Tallen - vår mäktiga fura

Tallen vandrade in i vårt land kort efter det att björken tagit över efter istiden. Den klarade sig bra på öppna ställen där den fick tillräckligt med ljus. Några årtusenden senare, då granen blev vanligare, blev den ljusälskande tallen i skuggan av granen. Men de återkommande skogsbränderna gav tallen tillväxtställen i o m att granens bark är tunnare och därför mycket känslig för bränder.

Tallen trivs bäst på karga och torra ställen, där den klarar sig bra p g a sina djupt trängande rötter, dvs pålrötter. Trädet kan bli rätt så gammalt, långt över 200 år. Förutom att tallen är seg till sin ålder tar det också länge för fröna att mogna. Honblommorna är röda och sitter längst ut på skottet, medan hanblommorna är gula. Efter pollineringen på våren böjer sig honblomman neråt och ser den första hösten ut som en rund kotte i miniatyr. Följande sommar växer kotten till normal kottestorlek men förblir grön. Befruktningen sker först då, dvs 13 månader efter själva pollineringen! Mot slutet av det andra året mognar fröna, men kotten öppnar sig först i början av det tredje året. Först då slipper de bevingade fröna ut för att föras med vindarna längs med snöbeklädda vidder.

Olika användingar av tallen

Tallen har använts till mångt och mycket. Förutom som virke till stockstugor, pärtor och båtar
har man fått hartser, terpentiner och tallolja av tallen. Av tallolja framställs tallsåpa.
På 1700-talet var tallen grunden för Finlands viktigaste exportindustri, dvs tjärbränning. Särskillt i Österbotten har tjärbränning haft en stor samhällsekonomisk betydelse.

Man använde också tallen till mat t ex i form av barkmjöl. Med största sannolikhet hämtade Finlands första invånarna barkmjölet med sig. Man har hittat barkmjöl också i gamla vikingagravar. Barkbrödet är en relativt ny uppfinning. Före det användes mjölet till att göra gröt och välling. Det betyder att barkmjöl har ursprungligen varit ett normalt livsmedel, men under senare tider också fått fungera som nödföda.

Men gårdagens nödmat är ofta dagens lyxmat. Så har det även gått med det traditionella barkbrödet. Längre är det inte bonden Paavos hustru som blir tvungen att blanda mer bark i brödet då frosten farit illa fram över åkern. Med anvisningar i länken nedan kan var och en göra detta. För barkbröd kan faktiskt vara båda god och väldigt hälsosam mat.

Läs Lottas recept på barkbröd

Tallen har också använts till husdjursföda. Barken gavs också åt svinen och hästarna, och fåren fick ris av ungtallar.

Förutom att tallen varit ypperlig föda har den också använts inom folkmedicin. Man gjorde olika liniment av tjära och kåda, som är antibakteriska. Tjäran och de eteriska oljorna ansågs vara bra mot mygg och mot sjukdomar i andningsvägarna. Tallbarren innehåller stora mängder C-vitamin (6 gånger mer än i apelsinen!) och ett té gjort på krossade barr ansåg vara mycket stärkande! De eteriska oljorna som avsöndras från tallen ansågs också vara bra för lungsjuka. Därför grundades många sjukhus på tallmoar, s s sjukhus för tuberkulospatienter.

Läs Lottas recept på tallté

Tallen och de vilda djuren

Våra vilda vänner i naturen har också stor nytta av tallen. Älgen äter gärna vintertid skott av unga tallar. Tjädern livnär sig bara på tallbarr hela vintern. Den vet dessutom vilka träd som har de mest proteinrika barren och betar främst dem. Därför finns det vissa tallar som blir betade varje år och får därför ett speciellt utseende. Örnen och fiskgjusen bygger sina bon i tallens kraftiga grenverk och många andra fåglar gör sina bon i håligheter i stammen.

Nötkråkan, och speciellt den sibiriska underarten, gillar cembratallens frön! Sådana vintrar som det finns ont om frön i de ryska cembratallarna kan det komma fåglar över till oss.

Döda tallstammar är speciellt viktiga för olika insekter, lavar, mossor och svampar därför är det bra att låta dem vara, oberoende om de står upprätt på sin plats eller har redan gett vika för tyngdkraften och ligger längs med marken.

Tallen och konsten

Tallen har genom tiderna också fått vara inspirationskälla för mången konstnär. Många har säkert sett Akseli Gallen-Kallelas underbara, nationalromantiska målningar, med vackra orangebruna tallstammar under olika årstider...
Man kan nästan känna doften av barren av vår mäktiga fura.