Hoppa till huvudinnehåll

Kulturhistoria

Kohorn

Publicerad 08.10.2006 00:00. Uppdaterad 10.12.2012 14:35.
Elisabeth ser nöjd ut med sitt dryckeshorn
Elisabeth ser nöjd ut med sitt dryckeshorn

På stenåldern var kohorn användbart till allt möjligt och ännu i dag blir det billiga, praktiska och vackra saker. Eller vad sägs om förvaringshorn, dryckeshorn, korvstoppningshorn eller instrument, smycken och skopor. Det enda som talar emot att man själv skulle sätta igång och tillverka någonting av horn är att det är en arbetsdryg process.

Kohornen kokas
Kohornen kokas

Markku Salonen är artesan i forntidshistoria och vet hur man arbetar enligt gamla metoder. Hornen skall kokas i ett par timmar för att de skall bli mjuka och för att man ska kunna knacka ut innanmätet. Om man vill forma hornet sätts trämallarna in medan hornet ännu är varmt och mjukt. Därefter får hornet svalna.
Den dryga processen att skrapa fram ytans glans börjar med att man tar bort det yttersta skiktet från hornet med kniv. Därefter används filar och sandpapper i allt mindre grovlekar. Då ytan ser slät ut gör man den sista poleringen med knivens träskaft.

Färdigkokt horn
Färdigkokt horn

För att göra ett förvaringshorn behöver man såga av den smala ändan på hornet och borra hål för en trätapp. En oval träbit täljer man som botten.
De goda egenskaper som kohornet har för förvaring är att salt eller socker inte klumpar sig så lätt. Däremot ska man akta sig för att hälla för heta vätskor i hornet för då återgår det till sin ursprungliga form.

Korken håller tätt
Korken håller tätt

(Expert: Elisabeth Morney)