Blommornas bastion

Fästningen på Svartholm fylls av blåklockor, gulmåra och tistel. Syrsorna spelar och det doftar smultron. Det perfekta utflyktsmålet en vacker sommardag.

Det är ett fyrtiotal sommarresenärer som åker med m/s Kulkuri denna soliga tisdagsförmiddag till Svartholm utanför Lovisa. Frisyren blåser iväg rätt snabbt, vinden är frisk idag. Skepparen får ta sats i sidovinden ett par gånger innan Kulkuri ligger rätt till invid bryggan och vi kan hoppa av.

Jag väljer att börja på den östra sidan, där det inte blåser så hårt. Det första jag lägger märke till är att hela ön lyser i gult, vitt och violett av ängsblommor. På murarna växer orange lav, mossa och gräs. Naturen har tagit över bastionen som på 1700-talet skulle skydda Degerby, sedermera Lovisa. Det växer röda vinbär längs muren, undrar vem som planterat dem?

Skyltar här och där påminner besökarna om att de rör sig på ett ruinområde med murar och stup. Bäst att gå försiktigt. Innanför murarna på bastionens innergård bär en av guiderna i lång vit klänning på rekvisita till barnens äventyr.

Jag äter en sallad på kaféet. Mina bordsgrannar beställer ångande het laxsoppa. På väggen har man spikat upp en lista på evenemang och konserter under sommaren. Det händer överraskande mycket här ute på Svartholm. Den största tillställningen lär ha varit för 400 gäster.

Många besökare på ön har tagit med egen matsäck och firar dagen med picknick på en filt eller vid något av borden som finns utspridda på ön. En del känner jag inte igen från vattenbussen, de måste ha kommit med egen båt. Det doftar smultron och syrsorna spelar på stigen där jag går.