Tio år sedan Irakgate
Det är bara Anneli Jäätteenmäki som kan fixa det, göra Centern till regerings- och statsministerparti igen. Så resonerar centerdelegaterna då de i juni 2002 samlas för att välja ny ordförande efter Esko Aho.
Och det visar resultatet med besked. Anneli Jäätteenmäki får 1 471 röster i valet, och besegrar klart Olli Rehn, som får 764 röster. På tredje plats kommer Paavo Väyrynen med cirka tvåhundra röster, och som fyra Matti Vanhanen med drygt hundra röster.
Riksdagsvalet följande år blev jämnt och spännande, men Centern knep med minimal marginal förstaplatsen. Centern fick drygt 6 000 röster mer än socialdemokraterna - Finland fick sin första kvinnliga statsminister som bildade regering med just SDP.
Finland i koalitionen
Valkampanjen under vårvintern 2003 blev en eskalerande duell om Irak mellan Anneli Jäätteenmäki och sittande statsministern Paavo Lipponen (SDP). Det handlade om vad Lipponen hade sagt och lovat till de amerikanska planerna att störta Saddam Hussein.
Då Lipponen besökte USA i december 2002 var Irakkriget det centrala temat. Efter mötet skrevs en promemoria där president George W. Bush berömde Finland som en god partner och tackade Finlands regering för ställningstagandena om Irak. Och för att ha anslutit sig till koalitionen. Lipponen igen tackade Bush för hans ledarskap i bygget av den internationella koalitionen.
Ordet koalitionen blev den springande punkten.
Gästerna från Finland förstod med koalition de länder som under ledning av FN har beredskap att delta i återuppbyggnaden av Irak. Och inte den koalition som USA bildade för att invadera Irak och störta Saddam.
Hemliga dokument läcktes
Under valkampanjen spelade Jäätteenmäki ett allt högre spel med Irakkortet.
Hon började med det oerhörda att Finland lovar ge Irak assistans, innan krisen ens har startat. Och spädde lite senare på med att säga att Finland uppfattas tillhöra koalitionen som invaderar Irak just på grund av det här löfte.
Alltmer tydligt blev att oppositionsledaren Jäätteenmäki hade tillgång till regerings- och hemligstämplat material.
Efter att Jäätteenmäki hade blivit statsminister fortsatte letandet efter läckan, både i pressen och av myndigheterna. Tisdagen den 17 juni avslöjade tidningen Ilta-Sanomat att president Tarja Halonens medarbetare Martti Manninen hade faxat de konfidentiella handlingarna till Jäätteenmäki. Och redan följande dag, onsdagen den 18 juni, måste en allt ensammare statsminister förklara sig för riksdagen.
Bland annat med de berömda orden:
- Jag hade inte bett om promemoriorna, och de kom som en överraskning. Jag hade inte bett om dem och de kom som en överraskning.
Socialdemokraternas gruppledare Jouni Backman meddelade omedelbart att Jäätteenmäkis förklaring inte duger, men regeringsbasen och regeringsprogrammet håller SDP fast vid.
Statsministern hyste socialdemokraterna alltså inte längre förtroende för. Meddelandet kastade in riksdagsgrupperna i krismöte på krismöte.
Hela den långa onsdagen hölls Jäätteenmäki på halster. Stressen syntes också rent fysiskt i de utslag som under dagens lopp började täcka ansiktet.
Det som sedan beseglade den första kvinnliga statsministerns öde var Martti Manninens meddelande sent på eftermiddagen. Beskedet att Jäätteenmäki uppmanat honom att faxa det hemliga materialet hem till henne slog ner som en bomb, och spelet var över.
En skakad statsminister hade inget annat val än att meddela att hon avgår. Det som ännu återstod var bara en sak, att överräcka avskedsbrevet till president Tarja Halonen på Gullranda.
Efter Jäätteenmäki blev Matti Vanhanen statsminister. Och alla räknade med att det lugnar sig i politiken. Han var ju helnykterist och helyllepappa, så mer skandaler skulle det inte bli.
Källor: Pekka Ervasti: Irakgate, 2004