Hoppa till huvudinnehåll

X3M

Ensamhetens kval

Från 2013
Uppdaterad 10.06.2013 14:12.

Det är vanligt att känna sig ensam. Antingen någongång eller ofta. Många unga bor ofta ensamma nuförtiden. Antalet ensamboenden ökade med 17 000 år 2012 i Finland! Det är mycket. Vårt samhälle är individualistiskt (fast man skulle hoppas att det håller på att ändras), man väntas klara sig själv och vara sin egen lyckas smed.

Kanske man bott hos föräldrarna och nu väntar studielivet och att flytta till ett eget hem, kanske långt bort från hemstaden, vännerna och familjen. Att vara på föreläsningar under dagen och sedan komma hem till en tom etta kan kännas mycket tungt. Tystnaden kan kännas öronbedövande, väggarna tyckas komma närmare, luften kännas tunnare och en tom säng kännas stor som ett hav. Ibland känns ensamhet som något man måste uthärda. Eller som något outhärdligt.

Det finns ofrivillig, självvald, upplevd och existentiell ensamhet. Vissa trivs med att bo ensamma och/eller har ett behov av att vara ensamma. Det känner kanske alla, någon gång. Få tid för sig själv, att varva ner och låta ens tankar komma fram. Med upplevd ensamhet menas att fast man är bland vänner ändå kan känna sig ensam. Att man känner att man inte har någon att anförtro sig åt och dela det man tänker på. Existentiell ensamhet uppkommer ofta i samband med livskriser, som att bli vuxen eller att barnen flyttar hemifrån, när vi blir tvungna att hitta en ny förståelse av livet och ny riktning i livet.

Rädslan för ensamhet sitter i reptilhjärnan. Där utsöndras stresshormoner som skapar oreda i känslor och tankar. Att vi söker upp andra skulle i så fall handla om att slippa ensamhetens kval. Men ensamhet behöver inte ses som något negativt, man kan lära sig något. Man lär känna sig själv. Man märker kanske att man inte vill vara ensam, att man dras till människor och det kan sporra oss och hjälper oss förstå och känna vad gemenskap är. Förmågan att handskas med dessa kval är en förutsättning för att bygga djupa och varaktiga relationer. Gemenskap uppstår när vi vågar uttrycka det som känns svårt för andra och tala om vad det är som gör så ont.

Idag är vi dåliga på att ta hand om våra känslor på ett konstruktivt sätt. Vi har så bråttom att vi aldrig låter saker och ting komma in på djupet. Att fly från ensamhet ledar bara till mer isolering. Hitta tid att hinna reflektera tillsammans, att sitta bredvid varandra och lyssna till slut, och inte tro att ensam är stark.