Fågelmatning

Vintern kommer och nu är det dags att börja sätta ut mat åt de bevingade vännerna. Ända fram tills marken har tinat går det bra att mata fåglar. Vi har en intressant period framför oss.

Mot våren rör sig fåglarna mer och du kan få alldeles nya gäster. Det kan till och med infinna sig någon tidig flyttare, som vågat sig som "första fågel" över haven. Flyttfåglarna kan vara rätt hungriga efter den långa flykten, och äter tacksamt lättillgänglig mat!

Isterkorv med frön och nötter
Vill man bjuda fåglarna på något extra gott och näringsrikt kan man göra som jag och Anne gjorde och själv göra ”korv” på ister, frön och nötter.
Vi började med att klippa ister i små bitar i en kastrull och smalt det sedan på låg värme. Det tar ett tag att smälta ner det så vi tog god tid på oss. Då istret smultit silade vi bort de ihopkokade vävnadsbitarna.
Som formar för korvarna använde vi lerkrukor, tomma mjölkburkar och pepparkaksformar för att få roliga modeller. Genom varje lerkruka och mjölkburk trädde vi ett snöre så att man sedan skulle kunna hänga upp korvarna då de var klara. Efter det tejpade vi noggrannt igen håligheterna mellan snöret och formen med silvertejp som håller bra. Under formarna hade vi en plåt täckt med bakplåtspapper. Det blev mindre klott på det sättet.

Vi hade många olika sorters nötter och frön till hands; krossade jord- och hasselnötter, havre, hirs och skalade solrosfrön. Vi blandade ihop alla nötter och frön och fyllde upp formarna till 2/3 eller litet mer. Sedan hällde vi det flytande istret över nöt- och fröblandningen och rörde försiktigt om så att det inte blev luftfickor kvar i blandningen. Vi ställde sedan formarna utomhus så att istret skulle stelna snabbare. För att även kunna hänga upp korvarna gjorda i pepparkaksformarna satte vi en käpp genom dem efter att vi hällt i istret för att få ett hål för upphängningsbandet.
Då istret stelnat tog vi bort käpparna från pepparkaksformarna och trädde band genom hålen i stället. Pappen från mjölkburkskorvarna tog vi också bort före de hängdes upp.

Du kan också sätta med frusna bär i isterkorvarna och i stället för att hänga upp istret från band kan du lägga isterbitarna i små korgar gjorda av plastöverdragen metall. Du kan också sätta bitarna på ändan av metall- eller träpålar nerkörda i marken. Gör du fler korvar på en gång kan du frysa ner överlopps och ha för en längre tid!
Osaltad ister kan du till exempel beställa via välförsedda köttdiskar eller via slaktare. Köp på samma gång litet mer så har du för längre tid. Vi beställde 5 kg på en gång och satt en del in i frysen för senare bruk. Ifall du inte får tag på ister kan du använda kokosfett. Blanda då kokosfettet med rypsolja så blir det inte så stenhårt ute i kölden. Du kan hälla med lika mycket olja som du sätter kokosfett så blir proportionerna rätt.

Andra matningstips
Matningsgran:
Smält osaltad ister eller kokosfett utblandat med matolja och blanda i olika frön och nötkross. Så länge fettet ännu är flytande går du ut och fördelar ut blandningen på grenarna och stammen av en liten gran. Blandningen stelnar fort och bildar ett naturligt matbord för fåglarna.

Du kan också surra fast en isterbit direkt på en trädstam eller -gren med hjälp av hönsnät eller ståltråd. Vissa fåglar gillar att picka i sig fettet så, men ifall du har en korv gjord av nöt- och isterblandning brukar fåglar föredra det.

Jag föredrar att ha nötter och frön skillt för sig i matningsautomaterna, för då ser jag vilken sort fåglarna gillar allra mest. Dessutom har en del fåglar en tendens att leta fram nötterna i blandningen samtidigt som de sprättar fröna på marken. Ifall du krossar nötterna, sila då bort det finaste mjölet, som inte småfåglarna äter. Det drar lätt åt sig fukt och fryser i fågelbordet.

Endel fåglar äter enbart från marken, så som gulsparv. Då kan du ha ett fågelbord på marknivå där de hittar havre och hirs. Du kan hänga upp automaten till natten, ifall du vill undvika att haren tömmer den! För att undvika att möss och sork hittar till bordet är det bra att kratta bort skal och matrester runtomkring med jämna mellanrum. Då undviker du också salmonellan. Den snöiga och kalla tiden är inte risken så stor, men under de milda och snöfria tiderna är hygienen viktigare. Ifall det är mycket snö under fågelbordet är det bra att trampa ner den så att smågnagarna inte kan göra gångar i skydd av snön och på det sättet komma åt maten. Ugglor och andra rovfåglar kan ibland patrullera nära matningsställen, och de kan ju gärna ta smågnagarna. Ibland tar det även småfåglar, men då brukar det vara sådana som är svaga och inte annars heller skulle klara av vintern.

