Laboratorieprov
B-La? S-T4-V? U-BaktVi? Undrar du också vad förkortningarna på laboratorieblanketterna betyder, vad labbpersonalen har tänkt tömma dig på och vad läkaren har misstänkt när han har kruxat för just de proven?
Här under hittar du förklaringar till en del av de förkortningar som förekommer på våra labblanketter.
Blodprov allmänt | Urinprov allmänt | Avföringsprov allmänt | Andra förleder | AFOS | ALAT | ASAT | Ca | CRP | Gluk | GT | Hb | K | Kol | Krea | La | Leuk | Lipidit | Na | PSA | PVK | PVK+T | T4-V | Tromb | TSH | Uraat
Namnen på våra finländska laboratorieundersökningar är en blandning av internationella och finska förkortningar. De internationella benämningarna kommer till stor del från engelskan. Dessutom figurerar många medicinska termer med ursprung i latin eller grekiska.
De finländska förkortningarna kom till på 1970-talet, då en grupp framsynta personer inom sjukvården på olika håll i landet insåg att datorerna var på kommande och en enhetlig nomenklatur för laboratorieprov skulle komma att behövas.
Benämningarna är numera standardiserade i hela landet. Också på en svenskspråkig laboratorieblankett heter alltså provet med vilket patientens sänka (sänkningsreaktion) undersöks B-La, där B står för engelskans Blood (blod) och La för finskans Lasko (sänka).
De flesta undersökningsbenämningar består av åtminstone två delar, åtskilda av ett streck (-). Den första förkortningen anger varifrån provet ska tas, t.ex. serum (S) eller urin (U). Den andra anger vad man vill leta efter, mäta eller undersöka, t.ex. olika kemiska föreningar, blodkroppar, blodfetter eller bakterier.
Förkortningens första del
Blodprov
B, S, P och E
Vid blodprov finns ett B, ett S eller ett P utsatt före förkortningen på det som ska undersökas, t.ex. B-Hb, S-CRP eller P-FiDD. Bokstaven anger om laboratoriepersonalen vid undersökningen ska använda sig av helblod, blodets serum eller blodets plasma. För patientens del har bokstaven ingen praktisk betydelse, eftersom han i alla tre fallen ger ett vanligt blodprov.
B (eng. Blood) betyder att man vid analysen använder helblod, inklusive blodkroppar.
P (eng. Plasma) står för blodplasma. Blodplasma är det som blir kvar av blodet då blodkropparna (de röda och vita blodkropparna samt blodplättarna) avlägsnats. Kvar blir bl.a. antikroppar och proteiner som behövs vid blodets koagulering.
S (eng. Serum) betyder att det är blodets serum som ska användas vid analysen. Serum fås genom att man låter blodet koagulera och avlägsnar blodkroppar och koagulationsproteiner. Kvar blir bl.a. antikroppar.
Många undersökningar kan göras genom att man antingen använder sig av plasma eller serum. Referensvärdena är då lite olika beroende på vilken blodvätska man använder.
E (eng. Erytrocyte = röd blodkropp) betyder att man vill titta närmare på t.ex. de röda blodkropparnas storlek eller hemoglobinmängd. Används vid utredning av anemi.
Venblod och artärblod
Oftast tas blodprov från en ven i armvecket. Ibland räcker det med kapillärblod som fås med ett stick i fingret. Vid vissa underökningar, t.ex. då syrehalten i blodet ska kontrolleras, måste man använda blod från en artär. Om man vill definiera från vilken typ av kärl blodet härstammar kan det skrivas ut:
vB (venous Blood) betyder venöst blod, som med hjälp av en kanyl tas från armvecket eller handryggen.
aB (arterial Blood) betyder arteriellt blod som tas t.ex. ur handleden eller lårartären i ljumskvecket. Provet tas av en läkare.
cB (capillary Blood) betyder blod från kapillärer. Tas med hjälp ett litet stick i fingret, ibland öronloben eller hos bebisar från hälen.
f = fastevärden
Många blodprov, t.ex. mätning av blodsockret och olika blodfetter, kräver att patienten är oäten sedan föregående kväll. I de fallen sätts ett f (eng. fast = fasta) ut framför det blodprov som ska tas, t.ex.:
fS-Gluk betyder att man undersöker halten av socker (Gluk = glukos) i serumet (S) när patienten har fastat (f) i minst 8 timmar. Om man istället vill kolla fastevärdet ut blodet eller plasman använder man förkortningarna fB eller fP.
V = Vapaa = fritt
I vissa fall gör man skillnad på om ett ämne i blodet är fritt eller bundet till proteiner i blodets serum. Vid misstanke om sköldkörtelrubbning vill man t.ex. veta hur mycket fritt tyroxin som finns i blodet. Det prov som då tas heter S-T4-V och berättar hur mycket fritt (V = vapaa) tyroxin (T4) som finns i blodets serum (S).
