Tepåse
Köpmannen Thomas Sullivan ville i början av 1900-talet skicka små varuprover av te till sina kunder i USA. Han sålde te i lösvikt, men för att teet inte skulle spridas ut och försvinna på vägen lät han sy små silkespåsar där det fanns precis en lämplig mängd teblad för att brygga te.
Silkespåsar låter som en exklusiv sak, men de var egentligen billigare än de askar av tenn som man först använde.
Men då kunderna fick varuproverna så missförstod de idén med påsen. Istället för att hälla ut tebladen i en tekanna, så doppade de hela påsen. Det var mycket praktiskt, och redan 1908 började Sullivan sälja tepåsar till allmänheten. Så småningom byttes silket ut mot gasbinda, och senare till papperspåsar.
Tyvärr blev det en succé. Tyvärr, för inne i påsen kunde tebladen inte flyta fritt och teet fick mindre smak. Men det såg inte konsumenten. Snabbt insåg teproducenterna att man kunde använda mindre teblad, sämre teblad och till och med bottenskrapet ur burkar, för allt gömdes i påsarna. Det är först på senare år som det blivit populärare med de japanska pyramidformade påsarna där tebladen igen flyter friare och avger mera smak.
Källor:
Tea Bags (hämtat 3.4.2013).
UK Tea Council The History of the Tea Bag (hämtat 3.4.2013).
' /%3E%3C/svg%3E)
