Odla din egen sparris

Du kan odla sparris både från frön och rötter. Om du sår frön är det bäst att först grunda en barnkammare där du driver upp plantorna. Efter ett år planterar du ut de kraftigaste plantorna på det slutliga växtstället. Det är enklare att odla från rötter och då får du också snabbare skörd.

I båda fallen skall plantorna få växa till sig litet och rötterna skall få rota sig i fred och samla kraft så att skotten blir kraftiga och plantan orkar göra nya skott efterhand som de skördas.

Plantor från frön ger skörd efter 5-7 år efter sådd, medan det tar ca 3 år innan planterade sparrisrötter ger skörd.

Det som kan göra sparrisodlingen litet kinkig är att den kräver sandhaltig och mullrik jord. Dessutom bör jorden vara näringsrik och kalkhaltig (pH 7).

Sparrisen trivs inte alls i lerig jord och ifall det samlas vatten kring sparrisens rötter klarar den sig inte. Platsen bör vara solig och varm och i lä för hårda vindar.

För att skapa de bästa förutsättningarna för sparrisen byggde vi en odlingslåda.

• Vi grävde en ca 30 cm djup grop och lade en tjock duk, s k geotextil, i bottnen av gropen.
• Gropen fyllde vi med fin sand som inte packar sig hård.
• Ovanpå gropen byggde vi en trälåda i storlek 120 x 200 cm med 50 cm höga kanter.
• Vi vattnade sanden i bottnen för att den, med hjälp av kapilaritet, lyfter upp fukt underfrån åt sparrisrötterna.
• Ovanpå sanden lade vi riktigt god, färdigt gödslad och kalkad mylla och blandade litet om i sanden och myllan.
• Vi gjorde små kullar med en diameter på ca 15 cm och höjd ca 5-6 cm som vi bredde ut sparrisrötterna på med knoppdelen uppåt. Rötterna kommer på det sättet längre ner än själva knopparna.
• Vi stack ner stödkäppar på knoppunktens norra sida utan att skada rötterna.
• Ovanpå rötterna lade vi ett nytt lager mylla, ca 5-6 cm, och litet välbrunnen och färdigt vattnad kompost runt de ställena där sparrisarna hade sina rötter utspridda.
• Slutligen lade vi på mer mylla så att rötterna kom på ca 30 cm djup och knoppdelarna ca 5-7 cm djup.

Plantera på friland

Ifall du planterar rötter på friland kan du göra en 30-40 cm djup fåra där du planterar rötterna. Sparrisrötternas planteringsavstånd är 40 cm och radavstånden får vara 1-1,5 m.

När sparrisen börjar växa är det bra att binda fast stjälkarna vid stödkäpparna. Annars kan själkarna lätt gå av ifall de blir utsatta för hårda regnskurar eller blåst.

Det bästa planteringsvädret är mulet eller t o m lätt regnigt väder. Ifall solen lyser är det bäst att hålla rötterna i skugga hela tiden så att de inte torkar.

Plantera gärna när du vet att det kommer att regna samma eller följande dag. Ifall du planterar på friland kan du göra det efter regn, då marken är färdigt fuktig.

Efter planteringen kan du täcka marken med t ex gräsklipp eller halm för att upprätthålla markytans jämna fuktighet. Samtidigt fungerar marktäckaren som gödsel och markförbättrare efterhand som den förmultnar.

Sparrisens rötter

Sparrisens rotsystem är en enda härva av rötter. Därför är den inte så lätt att flytta.

Den har en rotstock som växer vågrätt och från rotstocken gör den hela tiden nya sidorötter både åt sidorna och uppåt, medan de gamla dör bort. Därför är det viktigt att du lägger till ny kompostuppblandad mylla var tredje höst på rötterna samt välbrunnen kompost varje höst.

Därutöver behöver sparrisen gödsel på våren och då kan man t ex vattna med utspätt urinvatten.

Det är bäst att klippa bort de döende stjälkarna på hösten och helst bränna upp dem. Då slipper man eventuella svampsjukdomar som annars kan övervintra i de gamla växtdelarna.

Ogräsrensning är viktigt då det gäller sparris. Den tål inte alls konkurrens, och speciellt kvickrot är en hård konkurrent. Det är därför viktigt att se till att marken är fri från ogräs redan vi planteringsskedet!

Vit eller grön sparris

Vit sparris får du ifall du kupar upp ett 25-30 cm jordlager kring plantorna då skotten börjar växa på våren. Inuti jorden hålls skotten färglösa. Genast då de kommer i kontakt med solljus så börjar de skifta i grönt.

Grön sparris är mycket näringsrik och innehåller mycket C-vitamin. Dessutom är det mindre jobb med den eftersom du kan låta den växa fritt och behöver inte vakta den på samma sätt som vit sparris.

Bäst är det att skörda soliga förmiddagar då saftspänningen är som störst i skotten och de är allra godast! Skär av skottet då det är ca 20 cm långt. Skär av det med en vass kniv under markytan på ca 5 cm djup.

De första åren då du börjar samla skörd får du bara några skott, men efterhand som rötterna samlar kraft kan du samla skörd från maj till midsommar, ibland varje dag.

Sparris - en växt med anor

Ifall du besöker gamla trädgårdar och herrgårdar kan du hålla utkik efter gamla sparrisbestånd. Sparrisen har nämligen varit en populär odlingsväxt redan länge.

Redan för 2000 år sedan åt romarna sparris precis på samma sätt som vi äter den idag. Sparrisen kom till Norden på 1600- och 1700-talen. Eftersom den har varit populär som både prydnadsväxt och grönsak, har den spridit sig runt världen med människan och kan idag hittas nästan var som helst.

Förutom att sparrisen är en gammal kulturväxt kan den enskilda plantan också bli väldigt gammal. God skörd kan den ge i 15-20 år, men plantan i sig kan bli upp till 150 år gammal.

Sparrisen - en buske

Sparrisen ser egentligen ut som en hög och luftig buske, nästan litet barrlik. Det kan vara svårt att tro att skotten är en delikatess under våren och försommaren.

Inte kan man heller tro att sparrisen är släkt med liljekonvaljen. Precis som liljekonvaljen är sparrisens röda bär giftiga.

Det är honplantorna som får bär. Ifall du märker att plantan blommar kan du ta bort blommen så går all energi åt till att växa istället. Det är ofta hanplantorna som ger tidigare skörd och de ger också mer och längre skörd eftersom de inte sätter energi på blomning och bär.

Sparrisen är dekorativ så på sensommaren kan man sätta sparrisgrenar i blombuketten.