Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Hjärtat är en indian

Från 2013
Anders Larsson
Bild: Schildts & Söderströms förlag

Skådespelaren och författaren Anders Larsson är smålänningen som flyttade till Finland år 1979 – och i sitt nya hemland har han gjort sig känd som en skicklig stilist. Larssons underfundiga men samtidigt allvarstyngda humor har präglat hans författarskap sedan debuten 1995 med Fiskbilen och andra fabuletter.

I dagarna utkommer novellsamlingen Hjärtat är en indian.

I inledningsnovellen ”Pojke med såg” får vi träffa en 5-årig kille som fått en verktygslåda i present och i lådan ligger en leksakssåg som kommer att öppna en ny värld för honom: ”Alla andra saker har funnits till för att göra tillvaron vackrare eller göra honom klokare. Sågen är till för att ansa, separera och korrigera, den bryter in och förändrar. (---) Och för den som alltid bara umgåtts med flickor är den kanske en nyckel till andra rum. Ett sätt att komma pappa närmare. Bli en arbetskamrat.”

Den här leksakssågen blir en konkret symbol för den lilla killens väg ut ur barndomens trygga lekar och hans skräckblandade förtjusning över att ta steget ut i en vildhet och en frihet som förefaller gränslös. Den plötsligt påkomna och förlösta friheten väcker känslor hos honom som han inte tidigare känt – en förbjuden lust och en vilja att förstöra. Han kan helt enkelt inte motstå den fina granen på grannens gård, men sedan han sågat ner trädet och burit hem det kommer ångern över honom och han beslutar sig för att spika fast granen igen …

Några noveller senare får en man för sig att fälla en gammal gran på familjens sommarställe: julhelgens häftiga stormvindar har lyckats rubba granen och trädets fyrtiogradiga lutning hotar nu att krossa både skjul och staket. Mannen har förvisso vidtalat en trädvårdare för att ta ner granen, men det hela drar ut på tiden och nya stormar hotar att knäcka trädet.

Den gamla granen, som mannen dittills knappt lagt märke till eller brytt sig om, blir med ens centrum i tillvaron, och mannen känner ett slags sympati för det ålderstyngda trädet: ”Granar på flera hundra år är mäktiga. En ingift familjefar på knappa sextio är noll och ingenting. Även om hans krafter börjat avta, han märker det fast han är mån om att det inte ska upptäckas av andra, han blir snabbare trött, måste numera uppamma all sin slughet för att kompensera det som ungdomens ursinne och oförvägenhet hade åstadkommit i en handvändning.”

Under några sommarveckor rannsakar mannen sig själv och han kastas mellan självömkan och självförakt: han känner en sorg över alla ungdomens ambitioner som kommit till korta och en saknad efter ett liv som inte blev som planerat/som han hade hoppats på.

Stärkt av konjak beslutar han sig för att gå loss på granen: ”Aldrig har han gått utöver sina gränser, bara omsorgsfullt fullgjort det som förväntats av honom. Och det har räckt för honom. Men det har också knäckt honom, att göra sitt bästa har varit tillräckligt för att knäcka honom.”

Hans nederlag fortsätter dock: han fixar inte att fälla granen på egen hand, utan det blir dotterns händige pojkvän som tar hand om granen, prydligt och geschwint.

Alla åldrar ryms i en man

Den lilla killen med leksakssågen i handen speglas i den äldre mannen med motorsågen i handen – den ena finns inuti den andra: likt en rysk matrjosjkadocka bär vi på alla våra åldrar och i våra minnen kan vi plocka fram och återgå till att vara den vi var vid en viss tidpunkt.

Indianen i titeln på Anders Larssons nya novellsamling väcker olika associationer: (rent schablonmässigt och klichéartat, mer inspirerad av gamla indianfilmer än av empirisk erfarenhet) ser jag en indian som en som ständigt är på sin vakt, alert och lyhörd, men kanske också isolerad och utsatt/utstött.

I Anders Larssons noveller finns ett starkt närvarande jag med känselspröt som växer inåt – vi möter ett reflekterande jag som registrerar minsta lilla skiftning i ett tonläge eller i ett ansiktsuttryck, ett jag som ofta befinner sig i ett mellanläge där motpolerna ofta verkar vara a) behov av trygghet och b) längtan efter frihet.

Titeln på Anders Larssons samling är en direkt anspelning på den amerikanska författaren Carson McCullers debutroman The heart is a lonely hunter (utk. 1940), som på svenska fått titeln Hjärtat jagar allena. Huvudpersonen i Carson McCullers roman är den dövstumme John Singer som blir ett slags knutpunkt/biktfar i den lilla amerikanska sydstatsbyn där han bor. Alla människor han möter känner sig ensamma och vinddrivna, men de bär på en längtan, en dröm och en önskan om förändring.

Anders Larsson skriver vaket och naket, ömsint och berörande, med humorkryddat allvar om denna längtan och önskan om förändring som är så stark hos personerna i hans texter: vare sig det gäller en frihetstörstande femåring med såg, en folkdansande högstadiekille med nyväckt intresse för flickor som luktar stubintråd och sprängsten ur munnen, en medelålders långsamhets- och lugnälskande skådespelare som tar time-out från en demonregissör som älskar kaos och konflikt eller en författare som drabbats av depression och skrivkramp.

Anders Larsson är gäst i veckans Boktid som sänds på Yle Fem på fredag kl. 20.