Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Höger eller vänster?

Från 2013
Bettinas lägenhet

Tisdagens korrespondentkolumn kommer från Stockholm. Frågan lyder: höger eller vänster?

Om ett drygt år är det riksdags- och kommunalval i Sverige. Vänster- och högeruppdelningen kanske är gammalmodig, men ifråga om statsfinanser och ekonomi sägs det att moderaterna har blivit mer vänster än sossarna, och föreslår stimulans och en expansiv politik för att lyfta Sverige ur krisen. Medan socialdemokraterna vill hålla en hård och stram linje utan extra kostnader, kanske för att de tänker vinna valet och knipa finansminsiterposten. Då vill man inte tvingas hålla lösa löften från valkamanjen. Utsikterna för svensk ekonomi har försämrats, sägs det, de som har pengar håller hårt i dem.

Frågan om vänster och höger är mycket mer aktuell denna vecka i Island - där fler än 15 partier ställer upp kandidater i Alltingsvalet, där det brukar räcka med fyra eller fem partier.

De som blev invalda i Alltinget senast, har hoppat av och an, så att det inte är någon ordning, eller åtminstone väldigt svårt för en utlänning att få någon klarhet i vad som är höger och vänster.
Det finns vänstergröna och högergröna, samlingsfronter och folkfronter, ljus framtid och gryningar, så det står härliga till. Men tydligen är det slut med vänstervågen på Island - den kom ju till stånd efter den stora ekonomiska katstrofen, där Självständighetspartiet och Framstegspartiet, alltså Centern, fick skulden. Det var de som satt i regeringen och släppte valutorna fria, med känt resultat. Det ledde väljarna vänsterut i protest. Nu har socialdemokratena och de vänstergröna haft sina fyra år vid makten, och allt är tydligen på väg att återgå till det normala. Valet är på lördagen.

Men egentligen skullle den här kolumnen handla om höger eller vänster - i trafiken. Sverige lämnade ju vänstertrafiken på vägarna år 1967. En orsak sades vara exemplen från utlandet och trafiksäkerheten. Tydligen hade Volvo byggt bilar bara för högertrafik - Saab likaså - och då satt chauffören så att säga på fel sida för att se någonting.
Vänstertraifk hade vi väl i Finland också, så länge vi var en del av Sverige, men det är en helt anan historia.
Men i tunnebanan i Stockholm fortsätter vänstertrafiken som om ingenting hade hänt. Passagerarna fortsätter på vänster sida också i rulltraporna, i olika passager och gångar, till exempel kring Centralstationen, där det finns en skylt som uppmanar fotgängarna till vänstertrafik. Men i något skede övergår man till högertrafiken på trottoarerna, men inte alla, där brukar åtmisntone jag bli väldigt förvirrad. Just nu skriver tidningarna om det kaos som alltid uppstår den här tiden, då också cyklarna kommer fram till våren. Vem som får cykla var och på vilken sida är inte lätt att komma överens om - inte ens den svenska smidigheten räcker till.

Sedan måste jag få återge en riktigt glad nyhet som jag läste i Dagens Nyheter nyligen. Det handlar om en kvinna som äntligen har fått sin drömbostad, en trea på Strandvägen i Stockholm, för en hyra på cirka 10 000 kronor eller tusen euro i månaden, utan insats. Jo, det är sant, alldeles vid Djurgårdsbron, nästan granne med Nordeabossarna Clausen och Wahlroos.

Poängen är att hon har stått 28 år i kön hos Stockholms bostadsförmedling. Så nu är hon 64 år, paradvåningen blev samtidigt pensionärsvåningen. Den som har köat allra längst ställde sig i bostadskön år 1980, men DN berättar inte om han har ännu lyxigare krav, eftersom han ännu inte har fått flytta in. Tidningen ger flera exempel på att 25 års kötid ger alldeles hyfsade reusltat. Systemet fungerar så att de allmännyttiga bostadsbolagen lämnar alla sina lediga bostäder till hyresförmedlignen och de privata värdarna rekommenderas att lämna hälften av sina lediga lägenheter. Det sker tydligen inte så ofta, ifjol förmedlades drygt 10 000 bostäder den vägen. 400 000 människor står i kön. De flesta har en bostad, men står i kön som en försäkring, och de framsynta föräldrarna anmäler sina barn vid födseln. Det kostar 225 kronor per år att hålla en plats.

Om jag själv hade skrivit in mig i kön när jag kom till Stockholm våren 2011, så hade jag nu haft ungefär plats nummer 300 000. För det är drygt 50 000 bostadsköande som skriver in sig varje år numera. Den förutseende går alltid före, vi andra får bara förbanna vår oföretagsamhet kring år 1980. Vad gjorde vi när andra skrev in sig på bostadförmedlingen... Jag har på känn att bostadspolitiken också kunde vara ett vänster-högertema, men det är det tydligen inte. Alla verkar i grunden tycka att det här är ett system man inte rör.

Bengt Östling, Stockholm