Hoppa till huvudinnehåll

Vetenskap

Penicillin

Från 2013
Alexander Flemmings mögel.

Under första världskriget märkte skotten Alexander Fleming att fler soldater dör av infektioner än i själva striderna. De antiseptiska medel som användes putsade bara såren på ytan, men kom inte åt infektionen på djupet. Han började experimentera med medel som kunde komma åt bakterierna inne i kroppen.

I slutet av juli 1928 åkte Fleming på semester och glömde då odiskade skålar med bakterieodlingar framme på sitt bord. Då han återvände efter semestern en månad senare märkte han att det hade bildats blågrönt mögel i skålarna, och de stafylokockbakterier som var nära möglet hade dött. Han blev nyfiken och med experiment visade han att mögelsvampen kunde döda bakterier. Mögelsvampen fick namnet penicillin.

Det var en otrolig slump att just det möglet, som biter på bakterier, landade på just den odlingen. Många år senare, när Fleming besökte ett mycket modernt och sterilt forskningslaboratorium som var luftkonditionerat och helt dammfritt, utbrast hans värd: “Så synd att ni inte hade en sådan här plats att arbeta på. Vem vet vad allt ni då kunde ha upptäckt?” Varpå Fleming med ett leende svarade: “Inte penicillin”.

Fleming skrev om sin upptäckt i vetenskapliga tidskrifter, men han fortsatte inte med forskningen, utan konstaterade bara att penicillin nog kunde ha terapeutiska effekter om man kom på något sätt att massproducera det.
Det var först i början av 1940-talet som Howard Florey och Ernst Chain började söka efter en mögelsvamp som kunde producera mycket penicillin, och man hittade flera sätt. Polismannen Albert Alexander hade ett infekterat sår och var döende. Tack vare penicillin blev han bättre, tills medicinen tog slut, och han trots allt avled. Florey och Chain måste medge att resurserna i Storbritannien var begränsade på grund av kriget, och man bad om hjälp av forskare i USA. Där hittade man efter mycket sökande den bästa källan för penicillin; i mögliga cantaloupemeloner.

En nattklubbsbrand i november 1942 i Boston, Massachusetts, var sedan det sista beviset som behövdes för penicillinet att erövra världen. I The Cocoanut Grove blev nattklubbsgäster och personal fångade inne i byggnaden på grund av en snabb explosionsartad brand, svängdörrar som inte gick runt då människomassan trängde på och på grund av tillbommade nödutgångar. 492 personer dog och 166 vårdades för svåra brännskador. Allt penicillin man kunde få tag på i östra USA skickades till sjukhusen i Boston, för att stoppa infektioner i såren. Det var första gången man använde penicillin på andra än försökspersoner i experiment, och det visade sig vara så effektivt att regeringen genast gav order om att producera så mycket som möjligt. Penicillin skulle finnas att tillgå vid alla truppförband i kriget, och fanns med redan på dagen D.
Fleming, Florey och Chain fick 1945 nobelpriset i medicin.

Källor:
Bellis, Mary The History of Penicillin. (hämtat 28.4.2013).
Rydén, Daniel (2012) 101 historiska misstag. Lund: Historiska Media.
Selivanova, Alexandra (2013) Antibiotika, i 100 innovationer, 1-50 antibiotika-läsk. Stockholm: Bilda Förlag & Idé.
The Cocoanut Grove Fire. (hämtat 28.4.2013).