När cirkusen kom till flyktinglägret

Social cirkus. Så kallar Cirkus Magenta sin grej. Det kan handla om att lära ut och visa upp cirkuskonster åt synskadade, rörelsehindrade, utstötta ungdomar och krisfamiljer, bland annat.

Magenta ordnar cirkusworkshoppar och föreställningar för olika specialgrupper, på icke-vinstdrivande basis. Nyligen kom Magentas cirkustrupp hem från Jordanien, där de tillbringade två månader på ett flyktingläger för 200 000 syriska flyktingar. Syftet var att aktivera unga på flyktinglägret och ge dem meningsfull sysselsättning. Projektet arrangerades av Kyrkans utlandshjälp och sponsorerades av utrikesministeriet.

Topi Hurtig och Hanne-Mari Kauppinen från Cirkus Magenta besökte Morgonöppet och berättade om vad de såg och upplevde.

- Vi hade cirkusträning varje dag i två timmar. Akrobatik, jonglering, balansering, improvisationsträning, säger Kauppinen.

- Ungdomarna i lägret har väldigt lite att göra. Livet är hårt. Vår uppgift var att erbjuda tidsfördriv, sprida glädje, och förstås att lära ut cirkuskonster och fysisk träning, sådana saker. Men också grupptillhörighet, självförtroende, självkänsla och sociala färdigheter, säger Hurtig.

I en tillvaro präglad av oro för kriget och för var nästa mål mat ska komma från, är det förståeligt om cirkus inte hör till det som man funderar värst mycket på. Majoriteten av ungdomarna visste knappt ens vad cirkus var, säger Kauppinen. Några av flickorna hade sett cirkus på TV, men inte mer än så.

Hur fördriver de unga i lägret då tiden?

- Kastar sten, säger Kauppinen.

- När du är sjutton eller aderton och inte har något att göra dagarna i ända, det är väldigt frustrerande, och då blir det problem, säger Hurtig.

Glädje med små medel

Jonglering och akrobatik blev en favorit hos dem som deltog i Cirkus Magentas lektioner. Fördelen med den här sortens cirkuskonster är att det är saker som man kan göra med väldigt små resurser. Jonglera kan man med nästan vad som helst, och Magentagänget bidrog även här med att tillverka jongleringsbollar av gamla sockor och plastpåsar som fylldes med sand.

Både Hanne-Mari Kauppinen och Topi Hurtig säger att upplevelsen som helhet var positiv. De är medvetna om att det finns saker som är ännu viktigare för en flykting, som mat och rent dricksvatten, och att Cirkus Magenta hur som helst bara kunde hjälpa ett hundratal av tvåhundra tusen, men åtminstone för en stund fick de glädje och cirkus. Och plötsligt var livet lite mindre hårt.

- Vi tänkte ofta inte ens att vi var i ett flyktingläger. Det fanns bara tältet och de glada och motiverade ungdomarna som njuter och har skoj.

Kauppinen och Hurtig säger också att de aldrig kände sig otrygga eller hotade på något vis under sina två månader i flyktinglägret i Jordanien. Den svåraste stunden på hela resan upplevde inte i Jordanien, utan då de återvände hem till överflödets, bekvämligheternas och självklarheternas Finland, säger Hurtig.

- När jag kom tillbaka, det var då som kulturchocken kom.