Urinprov
U betyder att undersökningen gäller ett urinprov (eng. Urine).
Provet tas då man vill leta efter t.ex. socker, blod, äggviteämnen eller bakterier i urinen.
dU står för dygnsurin (diurnal Urine). Används då man vill undersöka hur mycket av något, t.ex. äggvita (albumin) eller kalcium, som finns i patientens hela urinmängd från ett dygn.
nU står för natturin (night Urine), eller i praktiken morgonurin, dvs. provet ska tas första gången man kissar på morgonen. Används bl.a. vid bedömning av tidig njurskada hos diabetiker.
Avföringsprov
F i början av undersökningsbenämningen betyder att det handlar om ett avföringsprov. F står för engelskans Feces = avföring (inte att blanda med lilla f för fasta).
Avföringsprov tas då man letar efter t.ex. blod, parasiter eller främmande bakterier i avföringen. Provet tas oftast hemma av patienten själv och förs till vårdenheten eller laboratoriet för analys.
Andra förleder
Det finns en mängd andra förleder som visar varifrån ett visst prov härstammar. Bland dem som oftast möter en patient på remissblanketten hittas:
Fl = vaginalfluor (flytning, Fluor vaginalis)
Li = ryggmärgsvätska (Liquor cerebrospinalis)
Ps = svalgsekret (eng. Pharyngeal secretion)
Pt, som helt enkelt står för patient (eng. Patient)
Pu = var (eng. Pus)
Ts = Vävnadsprov (eng. Tissue)
Råddigt? Ändå har vi ännu inte kommit in på vad som ska undersökas, bara varifrån provet ska tas.
Förkortningens andra del
Laboratorieförkortningarnas andra del anger vilken substans man vill leta efter, mäta eller undersöka, t.ex. olika kemiska föreningar, blodkroppar eller blodfetter.
Nedan hittar du korta förklaringar till våra allra vanligaste blodprov.
Ibland kan laboratoriet själv välja om det vill använda sig av helblod (B), blodserum (S) eller blodplasma (P) vid analysen. Trots att vi pratar om S-ALAT kanske det därför står P-ALAT på din remissblankett. Oftast handlar det ändå om samma sak.
I listan nedan är de ämnen man letar efter satta i bokstavsordning.
S-AFOS = Alkalisk fosfatas (AFOS) i blodserum (S)
Tas vid misstanke om sjukdom i levern eller skelettet.
S-ALAT = alaninaminotransferas (ALAT) blodserum (S)
Tas vid misstanke om leversjukdom.
Läs mera om provet
S-ASAT = aspartataminotransferas (ASAT) i blodserum (S)
Tas vid misstanke om leversjukdom.
Läs mera om provet
fS-Ca = Kalcium (Ca) i blodserum (S) efter en natts fasta (f)
Tas bl.a. vid misstanke om sjukdom i bisköldkörtlarna eller i skelettet, vid utredning av högt blodtryck och diffusa magbesvär.
Läs mera om provet och varför det tas
S-CRP = C-reaktivt protein (CRP) i blodserum (S)
Tas vid misstanke om infektion. CRP stiger kraftigt framför allt vid bakterieinfektioner och kan i viss mån användas för att skilja mellan infektioner förorsakade av bakterier och virus. CRP används också vid diagnos och uppföljning av inflammatoriska sjukdomar.
Läs mera om provet
fB-Gluk = Glukos (socker) i blodet (B) efter en natts fasta (f)
Tas vid misstanke om diabetes och för att följa behandlingssvaret, d.v.s. hur blodsockret reagerar på olika behandlingar.
S-GT = Glutamyltransferas (GT) i blodserum (S)
Tas vid misstanke om leversjukdom.
B-Hb = Hemoglobin (Hb) i blodet (B)
Tas framför allt vid misstanke om anemi (blodbrist). Hemoglobin är det syretransporterande proteinet i de röda blodkropparna. Ett Hb under referensvärdena betyder anemi, vilket kan bero på bl.a. järnbrist, brist på B 12-vitamin eller folsyra eller på en blödning. Ett alltför högt Hb-värde tyder på att kroppen producerar för mycket röda blodkroppar.
B-Hb ingår också i lilla blodbilden (PVK, fi. perusverenkuva).
Läs mera om provet och vad det visar
Tas bl.a. regelbundet av patienter som har en njursjukdom eller använder urindrivande läkemedel. Urindrivande mediciner kan rubba kroppens kaliumbalans. Tas också vid utredning av blodtryckssjukdom.
