Vilken är Thåströms bästa låt?
På onsdag spelar Thåström i Finland. Vi lät Petter och Catariina gräla om vilken som är den bästa låten ur Thåströms karriär.
Petter: Jag öppnar med Häng Gud. Min bästa thåströmstory kommer från en öldränkt tonårsfest i Jeppis. Många av mina vänner lyssnade på blackmetal och det var ingen som hade något problem med det, men när jag spelade Häng Gud och skrålade med i refrängen blev en tjej så upprörd att hon gick ut. Det är skönt att gammal punk fortfarande upprör.
Catariina: Då fortsätter jag med Ung & Kåt. Det var alltid lite fnissigt när man hörde den på fest, fniss fniss kåt fniss fniss. Men den definierar tonårspunktiden för mig. I samma kategori argmusik kommer Mamma Pappa Barn. Den gick bra att hoppa till efter en halv Lapin Kulta på parkeringsplatsen utanför en random Österbottnisk ungdomsföreningslokal.
Petter: Totalvägra var också en frisk fläkt i skyddskårstrakterna. Svensk punk var nog en otroligt viktig influens för de som var ens lite alternativa i våra hemtrakter. Jag minns hur HC och veganscenen från Umeå sipprade över. Det där har ju vi två diskuterat många gånger, det borde bli en bok eller en dokumentär.
Catariina: Ja du har rätt. Själv tänker jag mest på Mental Istid när jag tänker på högstadietiden, den var en absolut favorit på Kärlek & Uppror. På åttan gick jag mest runt och försökte se ut som Kurt Cobain och lyssnade på en C-kassett som jag kort och gott döpt till "Punk". Mental Istid kändes ännu mer genuin än de tidigare låtarna, även om Slicka uppåt, sparka neråt! i hela sin enkelhet också var en favorit.
Petter: För många är svaret väl 800 grader eller Die Mauer. Men jag är kluven inför muren (haha). För mig har Thåström ena foten in i Imperiet redan då och Imperiet är för mig den svagaste perioden i hans karriär. Visst är det fina låtar, men jag kan inte ge dem förstaplatsen. En av mina favoriet från Imperiet är Ballad om en amerikansk officer. Den är väldigt naken.
Catariina: Jag erkänner att jag aldrig lyssnat ordentligt på Imperiet, jag snöade in mig på Ebba Grön som tonåring. Men de senaste åren har jag ändå mest bara lyssnat på Thåströms soloskivor, och ända sedan Fanfanfan och hela Skebokvarnsv. 209 har jag varit såld på Thåström som Thåström. Fanfanfan är så himla deppig och underbart angstig att jag vill krypa ihop till en liten boll och bara yla ut min ångest. Eller nej, nu tar jag tillbaka allt. Det var efter Karenina jag blev såld på Thåström som Thåström. Nej jag klarar inte av att välja, mitt huvud exploderar!
Och faktiskt, om vi går in på solothåström kan vi inte låta bli att tala om den nya Beväpna dig med vingar. Den bevisar ju att duden fortfarande har det och att det inte alls behöver bli sämre bara för att det är nytt.
Petter: Jag minns när Det är ni som e dom konstiga, det är jag som e normal kom 1999, jag bara "Han är ju hur hård som helst fortfarande. Jag visste det!".
Catariina: Ja Petter, vi måste väl komma överens om att någon av Ebba-klassikerna är bäst. Staten & Kapitalet är ju verkligen sjukt bra och definierar hela Ebba Grön-eran på något sätt - även om det är en gammal Blå Tåget-låt.
Petter: Jag är med på Staten & Kapitalet. Skitsamma om folk säger "det är inte Ebbas låt". Ebbas version är 300 gånger brutalare än Blå Tåget och krossade folkhemslögnen med några enkal ackord. Jag minns att Lukas Moodysson spelade Staten & Kapitalet som första låt i Sommar i P1. Han sa att han aldrig skulle ha kunnat göra film utan Ebba. Jag var typ 17 och tänkte det där låter precis som mig. Utan Staten & Kapitalet OCH Fucking Åmål hade jag inte existerat. Så känns det i alla fall.
Catariina: Amen. jag är glad att vi slutligen är överens. Härmed utnämner vi Staten & Kapitalet till Thåströms bästa låt.
Thåström spelar på Tavastia i Helsingfors imorgon. Det finns ännu ett biljetter kvar, köp din egen via Tiketti.
Här kan du lyssna på Petters och Catariinas Thåströmfavoriter via Spotify.