En del fåglar gillar frukt och bär. Dem kan du till exempel erbjuda osockrade blåbär, vinbär och rönnbär, som du frusit in tidigare på hösten. Äppelhalvor kan du sticka fast på trädgrenar eller på enkla ställningar du hängt upp. Koltrasten och många mesar gillar att picka i sig av äpplena, oftast först sedan då de blivit alldeles mörka.

Vad är bra att tänka på då man matar fåglarna?
Placera gärna ut matställen på flera olika platser, så finns det matplats både för större och mindre fåglar.

Matstället får gärna vara vindskyddat och tryggt. Vid barrväxter och inne i buskar har småfåglarna det tryggt och kan äta utom räckhåll för rovdjur. Skogsfåglarna, så som svartmes, talltita, tofsmes och trädkrypare, kommer gärna till matställen placerade i skogsbryn.

Välj gärna goda råvaror då du köpter fågelmat. Många gånger kan det som matningsstället erbjuder vara det enda fågeln äter under en kall vinterdag. Hungriga fåglar äter vad som finns till hands, så undvik saltig mat, bulla av vitt mjöl, mögligt bröd och havreflingor, som drar åt sig fukt, fryser och gör en propp i matningsautomaten. För det mesta äter fåglarna heller inte råg, ris och korn.

Börja mata då marken fryser och sluta då den tinar. Fortsätt gärna med matningen genom hela vintern, speciellt ifall fåglarna blivit vana att få mat hos dig. Då behöver de inte söka efter nya matplatser senare. Dessutom är det intressant att se ifall flocken förändras under vinterns lopp och ifall det kommer till av nya fågelarter!

Det är roligt att mata fåglar vintertid, men under sommaren är det bra att ta paus. Under häckningsperioden är det bäst ifall fåglarna ger sina ungar näringsrik och proteinrik insektföda. Då utvecklas ungarna normalt och blir starka.

Då matningen pågår under den kalla perioden finns det heller inte så stor risk att sjukdomar, så som salmonella, sprider sig bland fåglarna. Främst sprids sjukdomar under de fuktiga och milda perioderna höst och vår. Man kan tvätta matningsautomaterna på våren med hett vatten, borste och tvål, så är de rena och redo för användning följande höst! Du kan också sprida ut kalk under matningsstället, i sådan miljö trivs inte sjukdomar. Ifall du har möjlighet kan du också variera de ställen du matar fåglarna på. Då finns det mindre risk för sjukdomsspridning bland fåglarna och det blir också mindre att städa.

Då snön smultit på våren är det bra att kratta bort gamla skal av solrosfrön. Mindre jobb är det ifall du använder skalade frön.

Ifall man börjar mata fåglarna väldigt tidigt på hösten kan man också locka någon flyttfågel att försöka stanna över vintern. Bättre är det ifall den följer med sina artfränder till sydligare länder, där den är van att vara under vår kalla årstid

Vad gillar våra bevingade vänner?
- De olika mesarna gillar solrosfrön, jordnötter och fett.
- Domherren, grönfinken, bofinken och steglitsen gillar solrosfrön och jordnötter.
- Gulsparven gillar havre, solrosfrön och hirs.
- Gråsparv och pilfink gillar solrosfrön, jordnötter, havre, hirs och fett.
- Koltrasten gillar solrosfrön, jordnötter, fett, frukter och bär.
- Trädkryparen och de olika hackspettarna gillar fett av olika sorter, gärna fastsatt på stammen.

Andra besökare vid fågelbordet
Också ekorrar, harar och hjortdjur kan söka sig till fågelbord. Under kalla och snörika vintrar kan de ha svårt att hitta mat. Ifall det inte är ett kotterikt år har ekorrarna det svårt. Tack vare fågelborden kan de klara av en kall vinter. Men ifall man vill skydda fågelbordet från däggdjur och stora fåglar (som skator, kråkor osv) kan man sätta runt det ett nät (av typ hönsnät) med ögglor så pass stora att småfåglarna kommer igenom. Man kan också sätta fågelbordet på en hal metall- eller plaststång och lägga en krage av hårdplast under så att ingen kan klättra upp.
Det är roligt att följa med livet runt fågelborden. Man får följa med de små bevingades dagsrytm, vilka arter som dominerar över andra och ttill och med flockens inbördes rangordning. Någon enstaka ringmärkt fågel kan dyka upp och ibland någon raritet. Man kan lära sig se skillnaden på olika fågelarter och på hanar och honor. Och på vårvintern är det härligt att upptäcka de första flyttarna, som hämtar med sig löftet om en kommande sommar.