Sampo klagade till Högsta Domstolen

Det tog tre år innan Sampo Kilpiäinen fick ersättning för sin skada i militärtjänsten. 2000 beväringar ansöker om ersättning från statskontoret varje år. Sampo var en av dem som inte beviljades ersättning. Han överklagade till Högsta Domstolen, och fick slutligen rätt.

Det började på Karelens brigad

"Det hela började första september 2009 vid Karelens brigad. Det är en navigationsövning i skogen. När jag hoppar över ett dike tar jag avstamp på en ojämn yta. I luften känner jag att allting inte är som det ska. När jag landar märker jag att jag inte kan röra mitt ena ben. Jag tittar upp och ser att mitt ben står snett ut från knäet. Då kommer smärtan. Knäet hade vridit sig och knäskålen hoppat ur led.
Först åker jag till brigadsjukhuset och därifrån på röntgen till Kuusankoskis kretssjukhus. Läkarna konstaterar att jag inte behöver en operation genast. Jag stannar på sjukhuset hela den natten och åker tillbaka till brigadsjukhuset följande dag. Det är en hel del bollande hit och dit de första dagarna. Några dagar är jag hemma, och sen tillbaka till brigadsjukhuset. Men när försvarsmakten insåg att de inte kan sköta om mig blir jag hemförlovad. I det civila går jag till en ortoped som bedömer att skadan är så allvarlig, att jag är i behov av en akut operation. Jag skickas till akuten och opereras någon dag senare.
Enligt de flesta läkare borde jag ha opererats genast, samma dag som olyckan skedde. Men försvarsmakten hade inte kapacitet att operera mig, de har ingen specialsjukvård och hade de köpt tjänsten hade det kostat en del. Allt handlar bara om pengar. De sparkar ut oss i det civila och sen får vi sköta allt själva."

Kampen om ersättning

"På brigaden fyller jag i en blankett om ersättning vid olycksfall. Blanketten ska skickas till statskontoret. Försvarsmakten försäkrar att statskontoret ordnar allt. Men så blir det inte. Enligt statskontoret finns det inte tillräckliga bevis för att skadan varit orsakad av ett olycksfall. Trots att jag har intyg av tre civilläkare som anser att det är ett klart fall, anser försäkringsläkaren att det inte är så. Försäkringsläkaren hävdar att jag har en medfödd skada. Ungefär två månader efter olyckshändelsen får min ansökan avslag. Försvarsmakten lovade att de skulle hjälpa mig, men jag fick ingen hjälp. Jag var 19 år och jag lämnades helt ensam med det här.
Jag överklagar statskontorets beslut. Också då får jag avslag. Jag ger inte upp, överklagar till nästa instans, till försäkringsdomstolen. Lika så där får jag avslag. Det finns helt enkelt inte bevis för att en olycka inträffat. Till slut får jag betala allt själv. Jag har den turen att jag har en pappa som kan betala för operationskostnaderna och min rehabilitering. Knappast har alla beväringar den turen."

Tre år senare i Högsta domstolen

"Först tre år efter olyckan får jag äntligen rätt. Jag överklagar ytterligare till Högsta Domstolen och de tvingar statskontoret att betala ut ersättning. Men fortfarande har jag inte sett skymten av någon ersättning.
Jag förstår att det är statskontorets uppgift, men borde inte försvarsmakten ta ansvar för sina beväringar? För så här kan det inte fortsätta, att statskontorets tjänstemän och försäkringsläkare bollar beväringar hit och dit.
Ska det verkligen vara så här svårt att få ersättning? Hur kan beslutsprocessen vara så långt från verkligheten? Om knäskålen hoppar 15 cm åt sidan borde det vara ganska klart att en olycka inträffat. Så här blir man bemött som beväring i dagens Finland."

Läs också: Sampo Kilpiäinens rättsprocess i sin helhet., Beväringar blir utan ersättning

Hör Sampos berättelse från Karelens brigad till Högsta Domstolen.