Bihåleinflammation

Hur vet man om man har bihåleinflammation? frågar en läsare. Måste man alltid ta antibiotika för att bli av med den? Öron-, näs- och strupspecialisten Johan Hedström svarar:

Människan har flera, pariga bihålor, som står i förbindelse med näshåligheten genom smala gångar. En infektion kan lätt spridas från näsans till bihålornas slemhinna.

De bihålor som oftast blir infekterade och som vi vanligen syftar på när vi pratar om bihåleinflammation (sinuit), är de s.k. maxillarbihålorna, som sitter i kinderna på var sin sida om näsan.

I pannan ovanför näsan finns frontalbihålorna och bakom näsan de mindre etmoidal- och sfenoidalbihålorna.

Maxillarbihålorna utvecklas så småningom under barndomen, från att vid födseln vara väldigt små och med vida utförsgångar. Därför är det ovanligt att barn under skolåldern drabbas av betydelsefull inflammation i kindernas bihålor.

Däremot kan barn i sällsynta fall få en inflammation i etmoidalbihålorna, därifrån infektionen kan spridas till ögonhålorna. Om ett snuvigt barn får svullnad och rodnad runt ögonen ska det snabbt föras till en läkare.

Pannhåleinflammationer kan uppträda ensamma eller i samband med infektion av maxillarbihålorna.

Varför infekteras bihålorna?

En bihåleinflammation kan uppkomma som en följdsjukdom till en vanlig luftvägsinfektion med snuva.

Under en förkylnings första, virusbetingade skede, kan också bihålornas slemhinnor bli infekterade. Ofta läks denna infektion spontant då förkylningen klingar av.

Om bakterier växer in i den av virus infekterade bihålan uppkommer en bihåleinflammation som ibland kräver antibiotika. Infektionen förvärras om slemhinnan sväller så att den naturliga bihålegången mellan bihålan och näshåla går fast.

Vissa människor har större benägenhet att få bihåleinflammation än andra. Bl.a. trånga bihålegångar, näspolyper och allergisk snuva ökar risken för bihåleinflammationer. Under graviditet är slemhinnorna ofta mera svullna än normalt och risken för sinuit större.

Ibland kan en tandinfektion spridas till bihålan. Då är bihåleinfektionen vanligtvis ensidig.

Symptom

De första dagarnas nästäppa, snuva och huvudvärk vid en förkylning går oftast om av sig själva. Om symptomen kvarstår efter en vecka kan det vara tecken på en bakterieinfektion i bihålorna.

Infektionen kan ge feber och allmän sjukdomskänsla, men ofta är symptomen mer lokala. De känns ofta som ett tryck eller värk över kinden, näsroten, eller pannan.

Om man böjer ner huvudet brukar tryckkänslan förvärras.

Bihåleinflammation kan förorsaka värk i övre käken eller i tänderna. Om man slår ihop tänderna gör det ont på den sjuka sidan.

Inflammerade bihålor producerar mycket snor, som ofta kan vara illaluktande. Om gången mellan bihåla och näshåla går fast kan snuvan upphöra, medan känslan av täppthet förvärras.

Ibland är det enda tecknet på en bihåleinflammation en långvarig hosta, som förorsakas av sekretet som rinner ner från bihålan och irriterar svalget.

Hos astmatiker kan symptomen förvärras till följd av en bihåleinflammation.

Värk över pannan kan vara ett tecken på att infektionen har spridit sig till pannbenshålorna. Värken brukar vara värst på morgonen och förvärras om man böjer huvudet neråt.

En infektion i pannans bihålor kan sprida sig till ögonhålan eller hjärnhinnorna.

Om man misstänker en bihåleinflammation och får svår värk i pannan eller huvudet, illamående, nackstyvhet, ljuskänslighet eller svullnad runt ögat ska man snabbt söka hjälp hos läkare.

Infektioner i maxillar- och etmoidalhålorna kan förorsaka en cellulit (inflammation i underhuden), med svullnad och rodnad i ögonlocket eller övre delen av kinden.

Ett snuvigt barn som får svullnad och rodnad runt ögonen ska alltid undersökas av läkare.

Diagnos

En bihåleinflammation kan diagnosticeras med röntgen eller ultraljud.

Barn under skolåldern behandlas på basis av symptomen, eftersom röntgen- och ultraljudsbilder på barns bihålor är svåra att tolka.

Behandling

En infektion i maxillarhålorna läks oftast utan antibiotika.

Om man misstänker att man har eller håller på att få en bihåleinflammation kan man börja behandlingen med att spola näsan med koksaltlösning. Speciella näskannor finns på apoteket.

Antiinflammatoriska värkmediciner tar bort värken, och dämpar inflammationen.

Avsvällande näsdroppar, nässpray innehållande kortison eller snuvtabletter lugnar inflammationen, minskar slemhinnesvullnaden och hjälper bihålegången att hållas öppen.

Allergimedicin (i tablettform, på recept) minskar svullnaden och öppnar gångarna, speciellt hos allergiker.

Om patienten trots adekvat behandling har kraftiga symptom kan bihåleinflammationen behandlas med antibiotika i synnerhet om röntgen eller ultraljud avslöjar sekret i bihålorna.

Vid upprepade bihåleinflammationer eller om bihåleinflammationen trots antibiotika inte läks görs en spolning av bihålorna. På gravida kvinnor brukar spolning föredras framom antibiotika.

I svåra och utdragna eller återkommande fall kan en operation göras, vid vilken den tilltäppta bihålans utförsgång görs vidare. Med hjälp av en ny metod kan man utvidga utförsgången med hjälp av en kateter utan att operation görs. Vid svåra och sällsynta fall kan även den sjuka bihålans slemhinna skrapas bort.

Vid infektion av pannbihåla med svåra symptom kan ett rör införas genom huden och pannbenet in i bihålan för dränering.

Infektioner i pannbihålor och sfenoidalhålor behandlas i regel med antibiotika.

Flygning och dykning kan komplicera en bihåleinflammation.

Se hur en nässköljning går till
De medicinska råden på denna webbplats är riktgivande. Kontakta alltid hälsovården ifall du oroar dig för din hälsa.