Tid och natur centrala för prisbelönt kompositör
I samband med Nordiska rådets session i Helsingfors förra veckan mottog den isländska kompositören Anna Thorvaldsdóttir Nordiska rådets musikpris på 47 000 euro för kompositionen ”Dreymi”, eller ”att drömma” som verket skulle kunna heta på svenska.
”Dreymi” är ett orkesterverk som enligt prisjuryn ”öppnar symfoniorkesterns rum på ett ovant och nyskapande sätt. Början och slutet av verket flyter fritt utan tidsangivelse och skapar en cyklisk uppfattning av tiden som kan påminna om den vi hittar i nordiska myter och naturmystik”.
Anna Thorvaldsdóttir (f. 1977) inledde sin musikerbana som cellist, men redan som tonåring visste hon att hon ville bli kompositör och idag räknas Anna Thorvaldsdóttir som en av de mest begåvade unga tonsättarna i Norden.
När man talar om att en tonsättare är inspirerad av naturen brukar man för det mesta tänka på att kompositören är lyhörd för olika ljud i naturen, som fågelsång och insekters surrande, eller regndroppar som taktfast trummar mot fönsterblecket och vinande vind över vida vidder, men Anna Thorvaldsdóttir säger att hon snarare lyssnar in ett landskap med ögonen än med öronen, och att hon ser landskapet som en rent grafisk struktur där olika element spelar sina roller, som skiftningar och rörelser i landskapet där avstånd och fokus varierar.
I den prisbelönta kompositionen ”Dreymi” ville Anna också utforska vår uppfattning om strukturerad tid, en tid som ofta rent konkret personifieras av kapellmästaren när han eller hon leder en orkester genom ett verk. I ”Dreymi” både inleds och avslutas verket utan att dirigenten slår takten eller ger några som helst tidsangivelser, det är de olika orkestermusikerna som låter sina respektive instrument ta plats, eller ta tid om man vill uttrycka sig så.
Kulturtimmens Marit Lindqvist träffade Anna Thorvaldsdóttir för ett samtal om bl.a. tiden och naturen, två av Annas stora inspirationskällor: