Kan män föda, kvinnor avla?
Maria bor i Malmö, Heidi i Helsingfors. De lever båda idag som kvinnor, men resan dit har inte varit enkel. I både Sverige och Finland har transpersoner varit tvungna att uppvisa intyg över sterilitet för att få sitt kön ändrat i pass och andra id-handlingar. Men kravet saknar grund anser läkare.
Maria föddes i 50-talets Sverige och Heidi i början av 80-talet i Finland. För Maria var det att få sitt kön ändrat i pass och id-handlingar så viktigt att hon steriliserade sig medan Heidi ännu idag är man i passet eftersom hon har velat behålla sin rätt att föda barn.
Jag träffar Maria i hennes lägenhet i Malmö, där hon bor med sin sambo, katt och finska lapphund.
Jag vet inte om jag funderade så mycket på min könsidentitet som barn. Men jag betedde mig väl så att könsidentitet och kropp inte stämde överens. Vi talar om 50-talets Sverige. Min mamma kom från en vidsynt vänsterfamilj. Men min pappa som var frimurare tog det inte lika bra. Jag lades in på barnpsyk och fick hibernal, psykosmedicin och blev därefter utskriven. Varför de behandlade mig som att jag hade en svår psykos för att jag betedde mig som en flicka det vet jag inte.
Jag tonade ner mitt flickbeteende när jag var omkring tio år. Men det hade ingen effekt jag blev ändå mobbad under hela min skoltid. Det var ju oerhört skuldbelagt och farligt att vara sig själv. Jag var konstant rädd att jag skulle bli inlagd på barnpsykiatrin igen. I tonåren på 60-talet bodde jag en del hos min mormor och morfar på landet. Jag kommer ihåg att jag satt och läste en av min mormors damtidningar på utedasset och såg en bild på en man i England som levde som kvinna. Det är mitt första minne av att jag insåg att man inte behöver leva som alla andra. Sen flyttade vi till Göteborg och jag såg en bok om en sångerska i Frankrike. Och då förstod jag att det här är att vara transsexuell, och det här är nog vad jag är.
Heidi som påbörjade sin korrigering för tio år sedan hade inte en lika klar bild av sin könsidentitet som barn.
Jag upplevde aldrig som barn att jag tillhörde det andra könet. Det var någonting som kom först i puberteten. Då blev det tydligare att man var antingen flicka eller pojke och kompiskretsarna förändrades också. Den första ångesten kom när kroppen började förändras och jag tyckte verkligen inte om hur jag utvecklades. Det var nog först i Gymnasiet som jag fick en tydligare och konkretare bild av vem jag är och vem jag håller på att utvecklas till här i vår kultur och vårt samhälle. Men det har varit en process och min identitet och förståelse för den har vuxit under processens gång.
Sverige först med könskorrigering – avskaffade kravet i år
Sverige var det första landet i världen att stifta en lag om könskorrigering, redan år 1972 . För Finland tog det ännu närmare 30 år innan det blev möjligt att ändra sitt kön i folkbokföringen. Lagen om fastställande av könstillhörighet trädde i kraft i januari 2003. Inspiration togs från den svenska lagen och ett krav på sterilitet infördes också i vår lag. Enligt lagen skall personen dessutom vara myndig, inte gift eller registrerad partner och finsk medborgare.
Men i december förra året händer något som Maria och många andra i Sverige väntat på. Genom ett domstolsavgörande kommer man fram till att kravet på sterilitet strider emot europeiska konventionen för de mänskliga rättigheterna, vilket betyder att kravet redan nu i praktiken har upphävts.
Detta har lett till att över hundra personer i Sverige redan har sökt om ersättning av staten.
- Vi är beredda att stämma staten om vi inte får ersättning. Och det är värt att ställa Sverige för skampålen som ett land som inte följer de mänskliga rättigheterna. Jag har vänner som fått förstöra spermier eller ägg för att få ändra sitt juridiska kön. Och en så grov kränkning kan man aldrig ersätta men det kan kosta staten, säger Maria.
Steriliseringskrav är tortyr
Ett flertal rekommendationer och rapporter från Europarådet har under de senaste åren fördömt kravet på sterilitet vid könskorrigering.
