Hoppa till huvudinnehåll

Kulturhistoria

Stockflottning

Publicerad 22.10.2006 00:00. Uppdaterad 25.03.2013 16:58.
Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man tar sig fram på stockar.
Bildtext Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man tar sig fram på stockar.

Att flotta stockar kräver mod och skicklighet. Och dagens flottkarlar är inte sämre än då stockflottningen var förenat med svett och allvar. Skillnaden är att nu gör man det av pur lusta och lekfullhet.

Elisabeth klarar sig fint
Elisabeth klarar sig fint

Rötterna finns ändå kvar från gamla tiders stockflottning då tusentals timmer skulle ner för älvar och åar och ut till havets hamnar för att lastas på fartyg. Reijo Saari är en av eldsjälarna i gruppen som lär Elisabeth hur man tar sig upp och springer längs med stockar som ligger i vattnet. Reijo är född i Evijärvi och har som barn följt med då gamla tidens stockflottare förde timmer längs med Esse å.
Stockflottningen övertogs av landsvägstransporter på 1960-talet, men för 15 år sedan väcktes stockflottningsintresset till liv då Reijo såg stockflottningsuppvisning i tävlingsform. I dag är de ett helt gäng från Evijärvi-Essetrakten som är med i nationella tävlingar.

Men gänget tycker egentligen inte att det är så viktigt att tävla. Det är roligare att få visa upp sig på ett mera lekfullt sätt; slå kullerbyttor, hoppa hopprep, stå på huvudet och göra stockflottareden.
Elisabeth lyckas ta sig upp att stå på stocken och klarar av att gå flera meter första gången hon prövar. Men i närheten av forsränning kommer hon inte. Till det behövs mera träning och erfarenhet.

(Expert: Elisabeth Morney)

Lekfullheten är klart synlig hos dagens stockflottare!
Lekfullheten är klart synlig hos dagens stockflottare!