Mikrovågsugn
Radarforskaren Percy LeBaron Spencer arbetade med att förenkla konstruktionen av magnetronen, ett elektronrör som alstrar radarvågor. Magnetronen behövdes under andra världskriget för att kunna upptäcka fienden med radar på långt håll. Tack vare Spencers idéer kunde Raytheon Corporation tillverka fler och billigare magnetroner, som sedan snabbt installerades i RAFs flygplan.
Då kriget år 1945 var slut började man i företaget fundera på andra användningsmöjligheter för magnetronen. En dag gick Spencer förbi ett radarsystem som sände ut mikrovågor. I sin ficka hade han en bit choklad, och mikrovågorna från radarn smälte den. Han provade med andra saker. Han lyckades poppa popcorn, och han fick ett ägg att explodera rätt i ansiktet på en alltför nyfiken kollega.
Spencer upptäckte att vatten, fett och kolhydrater reagerar på mikrovågor med frekvenser omkring 2,5 gigahertz. Mikrovågorna från magnetronen sätter fart på vattenmolekyler i maten. När molekylerna börjar fara hit och dit blir maten varm. Alla molekyler tar inte åt sig av mikrovågorna. Porslin och andra fasta ämnen påverkas inte.
Raytheon utvecklade den första mikrovågsugnen och fick patent på uppfinningen. Modellen ”Raydarange” var vattenkyld, vägde 340 kilogram och var 1,7 meter hög. I början användes ugnen bara av stora restauranger, i restaurangvagnar på tåg och ombord på kryssningsfartyg. Den privata marknaden var skeptisk och djupfryst mat fanns inte att köpa. Först på 1970-talet blev mikron så liten och billig att familjer kunde ha en mikrovågsugn hemma.
Källor:
Clarkson, Janet (2007) An Accidental Oven (hämtat 9.6.2013).
Hur gammal är mikrougnen?, i Världens Historia 3/2010 s. 10.
Lindeberg-Lindvet, Anders (2013) Mikrovågsugnen, i 100 innovationer, 51-100 metallbearbetning-ångmaskinen. Stockholm: Bilda Förlag & Idé.
' /%3E%3C/svg%3E)
