Dags för 63:e Berlinalen

Berlinale 1/10: Det finns tre filmfestivaler i Europa som räknas, brukar branschfolket säga: Cannes, Venedig och Berlin. Cannes är förstås den prestigemässigt oslagbara, men som god tvåa kommer Berlinalen som i år arrangeras för 63:e gången.

404 filmer, 24 av dem i tävlingsserien som är festivalens skyltfönster, över 3 800 journalister från ett 90-tal länder, och närmare 10 000 ackrediterade filmbranschpersoner. Bakom kulisserna sysslar man nämligen också med mycket annat än firande, Berlinalen hör till årets allra viktigaste mötesplatser för filmindustrin. Under festivalens tio dagar görs här ofantligt många distributions- och försäljningsavtal.

Berlinalen presenterar 10 separata programsektioner; det ges utrymme åt ungdomsfilm, experimentell film, en retrospektiv, kulinarisk film etc etc, och så finns det tre sektioner som är speciellt viktiga; specialsektionen (filmer som inte kunnat delta i tävlingsserien men som ändå klassas som extraordinära), Panorama (som Aki Kaurismäki nångång har klassat som den enda som betyder nånting), och så förstås Tävlingsserien som är festivalens ansikte utåt. Det är utgående från vilka filmer och regissörer som Berlinalen lyckas locka till stan, som medierna slår fast hur viktig festivalen i dagens läge är.

Här kan man inte konkurrera med Cannes, och att Oscarsgalan flyttats ännu närmare Berlinfestivalen gör förstås att en del centrala amerikanska filmer som fått sina premiärer för tidigt för att visas under festivalen. I år handlar det inte minst om Kathryn Bigelows ”Zero Dark Thirty” som (eftersom Oscarsnomineringar förutsätter internationella premiärer innan galan) ficksin tyska premiär en vecka innan Berlinale. Skulle Oscarsgalan vara en vecka senare, skulle Bigelow sannolikt vara gäst i Berlin.

Men på en front är Berlinalen världsetta. Det här är festivalen som lockar en ”vanlig” publik. Över 300 000 sålda biljetter på 10 dagar är en imponerande siffra, lägger man till branschfolket görs det närmare 450 000 biobesök under festivalen. Nicht schlecht.
Så lyckas man också slå knockout på Cannes vad gäller kvinnliga regissörer.

I fjol lyckades Cannes med konststycket att presentera en tävlingsserie utan en enda kvinnlig regissör. Procenten är inte imponerande i Berlin heller, men tävlingsserien ger ändå plats för tre kvinnliga regissörer. Och i andra kategorier är procenten redan hyfsad.

++++++

Vad programmet bjuder på går jag närmare in på i senare bloggar, då talar jag också om den nordiska närvaron som känns blygsammare än vanligt.

Nu nöjer jag mej med att konstatera att Berlin, årstiden och vädret till trots, lyckats locka tillräckligt med stjärnor för att det ska bli hett kring röda mattan. Skådisnamn som Matt Damon, Jude Law, Nicolas Cage, Anne Hathaway, Juliette Binoche etc etc är på väg, regissörer som Gus van Sant, Steven Soderbergh, Jane Campion (aktuell i Berlin med en tv-serie), Ken Loach, Michael Winterbottom, Tom Hooper, och så är det ju tävlingsjuryn där namn som Wong Kar Wai och Tim Robbins sitter.

Festivalen inleds i morgon på torsdagen. Öppningsfilmen är Wong Kar Wai:s The Grandmaster, den prisbelönade Hong Kong-regissörens första nya film på fem år. Efter sitt USA-gästspel (My Blueberry Nights) är han nu tillbaka i sina egna miljöer; The Grandmasters är en historia om två kung fu-mästare som möts aftonen innan Japans invasion 1936.

Själv reser jag till Berlin i morgon.

Idag lär en snöstorm vara på väg, hoppas den avtar tills i morgon. På gång är nämligen sammanlagt (som siffran i rubriken antyder) tio bloggar, plus inslag i Kulturtimmen.

Bis bald.

Läs också del 2: Berlinalemöte med Wong Kar Wais solglasögon.

Tomas Jansson från Berlinale 2013: (från sista till första)
Berlinalepris till Östeuropa
Slutspurt med Catherine Deneuve
Bille August och Norden
Berlin, Berlin
Soderberghs avsked och Panahis frånvaro
Ken Loach goes dokumentärfilm och Laura Birn goes Star
Don J, Jane C och Mads M
Matt och Jessica
Berlinalemöte med Wong Kar Wais solglasögon
Dags för 63:e Berlinalen