Näsblod (epistaxis) hos barn
4-årig pojke har ofta näsblod och blöder då länge och mycket. Hans mamma undrar om det är farligt och hur man ska få slut på blödandet.
Barnlälaren svarar:
Barn har ofta näsblod i samband med infektioner, då slemhinnorna i näsan är irriterade. Barn råkar också oftare än vuxna ut för slag och krockar som gör att näsan börjar blöda.
Vissa mediciner kan öka benägenheten.
Ibland är ett främmande föremål som barnet stoppat in i näsan orsaken till upprepade näsblödningar hos småbarn. I de fallen ska naturligtvis föremålet hittas och plockas bort.
Förstahjälp
Oftast klarar man av blödningen utan läkarhjälp. De flesta blödningar kommer från näsans främre delar. Genom att klämma åt det blödande kärlet får man blodet att levra sig och blödningen att upphöra.
När näsan blöder:
1. Försök lugna och trösta barnet. Att gråta förvärrar blödningen.
2. Låt barnet sitta lätt framåtlutat, så att blodet inte rinner ner i svalget. Blod som hamnar i magsäcken gör lätt att man börjar må illa och kastar upp.
3. Försök få barnet att snyta ut eventuellt blodkoagel ur den blödande näsborren.
4. Kläm med tumme och pekfinger åt runt näsans mjuka delar, strax nedanom näsbenet. Håll om näsan i minst 5 minuter, utan att släppa på greppet.
5. Nedkylning av nacken och eventuellt näsan eller munhålan har använts. Kylan tros sammandra blodkärlen och minska blödningen. Effekten har i studier visat sig vara anspråkslös och behandlingen kan medföra illamående och är generellt sätt inte att rekommendera.
6. Om blödningen inte slutat efter 5 minuter: Låt barnet igen snyta ut blod och blodkoagel . Sätt sedan in en bomullstuss i näsborren och fortsätt att klämma om näsan ytterligare 15 minuter.
Om bomullstussen doppas i olja lossnar den lättare utan att riva upp nya sår. På apoteket finns speciella gelatinsvampar (t.ex Spongostan) som efter en stund löser upp sig nästan helt utan att fastna.
7. Ta barnet till en läkare om näsan efter 15 minuter fortfarande blöder. Låt barnet sitta lätt framåtlutad under färden.
Hos en del barn är det ofta samma blodkärl, i näsans främre del, som gång på gång går sönder. I de fallen kan kärlet brännas fast (genom t.ex. lapisbehandling) så att nya blödningar från samma ställe inte kan uppstå. Ingreppet är medicinskt sett litet och enkelt, men för barnet kan det kännas jobbigt att sitta stilla och göra lite ont. Om man vill utföra ingreppet borde barnet helst tas till läkaren medan blödningen pågår och blödningsstället är lättare att identifiera.
Ofta beror dock näsblödningen inte på ett speciellt kärl som är skört, utan på att slemhinnan är allmänt irriterad. Om barnet har benägenhet att få näsblod vid förkylningar är det bra att lära det att inte snyta sig häftigt, utan försiktigt torka bort snuvan. Att peta sig i näsan är inte heller speciellt bra.
Torra och irriterade slemhinnor kan hållas mjuka med hjälp av A-vitamindroppar.
Om barnet blöder mycket och ofta
Näsblod ser ofta värre ut än det är. Om barnet blött mycket eller har näsblod ofta kan det vara skäl att kontrollera blodbilden hos barnet.
Näsblödningar som inte vill sluta kan i sällsynta fall bero på en störning i blodets koagulationsförmåga eller vara tecken på en allmänsjukdom. Om näsblödningarna brukar pågå längre än en halvtimme, om det finns blödarsjuka i släkten, om barnet har blött ovanligt mycket vid något tidigare medicinskt ingrepp eller om det ofta får blåmärken på ovanliga ställen (normala ställen är framtill på smalbenet hos lekande barn) borde man kontrollera att blodets koagulationsförmåga är normal. Om barnets allmäntillstånd verkar nedsatt (barnet inte verkar friskt) är det likaså skäl att uppsöka läkare.
De medicinska råden på denna webbplats är riktgivande. Kontakta alltid hälsovården ifall du oroar dig för din hälsa.