Om konsten att läsa

Olof Lagercrantz publicerade någon gång en bok med namnet "Om konsten att läsa och skriva". I denna underbara lilla bok försöker Lagercrantz beskriva vad han såg som läsandets betydelse för människan, samt människans syn på denna otroliga förmåga.

Lagercrantz var en diktare som skrev för att leva, vilket jag absolut inte är. Men det är här är mitt försök att, i Lagercrantz fotspår, förklara läsandet. Och samtidigt kanske avslöja något om mig själv.

Det är svårt att överskatta den betydelse som litteraturen haft för mig. I över tio år har böckerna varit min främsta källa till inspiration och information, en trygghet i motgångar och en vän som aldrig gjort mig besviken. Tack vare böckerna har jag blivit den jag är, och utan dem vore jag en annan.

För mig är läsandet en konst. Inte själva det att man förmår att avkoda och tolka texter till något förståeligt, men att ta det till sitt hjärta och känna, att detta är meningsfullt. En människa måste inte alltid förstå varför hon läser, men hon måste känna något under läsandets gång. Glädje, sorg, kärlek, hat. En text som inte väcker känslor är inte en text värd att läsa. En god text måste alltid väcka något hos läsaren, ty då har den bevisat att den är meningsfull, trots att läsaren inte själv heller alltid vet varför och hur. Vi finner nya sidor hos oss själva, och är igen ett steg närmare svaret på frågan "vem är jag?".

Är litteraturens funktion då att hjälpa människan att finna sig själv? Både ja och nej. Böckerna i sig själv har inte någon enhetlig, universal mening. Det är vi människor som skapar den. Hur? Genom att vara de vi är. Då vi läser, läser vi alltid utgående från oss själva; mitt liv, mitt sätt att tänka, mitt sätt att handla. Under läsandets gång påminns vi ständigt om oss själva, vi tycker oss se något bekant i berättelsen; kanske väcker boken gamla minnen och erfarenheter till liv, och, kanske kanske finner vi svar på frågor vi grubblat på.

Denna kolumn blev svårare än jag trodde. Inte att skriva. Läsandet utgör en så stor del av mitt liv, att det vore underligt om inte jag någon gång skulle ha grubblat på dess betydelse för människan i allmänhet, och mig i synnerhet. Nej, det svåra med denna text vara att kunna få mina medmänniskor, läsarna, att förstå vad jag menar. Jag är inte så säker. Men jag hoppas att någon, trots allt, kommer att känna igen sig. Då gör det ingenting att man inget förstår. Man gör det nog ändå.

Calle Koskela
Vasa Övningsskolas gymnasium

Den här texten är skriven av en skolelev i projektet Veckans skola. Läs mera om projektet på svenska.yle.fi/skola