Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Jonas Jungar: Skeden i trosorna – när sekunder avgör

Från 2013
Jonas Jungar

Du fortsatte läsa, eller hur? ”Skeden i trosorna” var alltför intressant för att du skulle surfa förbi. Förra veckans överlägsna klicksuccé på Svenska.yle.fi berättar en hel del om rubriksättning, skriver redaktionschef Jonas Jungar.

Fyra sekunder. Redan för några år sedan kunde man i undersökningar slå fast att det var tiden en läsare uppehöll sig vid en enskild text innan man skummade vidare. Sedan dess har webbläsandet blivit ett ännu mer självklart sätt att snabbt inhämta information eller roa sig och jag är ganska övertygad om att motsvarande undersökning i dag skulle krympa tiden ganska dramatiskt.

Ett par sekunder? Kanske rentav bråkdels sekunder? Blicken glider snabbt över sidan och finns det ingenting intressant klickar du snabbt vidare. Svisch med fingret. Tråkigt! Gäsp…

Men här! Va?! Vilka rubriker fastnar din egen surfarblick för och varför?

Vår artikel "Sked i trosorna räddar från äktenskap" om de brittiska flickor som riskerar att giftas bort till länder som Pakistan och Indien, kunde ha blivit en i raden av många utrikesartiklar som drunknar i det aldrig sinande flödet av nyheter och notiser.

Svisch. Klick.

Istället blev den den mest lästa nyhetsartikeln någonsin på vår webb. I skrivande stund har den långt över trettiotusen sidvisningar och närmare femtusen delningar via Facebook – med våra mått mätt blev artikeln det man på svenskt kvällstidningsspråk skulle kalla ett klickmonster. Artikeln blev viral, för att ta till en annan webbterm. Den spred sig som en löpeld, inte minst i Sverige, och framförallt via vår tids megafon: de sociala medierna.

Jag anar mig till orsaken. Den beskrev ett upprörande samhälleligt problem och en orättvisa med tydliga offer och ”skurkar” i form av föräldrar som ville gifta bort sina tonåriga barn. Hjälten i form av medborgaraktivister fanns också med på ett hörn. Idén att placera en sked i trosorna före flygplatsens säkerhetskontroll var förvisso en sinnrik uppfinning. Tänk vad de tvingas ta sig till för att komma undan, tänkte säkert många som läste. Att artikeln fick en så stor spridning i Sverige bottnar säkert också i det faktum att alla frågeställningar som har en koppling till invandring är hett stoff där.

Men framförallt var rubriken avgörande i sammanhanget för att spridningen överhuvudtaget skulle ta fart. Låt oss föreställa oss en annan rubrik, t.ex. ”Tvångsäktenskap ett gissel i Storbritannien”. Sanningsenlig, visst, men intresseväckande? Tja. Handen på hjärtat: hade du klickat?

Än sen trosorna? Allting som på minsta lilla vis tangerar sex har alltid lockat till läsning. På den fronten finns inget nytt under solen – besöksstatistiken talar sitt tydliga språk, hur än vi alla intygar att vi nog allra mest är intresserade av saklig samhällsanalys…

Vän Av Ordning kunde kanske med viss rätt tycka att den rubrik vi valde balanserar på gränsen till det småsliskiga och billiga. ”Bara innehållet är intressant så läser man nog”, hör jag någon säga.

I den obarmhärtiga konkurrensen om uppmärksamhet är det dessvärre önsketänkande.
Innehållet må vara hur välskrivet och engagerande som helst – fastnar du inte för rubriken är spelet sannolikt förlorat. Sen kan man ägna hur mycket kannstöperi som helst åt frågan om mediernas förkärlek för sensationer och överdrift.

Klickas det inte, finns det inte. Detta är dilemmat.

Eller utmaningen, som problemen nuförtiden kallas.