Odla humle – vild växtkraft med långa traditioner

Humlen är vår äldsta odlade klängväxt. Den nämns redan i Kalevala och användes av vikingarna för både öl och mjöd. Förr i tiden hörde humlestörarna till varje gårds måsten. Och det var verkligen ett måste.

I 1734 års lag fastställdes att varje humlegård skulle ha minst 200 störar.

Ölen var den viktigaste drycken och njutningsmedlet på medeltiden och eftersom förbrukningen var stor räckte inte den inhemskt odlade humlen till.

Man började importera dyr humle istället. För att undvika importen stiftades en lag i mitten på 1400-talet som påbjöd att varje gård skulle odla humle för ölbryggning.

Tillämpningen av lagen var ändå rätt svag och det var först på Gustav Vasas tid, på 1500-talet, som man började följa lagen mera noggrant. Odlingarna växte och räckte t.o.m. för export.

På 1800-talet började man på nytt använda exporterad humle och slutligen upphörde lagen år 1915.

Fortfarande kan man hitta förvildad humle i gamla herrgårdsparker och i dess utkanter, ett minne från humleodlingens guldålder.

Vild humle är en härdig perenn

Humlen växer också vild hos oss och är härdig i hela landet. Dess rotsystem övervintrar medan växtens ovanjordiska delar dör varje vinter. På det sättet kan man kalla humlen för en perenn.

Humlen trivs bäst i fuktig och näringsrik jord i sol eller halvskugga. Ifall marken är väldigt torr klarar den sig inte, men ifall rötterna hittar fukt även djupare klarar den även ett soligare ställe.

Humle kan växa 15 cm på ett dygn

Till växtsättet är humlen lång och klängande. Dess stjälk har små taggar eller hår som håller fast i det som den använder som stöd.

Humlen är verkligen snabbväxande. Den kan växa upp till 15 cm per dygn och behöver därför ett stort stöd. Det kan vara en stör, en annan växt, ett träd, ett staket eller en mur.

Humlen är indelad i han- och honväxter. Det är honväxterna som får de vackra kottarna på sensommaren och som används i drycker.

Humlekottarnas skördetid beror mycket på växtplatsen, men normalt är den från mitten av augusti till mitten av september. Kottarna har en lugnande verkan och har också använts som medicinalväxt.

En bra humlestör är många meter lång

Vi använde unga gran- och björkstammar till humlestörar. Gran håller bättre mot röta än björk. För att de ändor som skall grävas ner i marken skall hålla bättre mot röta svedde vi dem.

Du kan också borra in ett armeringsjärn i störens nedre ända och sticka ner det i marken. På det sättet är trästören ovanom jorden och murknar inte så lätt.

Humlen blir mycket lång så störarna bör vara 3-4 m långa. Till en början kan du hjälpa skotten att hitta stödet, men efterhand som stjälkarna växer klarar de sig själva.

Humle avgränsar och döljer

Vi planterade humlestörarna som en avgränsning, dvs för att rama in trädgårdsrummet. Du kan också sätta upp störarna t.ex. mot en vägg eller ett staket som du vill dölja.

Huvudsaken är att de unga plantorna får tillräckligt med vatten för att rota sig snabbt och därefter näring, helst i form av kompost. Då får de tillräckligt med kraft att växa.

Håll gräset runt humlen borta och täck marken med gräsklipp, halm eller flis. Det är viktigt är att fliset inte når ända in på humlens stam.

Humlen skördas direkt från stören

Traditionellt skördades humlen på hösten genom att man klippte av stammarna vid roten och tog upp klängväxten med stör och allt. Sedan skördade man humlekottarna direkt från stören.

Till traditionen hörde att alla på gården samlades och deltog i skörden. Det berättades historier och man hade det allmänt trevligt tillsammans.

Dessutom bidrog säkert humlekottarnas lugnande verkan till den gemytliga stämningen.