Tröst för ett tigerhjärta

”För att dikter ska vara riktigt bra ska tiden stanna upp i dem”, sa den svenska poeten och bildkonstnären Margareta Renberg (1945-2005) i en radiointervju för ett antal år sedan. Nu är hon aktuell med samlingsutgåvan ”Tröst för ett tigerhjärta”.

År 2005 avled den svenska poeten och bildkonstnären Margareta Renberg i lungcancer 60 år gammal. Renberg debuterade som lyriker i mitten av 1970-talet med diktsamlingen ”En tatuerad dams memoarer”, en samling som fick lysande recensioner och upplagan sålde snabbt slut och Margareta Renberg kom allmänt att anses som en av 70-talets mest begåvade och intressanta lyriker i Sverige. Poesipubliken väntade ivrigt, men förgäves, på en uppföljare till ”En tatuerad dams memoarer”. Den hyllade samlingen blev nämligen Renbergs första och enda utgivna samling.

Margareta Renberg var utbildad bildkonstnär och det var också konsten som var hennes första uttryck, men under alla år fortsatte hon att skriva poesi vid sidan av måleriet. Efter Renbergs död hittade författaren, översättaren och kritikern Gunnar Harding en hel del efterlämnade och opublicerade dikter från olika tider och i olika versioner i hennes ateljé, dikter som Harding redigerat och gett ut tillsammans med den hyllade debutsamlingen som varit utsåld sedan decennier tillbaka. Den nyutkomna samlingsutgåvan bär titeln ”Tröst för ett tigerhjärta”.

I förordet till samlingen ”Tröst för ett tigerhjärta” skriver Gunnar Harding att Margareta Renbergs dikter präglas av en surrealistisk fantasi kombinerad med en underfundig humor och en stramhet och koncentration – element som man också känner igen i hennes måleri. Som i dikten ”Nattsång”:

När vi lyssnar
efter lirspelarna
sväller ljuden av mörker
som tvättsvampar.
Silkesstrumpans återkomst
har blivit oss förutspådd,
(Neonskylten gick på larvfötter)
men inga deformerade trubadurer
vandrar ännu över torget.
Vi lyssnar,
men hör
bara de svaga klickande ljuden
av nyckelben
som bryts av
och fastnar i låsen.

Dikterna i debutsamlingen kretsar kring frågor om fångenskap och frigörelse, om hur vår förmåga att såra och skada kan vara större än att beskydda och älska. Renbergs bildspråk är ofta drastiskt drabbande och lekfullt undanglidande – konkret handfast och undflyende gäckfullt på samma gång. I samlingsutgåvan ingår också dikten ”Isaac Newtons andra uppvaknande” som Margareta Renberg själv satte allra främst i sitt författarskap:

Bröstkorgens hårda fingrar
lossar sitt grepp
kring mannen
som störtar i trappan.
Hud som vått papper.
Hans hjärta störtar i trappan.
Hans hjärta slår
mot varje trappsteg.
Hans hjärta brister
vid trappans fot.
En mås flyger
under moln som öppnar sig.
En bröstkorg
full av äpplen.
Genom staden lastade med äpplen
syrliga äpplen
kör ambulanserna.
Och måsen högt över gatan
måsen stilla stilla
mellan husväggar.
Ditt huvud träffas
av ett ännu bultande hjärta.
Din våldsamhets pendel
svänger högt
sjunker lågt
svänger högt och stannar
högt.