Och när Europarådets kommissionär för de mänskliga rättigheterna besökte Finland förra året för att kontrollera hur bra vi följder de mänskliga rättigheterna här, var just det här en sak han fäste speciell vikt vid i sin rapport.
Jarna Petman är lektor i internationell rätt och ordförande för Eric Castren institutet vid Helsingfors universitet som bedriver forskning inom mänskliga rättigheter. Enligt Petman strider tvångssterilisering helt klart mot internationella mänskliga rättigheter och den finska staten bör avskaffa detta tvång.
- Det är helt tydligt en kränkning av den kroppsliga integriteten och rätten att bilda familj. FN har dessutom påpekat att det är en form av tortyr. Och det borde ju åtminstone få finska beslutsfattare att reagera, säger Petman på Helsingfors universitet.
I Februari i år publicerar FN:s specialrapportör för tortyr en rapport där han fördömer sterilitetskravet och anser det vara en form av tortyr.
Social och hälsovårdsministeriet prioriterar annat
Trots att social- och hälsovårdsministeriet upprepade gånger lovat att tillsätta en arbetsgrupp för att utreda en lagändring, går arbetet långsamt framåt.
- Vi har många andra människorättsfrågor på vår lista just nu, men få resurser. Vi skulle gärna behandla alla grupper lika men allting kan inte göras på samma gång, säger Päivi Sillanaukee, kanslichef på social och hälsovårdsministeriet.
Enligt Petman vid Helsingfors Universitet kommer det troligtvis att ta ett tag till innan lagen ändras.
- Snabbast skulle det säkert gå om saken går till domstol, precis som i Sverige. Vi vet hur Europarådet förhåller sig i frågan och det skulle troligtvis också påverka våra domare i landet.
Kan en man föda, en kvinna avla?
Enligt de psykiatrer som i Finland utreder könstillhörighet finns det ingenting inom medicin som säger att en man inte kan föda och en kvinna inte avla. Det handlar snarare om sociala konstruktioner om vad som är en man och vad som är en kvinna och vem som ska ha rätt att få bli förälder.
Veronika Pimenoff har arbetat med transpersoner sedan 80-talet och var med då lagen om könskorrigering stiftades.
- Det fanns många impulser till lagen när den stiftades. Dels hade Finland gått med i Europarådet och där fanns en rekommendation om ett krav på sterilitet vid könskorrigering. Innan lagen trädde i kraft var det i praktiken nog möjligt att ändra sitt juridiska kön, magistraten gjorde vissa undantag. I och med lagen blev det striktare.
Pimenoff var kritisk till hur lagen motiverades år 2002.
- Det står i lagförberedelsen att grunden till lagen var att en man inte kan föda och en kvinna inte kan avla, och det var något jag inte redan då kunde acceptera. Lagen ställer dessutom krav på oss läkare att handla emot mänskliga rättigheter. Vi kan inte ha en lag som kräver att någon skall steriliseras, det går helt enkelt inte, säger Pimenoff.
Heidis och Marias liv ser olika ut idag. Maria ville på 90-talet söka in till en utbildning i rätt namn och rätt kön och valde därför att genomgå en steriliseringsoperation. Någonting som hon kanske inte hade gjort om det hade funnits andra möjligheter.
- Om jag inte skulle ha gjort ingreppet skulle jag och min sambo i alla fall ha haft en möjlighet att få barn. Men det är inte längre möjligt, säger Maria.
När Heidi träffade sin partner visade det sig snabbt att de båda ville ha barn. Heidi hade då inte genomgått en fullständig korrigering och inte ändrat sitt kön i passet. Hon fick spara sina könsceller på Åbo universitetssjukhuset under de premisserna att hon inte ändrar sitt juridiska kön.
- I vårt samhälle kan många anse att jag varken är man eller kvinna. Och det här påverkar givetvis min vardag. Om jag ska visa mitt id-kort på metron till exempel, blir kontrollanten ofta förvånad. Skulle det vara möjligt att ändra mitt kön i passet utan att ge upp min rätt att få barn skulle jag ha gjort det för länge sen, säger Heidi.
Läs även : Tvångssterilisering av transpersoner är tortyr
Spotlight 18.4 kl.21.30