner) och hans två vänner. De går ut och festar, det uppstår en ömsesidig förtjusning mellan Kaisa och Jacob men sedan det händer inget mer än en liten flört och alla åker hem till sig.
En tid senare får Kaisa ett jobb i Oslo och plötsligt en kväll i butiken träffar hon Jacob eller en man som ser nästan exakt ut som Jacob men som heter Andreas (Espen Klouman-Høiner). Andreas och Kaisa blir ihop och flyttar till Helsingfors. Och så plötsligt en kväll då Kaisa går ut så står Jacob där.
Johanna tycker: Kaisas dilemma är att kärleken hon sökt plötsligt står där, i två upplagor och hon vet inte riktigt längre vad hon egentligen vill. Och finns de båda männen på riktigt?
Kaksi tarinaa rakkaudesta är en söt berättelse om att söka och finna kärleken och därmed också sig själv. Men själva berättelsen och karaktärerna i filmen blir lite tunn. Det blir en film som kräver sin inre romantiska tonåring. det mesta händer genom blickar, känslor som väcks – men det är svårt att skildra ”en tanke om förälskelse” –
Problemet är att filmen inte riktigt utvecklas, den ställer upp dilemmat och kastar ännu in lite problem som personerna inte verkar ha kommit över – men sen utvecklas det inte riktigt.
Filmen heter på norska ”En som deg” och får biopremiär i Norge nästa år.
Webbplats
Veden peili
Regi: Rax Rinnekangas
Handling: Vi möter fotografen Lauri Harkko (Hannu-Pekka Björkman) som kommer till ett vintrigt Venedig och går igenom en kris. Harkko för en inre monolog med poeten Joseph Brodsky som han ser som sin själsbroder. Lauris börda och kamp gäller den synd, skuld och skam han känner över att hans far angav judar under andra världskriget. Men så träffar Lauri på en främling i Venedig och i deras samtal kan man ana en försoning.
Johanna tycker: Veden peili är en essäistisk konstfilm. En film som också är väldigt pretentiös och tar sig själv på stort allvar. Det är en utmanande film för åskådaren då det mesta berättas som en inre monolog eller som en väldigt litterär dialog, det hela ackompanjeras av konstfull pianomusik. Det är alltså många klichéer som filmen spelar med utan att göra en ansats att utmana dem. Det jobbigaste är ändå att filmen känns mer exkluderande än inkluderande. Som åskådare känner jag mig inte inbjuden i de tankegångar eller resonemang som Harkko för. Den största behållningen i filmen blir det vackra fotot av ett vintrigt och folktomt Venedig. Där når filmen fram till en nästan meditativ upplevelse.
Albert Nobbs
Regi: Rodrigo Garcia
Handling: I ett av Dublins finare hotell arbetar i slutet av 1800-talet en korrekt, timid och vänlig man som heter Albert Nobbs (Glenn Close). Albert är den perfekta betjänten men vi förstår direkt att det är nåt han döljer. Albert hemlighet är att han i verkligheten är en hon, en kvinna som flytt undan den våldsamma manliga världen och själv blivit en man, till saken hör att Albert som man också förtjänar mer. Men så kommer en målare till hotellet och får reda på Alberts hemlighet men då hemligheten avslöjas öppnar den också för nya drömmar för Albert.
Johanna tycker: Albert Nobbs är en vacker film om en tragisk mänska. En film om roller vi spelar och blir tilldelade och som kan bli så starka att vi aldrig kan släppa dem. Det kanske mest tragiska är hur Albert undertrycker sig själv till den grad att han aldrig heller riktigt vågar drömma. Ända tills han träffar en annan kvinna som också lever som man och som dessutom lyckats gifta sig med en kvinna. Det här får Albert att börja drömma om helt nya saker men frågan är om du alls kan älska ifall du undertrycker dig själv? Problemet med filmen är att den aldrig blir riktigt så starkt berörande som man hoppas. Det är som om filmen, precis som Albert, håller något tillbaka för sin publik. Albert levde under en tid då man såg en dygd i att vara korrekt och anständig men biopubliken idag kanske ändå behöver något mer?
Filmen är baserad på en novell av irländsk författaren George Moore. För 30 år sedan spelade Glenn Close samma roll i en teateruppsättning i New York och har sedan dess jobbat för att göra novellen till film. Filmrollen som Albert gav henne också en Oscarsnominering ifjol.
Webbplats
Filmpremiärer i Kulturtimmen med Jessica Morney och Johanna Grönqvist:
