Sängvätning

Hur länge ska man anse det vara normalt att ett barn kissar på sig under natten och vad finns det för hjälp att få? Barnläkaren svarar:

Bakom förmågan att hålla sig torr om nätterna ligger en invecklad mognadsprocess som inbegriper både hormoner, nerver och blåsans muskulatur.

De flesta barn blir nattorra vid 2-4 års ålder men denna mognadsprocess kan vara betydligt försenad hos vissa barn. Man räknar med att ca 10 % av alla förstaklassister åtminstone då och då kissar på sig om nätterna. Ännu i tonåren lider ca 1 % (framför allt pojkar) emellanåt av sängvätning.

Orsaker till sängvätning

Urinproduktionen styrs av ett hormon som heter vasopressin eller ADH (antidiuretiskt hormon) och som ska minska urinproduktionen bl.a. på natten.

För att urinmängden inte skall överstiga blåsans kapacitet under natten, krävs att tillräckligt mycket vasopressin insöndras. Både hormonmängden och blåsans kapacitet ökar med stigande ålder.

Hos ett litet barn töms blåsan automatiskt när den är tillräckligt full. Småningom utvecklas nervsystemet så att barnet väcks om det behöver kissa på natten och kan hålla sig tills det kommit till toaletten. För en del barn tar utvecklingen längre tid än för andra.

Tidigare ansåg man ofta att sängvätning hade psykiska orsaker. Barn med sängvätning har dock inte mera dylika problem än andra barn.

Däremot kan sängvätning vara genant och påfrestande för barnets självförtroende. Äldre barn undviker att sova över hos andra och är rädda för att åka på läger. Föräldrarnas oro drabbar även barnet och föräldrar kan även förebrå sina barn för den ökade bykmängden.

Blöjor är i detta sammanhang tillåtet även för äldre barn. Ett barn som kissar på sig behöver mycket förståelse och stöd och gärna beröm efter de nätter det hållit sig torrt.

De flesta barn med sängvätning har aldrig varit torra på natten. En del av barnen kan ha varit torra under längre perioder för att sedan börja väta på nytt. I dessa fall är det skäl att utesluta vissa akuta sjukdomar, såsom urinvägsinfektion eller begynnande diabetes.

Vissa barn väter även ned sig på dagtid. Detta är inte lika vanligt men är av naturliga skäl ännu mer socialt invalidiserande och skäl att söka hjälp för. Orsakerna till dagvätning är inte samma som vid sängvätning och kräver andra behandlingsmetoder. En åtgärdad dagvätning kan dock ibland även återspegla sig i torra nätter, ifall man lidit av båda.

När söka hjälp?

Ett barn som har varit torrt tidigare och sedan plötsligt börjar kissa på sig igen ska undersökas för att utesluta vissa sjukdomar som t.ex. urinvägsinfektion.

Läkarundersökning med urinprov är vanligtvis tillräckligt.

Samtidigt kartläggs förekomsten av dagvätning och eventuell förstoppning. Förstoppning förvärrar alltid och är ibland den enda orsaken till vätningsproblemet.

Det är skäl att föra dagbok över sängvätningen för att på så sätt få en uppfattning om problemet över en längre tid.

Om barnet fortfarande kissar på sig mer än 1-2 gånger i veckan efter att det har fyllt 5 år kan det vara dags att söka hjälp.

Vad finns att göra?

Behandling av sängvätning påbörjas då barnet fyllt 5 år. Före det är responsen för behandling vanligen så pass bristfällig att den inte är värd att prova.

De medel som då står till buds är larmapparater som väcker barnet då det kissar på sig och mediciner som bromsar urinutsöndringen.

Larmapparaten har en sensordel som läggs på sängen (storlek som ett litet tunt lakan) eller mindre del som sätts in i byxorna.

Sensorn reagerar på fukt, varpå apparaten ger ifrån sig ett ljud som väcker barnet. Idén är att barnet småningom (även undermedvetet) lär sig hejda blåstömningen.

Inlärningsprocessen tar ofta flera veckor och kräver att både barn och föräldrar är motiverade. Metoden fungerar inte alltid, men är värd att prova.

Behandlingen fortgår vanligen 2-3 månader. Sker det ingen respons på behandlingen kan den avslutas tidigare. Ett nytt försök kan göras efter 1 år.

Medan larmapparaten används ska familjen föra dagbok över hur ofta nattliga olyckor sker och hur apparaten fungerar.

Ett alternativ till larmapparaten är läkemedlet desmopressin. Desmopressin motsvarar kroppens eget vasopressin, d.v.s. antidiuretiska hormon, och hämmar njurarnas produktion av urin.

Desmopressintabletten läggs före läggdags under tungan, där den får smälta. Efter att barnet tagit tabletten får det inte dricka före morgonen, p.g.a. risken för vattenförgiftning, d.v.s. att farligt mycket vatten samlas i kroppen.

Många barn tar desmopressin regelbundet under en längre tid, ibland i flere år. Andra använder medicinen vid behov, som vid skolresor och övernattningar hos kompisar.

Om man varit torr en längre tid med medicinering, är det skäl att göra ett uppehåll och kontrollera om barnet kanske klarar sig utan medicinering. Ibland behövs en avvänjning, d.v.s. en stegvis minskning av dosen under en längre tid.

Ser man ingen respons med medicineringen är det skäl att hålla en paus och göra ett nytt försök efter ca 1 år.

Båda behandlingsmetoderna kan även kombineras.

FPA-stöd

Föräldrar till barn över 5 år kan vara berättigade till vårdbidrag från FPA om barnet sängväter flere gånger i veckan.

Bidraget förutsätter att föräldrarna har fört dagbok över vätningen, att larmapparat och medicin har provats under 3 månader och att sängvätningen trots det har pågått ett halvår.
De medicinska råden på denna webbplats är riktgivande. Kontakta alltid hälsovården ifall du oroar dig för din hälsa.