Hoppa till huvudinnehåll

Nyhetsskolan

Motivationen minskar i maj

Från 2013
Uppdaterad 14.06.2013 17:54.
Bild: Sirke Roisko

Solen skiner, glada miner, jag sitter hemma och gör mina läxor. Sommarlovet närmar sig och motivation är på noll. Varifrån skall man hitta ork att kämpa ända till slut?

Det känns så lockande att gå ut i den värmande vårsolen istället för att ta fram matteboken. Man vill sitta på uteserveringen på ett café och prata med vänner och glömma bort alla läxor och prov. Ja, vem skulle välja att plugga, när man kan vara ute och njuta av vädret?

För mig är det svårt att finna motivation för läxor. Jag brukar ofta tänka: "jag gör det sen på kvällen", fastän jag i själva verket är så trött på kvällen att böckerna blir liggande på bordet. När det känns som jobbigast försöker jag tänka på hur bra det kommer kännas när läxorna är gjorda och när jag ser ett betyg som jag är nöjd med.

Det är speciellt lätt att strunta i skolan nu när det bara är drygt en månad kvar. Om fem veckor är läsåret över, så varför borde man orka studera nu mera? Längtan till sommarlovet tar kål på många elevers motivation, fast det är just nu man borde orka kämpa ända till slut. Under sommarlovet kan man slappa, men ännu är det skolan som gäller.

Något som fungerar bra för mig är att ta med böckerna ut. Man kan sitta i skuggan ute på gården eller kanske läsa tillsammans med en kompis över en kopp kaffe. Då kombinerar man pluggandet med det roliga. Det går också bättre att koncentrera sig på biblioteket än hemma vid skrivbordet, där datorn och andra distraherande saker är så nära. Det är viktigt att hitta ett sätt att studera som passar en själv.

Man skall även komma ihåg, att ibland är det okej att prioritera och att välja att vara ute med kompisarna istället för att läsa läxor, eller tvärtom. Skola skall inte vara en plåga, utan det är viktigt att man faktiskt njuter av det och drar nytta av det man lärt sig. Man skall försöka finna den gyllene medelvägen och ha tid med både skola och vänner.


Sirke Roisko

Borgå Gymnasium

Den här texten är skriven av en skolelev i projektet Veckans skola. Läs mera om projektet på svenska.yle.fi/skola