Idas arkivblogg: Den besvärliga och moderna tekniken
Numera skall ju alla nyheter ta upp varje ny telefon- eller tablettmodell. Man jämför, oftast i beundrande ordalag, de olika bolagens modeller och versioner. Nya spel av Rovio väcker stolthet och man är inte det minsta rädd för att använda varumärken. Förr var tekniken alltid besvärlig och ofta rentav farlig!
Redan automatiseringen av telefonnätet medförde problem. Gamla människor som har svårt att se kommer att få problem att ringa automatiska telefonsamtal, åtminstone i början. Nu måste abonnenterna också lära sig nummer utantill eller kunna slå upp dem i telefonkatalogen berättar man då Närpes automatiseras 1978
Och förstås: många människor blir arbetslösa, eller mellan arbete som det ju heter nuförtiden.
Reklamen var förstås livsfarlig. ”Barnen reflekterar inte alls över reklamen utan de hör bara ett varunamn som kommer gång efter gång” säger man i Den farliga reklamen (1970). Vi bara konsumerar och konsumerar (1968)
1962 var televisionerna rätt så nya i Finland, men de förutsätts öka lavinartat. Det sker en långsam hjärntvätt då man tittar på tv och efter tre månader är man totalt fast vid tv-vanorna. För barnen kan det rentav vara farligt att titta på tv menar man i en paneldebatt 1962 .
Och när man fick hemvideoapparater på 1980-talet gick allt överstyr. "Folk som ser mycket på tv har nästan utan undantag en världsbild som är snedvriden och fördomsfull" påstår redaktörerna i Veckans Puls 1983
Särskilt farligt är det för de "omedvetna offren" dvs barn, kvinnor, svarta, åldringar och personer med kroppsligt arbete.
Om det går riktigt illa börjar ungdomarna spela krigsspel och leka krig:
1985 ökade försäljningen av hemdatorer explosionsartat Det är inte mera bara unga pojkar som spelar spel på datorerna. Men behöver alla en mikrodator undrar man i Regionalen 1985?
De som talar för hemdatorerna talar för ett vänligt datorsamhälle. För att alla skall kunna ta del av hemdatorerna bör de bli enklare. Och så ska det finnas bra applikationer. Man ska t.ex. kunna göra bankärenden på dem. En dator ska vara lika enkel att använda som en telefon. Men Rundradions redaktörer är rädda för invasionen.
Ett stort problem redan 1985 är vad som händer med allt datorskrot i och med det tekniska slöseriet. Hemdatorns tekniska livslängd är 10 år, men den kommersiella livslängden är bara tre år. Datorernas livslängd blir allt kortare och det blir fler och fler apparater att skrota.
Tänk att man nu nästan 30 år senare talar mindre om detta?
När svängde tänkesättet? När blev det rätt och bra med ny teknik? När skulle man börja bejaka nya prylar? Åtminstone när digital-televisionen introducerades talades det om den underbara interaktiviteten. "Du kan t.om. titta på riksdagens plenum medan du spelar Tetris"
Interaktivitet i all ära, nu finns det mycket som är bättre med direkt kundkontakt än brev till Klagomuren à la 1970-tal
Ett märkligt samband är det dock att nu när vi bejakar tekniken så bryr vi oss kanske inte när telefonfirmor avskedar 1000-tals människor, men ger bonusar åt sina chefer. Eller hänger dessa saker ens ihop?