33 matcher på väg mot självklarheter

Lika självklart som HJK:s ligaguld ter sig i experternas ögon ter sig också FF Jaros degradering från Fotbollsligan 2013. Jag har ingen orsak att ifrågasätta experterna.

Fotbollsligan börjar på lördag i Åbo och slutar i oktober efter 33 spelade omgångar. Ett lag vinner, ett lag försvinner och inför säsongen är spekulationerna kring hur tabellen kommer att se ut i full gång.

Enligt min initierade visdom kommer tabellen efter säsongen att se ut så här:

1. HJK
2. TPS
3. FC Honka
4. KuPS
5. Inter
6. VPS
7. MyPa
8. FC Lahti
9. IFK Mariehamn
10. JJK
11. RoPS
12. FF Jaro

Några poänger om raden.

Guld, silver och brons

Man kan inte tippa något annat än guld för HJK. En spelarbudget i miljonklassen, internationell ambition och genomproffsig verksamhet gör ”Klubi” till en solklar guldfavorit i inte bara mitt, utan de flesta experternas tycke. För mig utgör TPS lagets främsta utmanare medan en svart häst i form av FC Honka kommer att återgå till att vara medaljlag i årets serie.

HJK har en sån arsenal på alla spelplatser att deras bänk nästan skulle promenera in i ligans samtliga öppningselvor och dominera. Stabilt målvaktsspel, ett överutbud på försvarsspelare, ett bollskickligt mittfält och spännande alternativ i anfallet gör HJK omöjliga att stoppa. Lägg till det en internationellt meriterad framgångsmogen tränare i form av Sixten Boström och saken är klar. HJK kommer att bärga guldet, frågan är bara hur tidigt saken blir klar.

TPS leder resten av fältet med en bra bredd och en kontinuitet under Marko Rajamäki. Lyckas mittfältarna Wayne Brown och Duarte Tammilehto kan Åbos anrika bollklubb reta HJK länge in på hösten, men borde gå mot ett relativt ohotat silver. Lägg till det ligans bästa målvaktsduo i Jukka Lehtovaara - Henrik Moisander och en urstark backlinje.

FC Honka har balanserat på ruinens brant ekonomiskt och ändå lyckats göra några fantomvärvningar av vilka hemvändande Roni Porokara är den absolut viktigaste kuggen. Juniorproduktionen i Esbo har under många år vaskat fram guldkorn och Mika Lehkosuo har och har haft förmågan att föra fram spelare till rampljuset. Lehkosuo som tränare har säkert också mått bra av sitt landslagsuppdrag som motvikt till ligavardagen och kommer att lotsa Esbolaget till ett brons.

Tätt utanför medaljerna

Bakom medaljlagen trängs en duo från Kuopio/Åbo-axeln – KuPS har värvat smart men verkar trögstartat och defensivt bräckligt, även om Rami Hakanpää ger stadga åt backlinjen. Inter kan omöjligen upprepa silverprestationen utan sin dynamo Mika Ojala även om Tamas Gruborovics i ny miljö kan kliva fram och dominera hela ligan.

Angående de österbottniska lagens insatser skönjer jag en tendens bland expertisen att underskatta VPS kapacitet i årets serie. Jarno Parikka är ingen värdelös målskytt och Jordan Seabrook kan i sin roll i Huttunens lagbygge bli en rejäl joker i leken. Vad Tomi Ameobis roll i det hela får tiden utvisa.

Dessutom har VPS en stenhård defensiv triangel i form av Sillanpää-Smith-Koskimaa att falla tillbaka på. Offensiven ÄR dock ett frågetecken – hur skall VPS vinna sina matcher utan Steven Morrissey? Löser man den gordiska knuten når Huttunens VPS sitt mål: en plats på övre halvan.

Mittemellanland

MyPa överraskade positivt säsongen 2012 med en sjätte plats, men i år bär det inte riktigt lika långt. FC Lahti förutspås av många gå en lysande säsong till mötes efter femteplatsen ifjol och har i Tommi Kari och Vini Dantas en hel del offensiv styrka. Ligacupsegern skvallrar också att något är på gång i skidstaden, men själv tror jag att den på nyckelpositioner oerfarna truppen kommer att åka på för många svackor under sommarens 33 omgångar.

IFK Mariehamn gladde ifjol med en imponerande fjärde plats och har som vanligt tvingats genomgå stora förändringar i truppen. I mitt tycke tillskrivs Petteri Forsell en allt för hög messias-faktor och Pekka Lagerbloms nivå efter de europeiska äventyren är ett stort frågetecken. Simon Nurme är däremot livsviktig för ålänningarna, som tack vare hans målvaktsspel kan slåss om segern i alla matcher. Roligt också att se vad målfarliga Niko Kukka kan åstadkomma för Grönvitt.

Bottenträsket

JJK har tappat en eldsjäl i kostym när Joni Vesalainen lämnat skutan för ett annat jobb och ser i övrigt också relativt anonymt ut. Babatunde Wusu måste leverera tvåsiffrigt, men är ganska ensam om att bära upp offensiven för Harju-gladiatorerna. JJK:s kantspel är igen en fröjd för ögat då rutinerade Mikko Manninen och Mikko Innanen åter skapar skrämselhicka hos ligans ytterbackar. Håll också ett extra öga på Urheilulehtis affischnamn Benno Hanslian (19 år), som förutspås få ett rejält genombrott i årets liga.

I Rovaniemi räknar man med att en ex-Honka duo skall etablera den lokala fotbollsstoltheten i landets högsta liga efter en hissartad tillvaro under hela 2000-talet. Ingen kan ifrågasätta Tomi Maanojas och Aleksandr Kokkos potential, men bägges namn åtföljs i de flesta förhandsspekulationerna av massiva frågetecken. Om inte Kokkos mål och Maanojas räddningar håller RoPS i serien så gör Rovaniemilagets mittfält jobbet istället – Nicholas Otaru, Ville Saxman och Antti Okkonen är alla riktigt bra värvningar.

För FF Jaros del kommer säsongen än en gång att bli tuff. Backlinjen är inte samspelt vid säsongsstarten och kommer att leva längs med säsongen på grund av skador. Mittfältsbemanningen är för mångfasetterad och man kan bara leva så långt på Frank Jonkes målskytte. För första gången på väldigt länge går man i Jakobstad in i säsongen med en homegrown målvakt i form av Jesse Öst, och 22-åringen har utan tvekan ”Finlands svettigaste sommarjobb”.

Ifjol undvek Jakobstads rostfria galgen genom en bragd i säsongens sista halvlek, men i en serie över 33 omgångar tror jag helt enkelt inte att laget räcker till. I den ryska roulette som spelats i Jakobstad under de senaste åren har det redan sagt klick fem gånger.

Att sånt.

ps. Under hashtaggen #ligatipset2013 på twitter finns en hel del versioner av tabellen samlade - servera gärna också din egen syn på saken.