Från missbrukare till frivillig hjälpare

– Livet som missbrukare är tungt, kallt och slitsamt. Det handlar om droger dygnet runt. Jag skulle aldrig mera klara av det, säger Petteri Vuorio, vice ordförande för Finlands missbrukarförening och frivilligarbetare på A-klinikstiftelsens Vinkki-mottagningar, där missbrukarna får social- och hälsorådgivning och kan hämta rena sprutor.

Vuorio närmar sig i dag de femtio, och han har varit opiatberoende i halva sitt liv. När han började var det heroin som gällde, men sedan nio år är han i substitutionsvård. Det betyder att Petteri Vuorio med en eller två veckors mellanrum går till sin hälsocentral för att hämta mediciner som håller abstinensen borta och suget efter heroin i schack.

För Petteris del började missbruket med cannabis som 15–16-åring, och senare provade han även amfetamin. Men det var först senare, som 25-åring, som drogerna tog över på allvar.

– Jag hade egen firma, var gift och hade tre barn, säger han När lågkonjunkturen slog till gick firman i konkurs, och Petteris fru lämnade honom. Då blev heroinet som rätt nyckel i låset – ett botemedel mot sorgen och ångesten.

Till en början rökte han heroin, men började efter ett tag snorta pulvret. Till slut började han injicera.
– Heroinet fick mig att känna mig både euforisk och likgiltig, säger Vuorio.

Petteri Vuorios karriär som sprutnarkoman varade inte speciellt många år. Polisen fick upp ögonen för honom på grund av hans inblandning i droghandeln, och slog till. De genomsökte såväl hans som släktingars och vänners hem. Petteri satt i polishäkte i några månader och blev senare dömd till sju år i fängelse. Heroinabstinensen slog till redan i polishäktet, men medan han satt av sitt straff så lyckades Petteri låta bli att ta droger igen. Eftersom det var hans första fängelsedom, så kom han ut efter halva tiden. Till en början gick det drogfria livet bra också i frihet, men efter några år körde det ihop sig, och Petteri fann sig sittande med rökheroinet igen.

Denna gång insåg han efter några veckor att han måste sluta, och ansökte om att få substitutionsvård. Det fick han också – efter en väntetid på fyra år. Till en början gick han dagligen till kliniken för att få sina mediciner, men efter nio år utan återfall får han tabletter för en eller två veckor i taget.

Läs också:

Polisen: Knarket allt billigare
Spotlight: Drogernas Finland
Forskare: Finska drogproblemet ett medicinproblem