Jod
Bernard Courtois grundade i början av 1800-talet en salpeterfabrik utanför Paris. Fabriken klarade sig bra eftersom Napoleon behövde salpeter, eller kaliumnitrat, för att tillverka krut. Kalium fick man ur aska och nitrat ur ruttnade växter eller urin.
Courtois försökte hitta en billigare råvara för kalium än aska från träd, och det hittade han i askan från den bruntång som spolades i land vid den franska Atlantkusten. Kaliumet utvanns ur tångaskan i stora behållare, som emellanåt måste sköljas rena igen. En dag år 1811 användes en starkare svavelsyrablandning än normalt, vilket gjorde att en violett gas bildades. När gasen rörde vid kalla ytor kristalliserades den och bildade gråsvarta kristaller. Courtois hade i misstag upptäckt ett nytt grundämne, som fick namnet jod. Namnet kommer från det grekiska ordet ioeides som betyder violblå.
Bara några år senare kunde läkaren Jean-François Coindet visa att jod behövs för våra sköldkörtelhormoner, annars får vi struma. Därför brukar det läggas till jod i bordssaltet.
Källor:
Roberts, Royston (1998) Sattuma tieteessä: onnekkaitten oivallusten historiaa: serendipisyys. Helsinki: Yliopistopaino.
Svenska Nationalkommittén för kemi Sveriges Landskapsgrundämne (hämtat 6.3.2013).
' /%3E%3C/svg%3E)
