Iniöjul på Klosterbacken
Klosterbackens jul visar i år exempel på julfirande från Åboland och Aiboland, det vill säga de gamla svenskbygderna kring Hapsal. Utställningen består av dukade julbord i sex gårdar på Klosterbackens hantverksmuseum i Åbo.
Den är en del av Aiboland-projektet där Aibolands museum samarbetar med Åbo museicentral. En julstuga från Aiboland har inretts med matbord och kaffebord och en julgran med äpplen och karameller. Väggarna pryds av traditionella halmdekorationer enligt modell från Ormsö och en halmkrona hänger i taket. Under veckoslutet 15-16 december kan man träffa gästerna i utställningsstugan på museet.
Projektassistenten Maria Ekqvist som härstammar från Iniö dukar två bord enligt uppgifter därifrån. Den äldre dukningen grundar sig på det material som Vivi Peters samlade in i Iniö på 1920-talet. Den nyare dukningen har Maria anknutit till sin gammelmormors tid som nygift och ung husmor.
På det äldre bordet från Iniö står julhögen med olika brödsorter. I pressmeddelandet från Klosterbacken nämns att varje medlem av hushållet till julen fick sin juldel som bestod av en bit av alla olika brödsorterna samt smör och ost. Julgröten åt var och en med egen sked direkt ur grötfatet.
Vivi Peters nämner också att soppa hörde till högtidsfirandet; köttsoppa skulle det vara när man kom hem från julkyrkan. Soppan kokades på fläsk och svinkött, korngryn och kål. Potatis nämns inte. Det kan tyda på att soppan är av betydligt äldre ursprung än potatisodlingen i bygden. En fet och mustig soppa passar väl in i julfirandet i en tid då köksutrustningen bestod av en gryta som hängde på spiskråkan över elden. När man kokade grytan full hade man mat över helgen.
När det gäller äldre mattraditioner i Estland talar man också om kål och gryn. På Nuckö tar man surkål, gräddat sidfläsk, korngryn, lök och salt. Ingredienserna skärs i bitar, vatten tillsätts i kärlet så det täcker innehållet. Det kokas i en och en halv till två timmar tills allt är mjukt.
På Iniö åt man blodbröd eller blodkorv innan man for till julkyrkan. Blodet kunde sparas när man att bakade det till bröd med rågmjöl och salt. Men juldelikatesserna räckte inte länge. Det speglas i ett gammalt talesätt: "Nu är det slut med julen och korvtiden, nu får vi börj' ät abbor' och päron." På vissa håll i Åboland åt man salta abborrar redan på annandagen. Också julgädda hörde till traditionen för en del.
I år har flera små julgranar klätts på Klosterbacken. Julgranen från Iniö har bland annat pappersblommor och postkort som prydnader. På öar i yttersta skärgården, där det inte fanns granar, hängde man upp jullakan för att skapa festämning. Förebilden för museets jullakan kommer från Jungfruskär i Houtskär. Där dekorerade man lakanet med granna fågelfjädrar och hängde husmors fina schal i taket. På Utö använde man också pappersblommor som gjordes av medicinflaskornas pappershattar.
Julen firas på Klosterbacken i en hel månad, till tjugondag Knut.