Möte med en drottning

Vi stod alla med ryggarna emot när drottningen utan vidare fanfarer steg in genom en bakdörr i prinsessan Sibyllas våning, där inspelningen skulle äga rum. När jag vände mig om och märkte att hon stod där hajade jag först inte till – Drottning Silvias ansikte är ju så bekant från hundratals tidningssidor och TV-inslag att mitt medvetande inte registrerade det som något nytt. Drottningen såg precis ut som på bilderna, men hennes handslag var varmt och hennes leende äkta när hon gick runt och hälsade på alla i TV-teamet.

Hon frågade glatt om min putande babymage och hon småpratade om sina egna graviditeter. Tidigare under dagen hade drottningen närvarat vid hovdamen Elisabeth Palmstiernas begravning, och när hon berättade om den döda hade hon tårar i ögonen. Inramningen var magnifik. Guldornament klättrade upp för väggarna och de förgyllda speglarna återgav allt som hände i kungens mammas före detta privatvåning. I ett hörn stod soffan där kronprinsessan Victoria och Daniel Westling höll presskonferens efter förlovningen.

Jag kallar mig inte rojalist och jag ryggar tillbaka inför tanken på ärvd makt. Drottning Silvia har ändå gjort mycket för att förtjäna respekt. Hennes stiftelse Childhood Foundation samlar in medel för att stöda barn som blivit berövade sin barndom. Pengarna kommer från företag. Hovet ordnade senast i mars ett symposium, dit chefer för storföretag bjöds in för att diskutera hur man kan värna om barnens rättigheter och hitta lösningar t.ex. när det gäller barnarbete. Drottningen väljer att lägga sin tid på sådana uppdrag som till stor del kretsar kring barn som far illa.

Under bandningen involverade sig drottningen och programledaren Elisabeth Rehn i ett engagerat samtal om hur de försöker använda sina liv till att hjälpa mindre lyckligt lottade. Hur de försöker ge en röst åt de allra minsta, hjälplösaste, de som står längst ner på samhällsstegen – de utsatta barnen.

Dessa barn kom Silvia Sommerlath i kontakt med redan som mycket liten flicka i Brasilien. Hon drömde nämligen inte som barn om att en prins skulle komma ridande och göra henne till drottning i ett vackert slott. Hon drömde om att en gång nå en position där hon kunde göra något för de gatubarn hon såg utanför sitt hus.

Så när allt kommer till kritan var det människan, inte drottningen, som imponerade mest. För mig blev hon mer än en fin dam – en fin människa.

Text:
Matilda Gyllenberg