Läs mera om provet och vad det visar
fS-Kol = Kolesterol (Kol) i blodserum (S) efter en natts fasta (f)
Tas för att utreda risken för artärskleros, bl.a. kranskärlssjukdom.
S-Krea = Kreatinin (Krea) i blodserum (S)
Tas för att kontrollera att njurfunktionen.
Läs mera om provet och vad det visar
B-La = Sänkan, sänkningsreaktionen (fi. lasko) i blodet (B)
Tas vid misstanke bl.a. på bakterieinfektioner eller kroniska inflammationer, t.ex. reuma.
Läs mera om provet och vad det visar
fB-Leuk = Leukocyter (vita blodkroppar, Leuk) i blodet (B) efter en natts fasta (f)
Tas vid misstanke om infektion eller nedsatt immunförsvar. Leukocyterna spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar och mängden leukocyter stiger vid en infektion. Extremt högt eller lågt leukocytantal kan vara tecken på en elakartad blodsjukdom.
I lilla blodbilden (B-PVK, fi. perusverenkuva) ingår, förutom siffror som beskriver de röda blodkropparna och hemoglobinet, det totala antalet leukocyter i blodet.
I den fullständiga blodbilden (B-TVK, fi. täydellinen verenkuva) ingår förutom detta uppgifter om antalet olika leukocyttyper (differentialräkning av leukocyter).
fS-Lipidit = Lipider (blodfetter) i blodserum (S) efter en natts fasta (f)
I undersökningen ingår mätning av det totala kolesterolet (Kol), det ”goda” kolesterolet (HDL), det ”onda” kolesterolet (LDL) och triglycerider (Trigly).
Tas för att utreda risken för artärskleros, bl.a. kranskärlssjukdom.
S-Na = Natrium (Na) i blodserum (S)
Tas för att kontrollera salt- och vätskebalansen i kroppen. För höga natriumvärden är ett tecken på uttorkning. Låga värden tyder på att vätska samlas i kroppen, t.ex. till följd av hjärt- eller njursvikt, eller på att man dricker för mycket vatten.
P-PSA = Prostatapecifikt antigen (PSA) i blodplasma (P)
och P-PSA-suh = Förhållandet (suhde) mellan det fria och det totala PSA i plasman
Tas vid misstanke om prostatacancer. PSA kan stiga också vid godartade förändringar. Om PSA är förhöjt kan PSA-suh, som anger det fria PSA:s andel av det totala PSA ge en antydan om ifall de förändrade värdena beror på en cancer eller på t.ex en godartad prostataförstoring.
B-PVK = Liten blodbild (PVK, fi. perusverenkuva) ur blodet (B)
I den lilla blodbilden ingår proven:
B-Eryt, där man mäter antalet röda blodkroppar, dvs. erytrocyter (Eryt)
B-Hb, där man mäter mängden hemoglobin (Hb) i blodet (B)
B-Hkr, där man mäter blodkropparnas andel av blodets totalvolym, dvs. hematokrit- (Hkr) värdet i blodet (B)
B-Leuk, där antalet vita blodkroppar, dvs. leukocyter (Leuk) i blodet (B) mäts.
Dessutom räknar man ut medeltal för
de röda blodkropparnas storlek (MCV, mean corpuscular volume)
de röda blodkropparnas hemoglobininnehåll (MCH, mean corpuscular hemoglobin) och
koncentrationen av hemoglobin i de röda blodkropparna (MCHC, mean corpuscular hemoglobin concentration).
B-PVK + T = Liten blodbild (PVK, perusverenkuva) + mängden trombocyter (T) i blodet (B)
Läs mera under B-PVK och B-Tromb.
S-T4-V = Fritt (fi. vapaa =V) tyroxin (T4) i blodserum (S)
Tas vid misstanke om under- eller överfunktion i sköldkörteln.
Läs mera om provet och vad det visar
B-Tromb = Trombocyter (blodplättar, Tromb) i blodet (B)
Tas vid misstanke om koagulationsstörningar. Trombocyttalet brukar också stiga vid kroniska inflammationssjukdomar, t.ex. ledgångsreumatism. Ett ökat antal trombocyter i blodet ökar risken för blodproppar. För få trombocyter gör att blodet inte kan levra sig och ökar risken för blödningar.
S-TSH = Tyreoideastimulerande hormon (sköldkörtelstimulerande hormon, TSH) i blodserum (S)
Tas vid misstanke om under- eller överfunktion i sköldkörteln och används för att följa upp effekten av behandling av underfunktion eller överfunktion.
Läs mera om provet och vad det visar
S-Uraat = Urinsyra (urat) i blodserum (S)
Tas vid misstanke om gikt.
De medicinska råden på denna webbplats är riktgivande. Kontakta alltid hälsovården ifall du oroar dig för din hälsa.